Om Trumpifiering och det uppenbara hotet av politikerföraktet

Jag tror att vi i Sverige var mer chockade än vad folk i övrigt runtom i världen var över att Trump vann det amerikanska valet och nu blir amerikansk president med makt över den kanske största vapenarsenalen i världen och, som om det inte räckte, också över "Knappen" med stort K. I Sverige trodde vi att detta var omöjligt. Vi trodde inte att det som vi ser som en av de största demokratierna i världen, som alltid varit demokratins förkämpe i världen och  haft ett finger med i spelet vid alla stora konflikter i världen, alltid som representanter för det goda, vi trodde inte att detta kunde hända.

Och kanske är vi mer naiva än andra, jag har alltid velat se detta som något positivt, jag tycker av hela mitt hjärta att naivitet är en trevlig egenskap, vi dömer ingen på förhand, vi vill tro alla om gott, att människan är god i grunden. Därför har vi nog i vår naivitet inte sett att USA faktiskt inte är en demokrati i egentlig mening. Ja, de väljer sin president i demokratiska val, men det kanske krävs lite mer? I vår övertygelse har vi svårt att ifrågasätta den liberala staten som det enda idealiska styrskicket. Enligt gängse mening är demokrati också detsamma som ett kapitalistiskt samhälle, vi ifrågasätter väldigt sällan att det ser ut så. Den representativa demokratin ser vi som att personer representerar oss genom vår röst, men de representerar oss inte som enskilda personer utan som företrädare för ett parti. Det är i de flesta stater som betraktas som demokratiska omöjligt att välja representanter som inte företräder ett parti.

Ett land som alltid har fått representera det onda i världspolitikens konflikter är Ryssland, eller tidigare Sovjetunionen. Det spelar ingen roll om det landet har kallat sig för kommunister eller för en kapitalistisk demokrati, de har ändå alltid fått rollen av det onda. Det som nu är både skrämmande och lite intressant är ju att USA (det godas ständiga representant) har fått en president som är kompis med presidenten i Ryssland (det ondas ständiga representant). Hur kommer världskonflikter att lösas i framtiden? Vem representerar det goda och vem är ond?

Hur demokratiskt är då USA? Är det så som vi i Sverige nu förfaras över, att en majoritet av det amerikanska folket har en skruv lös? Eller vad är det egentligen som har hänt?

Om vi tittar på den här bilden så ser vi att knappa 20% av den vuxna befolkningen i USA röstade på Trump. Det är endast en liten andel fler än vad som sympatiserar med Sverigedemokraterna i Sverige. Den största andelen av den vuxna befolkningen i USA har av olika anledningar inte röstat i detta val. Det beror säkert på en mängd olika orsaker, men vissa av dem går säkert att finna även här i Sverige. Den representativa demokratin har på många sätt misslyckats i sitt uppdrag att representera medborgarna och allt oftare ser vi uttryck som "inte min talman", "inte min minister", inte min representant helt enkelt. Hur vi har hamnat här är svårt att säkert säga, men klyftorna i samhället har ökat. I USA är klyftorna enorma. Ett av världens mest framgångsrika länder på många plan, men också med en stor andel fattiga och marginaliserade människor. När klyftorna i allmänhet ökar, t ex genom avdrag för de som har det ganska bra (jobbskatteavdrag, RUTavdrag, ROTavdrag mm) och sänkta bidrag för de som har det allra sämst (sjukförsäkring, akassa, höjda patientavgifter och andra höjda avgifter för samhällsservice som främst nyttjas av de svagaste), så ökar även klyftorna mellan de folkvalda och folket. De ökade klyftorna har också lett till minskade resurser i de offentliga kassorna då pengarna gått som vinster i vissa flinka företagares fickor. Minskade resurser i de offentliga kassorna medför att politikerna får svårt att gå folket till mötes, det enda de kan göra är att presentera de effektiviseringar och neddragningar som väcker minst protester, d v s, de som drabbar dem som inte själva kan protestera. På detta vis bygger vi avstånd. Vi måste se bilden ovan som någonting som kan ske även i Sverige och i Europa (vilket skulle påverka oss).

Jonas Sjöstedt (V) skriver i Expressen:

"Det som händer i USA är farligt, men där finns också något mer. Det har växt fram en bred och kraftfullt rörelse kring presidentkandidaten Bernie Sanders och budskapet om ekonomisk jämlikhet tillsammans med feminism, antirasism och hbt-rättigheter. I den växande rörelsen, oavsett om det är USA eller Europa eller någon annanstans, där finns ett stort hopp.
Vi ska lära oss av det som hänt men inte fastna i uppgivenhet. När andra försöker splittra oss svarar vi med sammanhållning. Vi ska samlas och bygga något bättre. Sörj inte, organisera er."


Politiken och samhällets ideal pendlar fram och tillbaka. Det vilar just nu ett hot mot världen, hotet kan beskrivas som ett utbrett politikerförakt. Jag säger inte att politiker inte gjort sig förtjänt av detta, men är det värt att offra demokratin? Jag minns en SSU-affisch från min ungdom. Några människor klängde över ett taggtrådsstängsel för att fly. Texten löd: Det finns anledningar att inte rösta. Vilken är din? jag tänker ofta på den affischen. Jag tänker på att om människor i Sverige föraktar politiker så mycket att de struntar i att rösta så finns det människor som står redo att ta över och förändra vårt samhälle på ett sätt som säkert inte är människornas önskan. En representativ demokrati bygger på att vi röstar, även om det blir på det minst dåliga. Vi är alla lika ansvariga för vår demokrati och våra politiska företrädare.

Spelet om budgeten

Idag var det dags för budgetdebatt i Norrtälje kommunfullmäktige. Samverkansstyret, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern hade lagt fram ett mastigt budgetförslag som vi andra partier försökte förhålla oss till. Det gjorde vi på lite olika sätt, kan jag säga, men alla våra andra förslag var ju beroende av Styrets förslag som utgångspunkt. Inga andra partier har ju på samma sätt haft tillgång till tjänstemän och siffror som gjort att de med någon större säkerhet har kunnat peka på kostnader och intäkter.

Det välbetalda oppositionsrådet, som egentligen bara representerar sitt eget parti som alla vi andra gruppledare, yttrade visserligen att det var det sämsta budgetförslag han sett på 25 år. Själv hade han åstadkommit ett löst blad med siffror, ingen text som förklarade på vilket sätt han och moderaterna föreställde sig att dessa pengar skulle plockas in/delas ut eller någon slags vision. Där fick han ju hjälp kan jag avslöja av ett annat oppositionsparti, SD, som bara hade en vision och sedan yrkade bifall till de siffror som Moderaterna lade fram.

Precis som förra året hade oppositionsrådet en debattartikel om budgeten införd i lokaltidningen samma dag som den kommunala budgeten också skulle behandlas. I artikeln slår han fast att samverkansstyrets usla budget skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. På liknande sätt har han tidigare gått ut i en artikel och slagit fast att parkeringsstrategin skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. Jag vet inte vilken källa oppositionsrådet använder sig av, men tydligt är att han är desinformerad när han går ut i pressen.

Och sanningen är ju en helt annan.

Det fanns skillnader mellan de olika budgetförslagen som låg på bordet vid dagens fullmäktige, men som jag redan tidigare nämnt så byggde de allihop i stor utsträckning på det förslag som styret lagt fram. KD hade till exempel ett förslag som bara skiljde sig på tre att-satser från det som samverkansstyret lagt. Den allra tydligaste skillnaden mellan Styret och de andra budgetförslagen som fanns idag, var att i stort sett alla andra partier ville lägga mer pengar till Kommunförbundet för vård och omsorg. Moderaterna och SD hade 12,9 mnkr mer, Liberalerna hade 16 mnkr mer och från Vänsterpartiet föreslog vi 23,5 mnkr mer till vård och omsorg (minns inte vilket av detta KD stöttade). Hur detta skulle finansieras fanns det dock delade meningar om; medan Moderaterna ville göra neddragningar på fr a kultur och utbildning för att också få till stånd en skattesänkning föreslog vi i Vänsterpartiet en skattehöjning. Vad alla oppositionspartierna var överens om var dock att besparingsbetingen på vård och omsorg var på tok för otydliga i förslaget från Samverkansstyret. I Vänsterpartiet är vi inte beredda på att acceptera ospecificerade neddragningar inom vården av gamla och svaga människor på över 20 miljoner kronor. Det är helt horribelt.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det fanns en majoritet i fullmäktige idag för att tillskjuta mer pengar till Kommunalförbundet för vård och omsorg. Och. Om fullmäktige beslutat i budgetärendena i den ordning som från början var bestämd och betat av nämnd för nämnd hade detta kunnat bli verklighet. Den moderate ordföranden föreslog dock en annan ordning som gjorde att de olika budgetförslagen ställdes emot varandra i sin helhet.

 Det är en helt klart lättare modell som säkert besparade oss många timmar i fullmäktigesalen och det är också lätt att se vad samverkansstyret hade att vinna på den här hanteringen; finansiering och kostnader hänger ihop, inga tilläggsyrkanden som riskerar att stjälpa budgeten osv. Det är också möjligt att tänka att Moderaterna, som suttit länge vid makten i Norrtälje, kan känna styrets kval över detta och därför går med på denna hantering för att på något sätt kunna räkna med samma förståelse i framtiden, ett slags "visomaxlardettungaansvaretatthamakten"-perspektiv. För ärligt talat, här hade en samlad opposition kunnat fälla styrets budget. Vi kunde ha enats om ett antal ytterligare miljoner till vård och omsorg och yrkat på det. Hur mer resurser till detta sedan skulle trollas fram skulle inte vara vårt problem. Det är alltid de som sitter vid makten som har ansvaret att se till att de har stöd för sin budget innan den ska beslutas. Det bör givetvis ske i god tid innan budgetfullmäktige. Har de inte det stödet så får de problem. Stöd för sitt budgetförslag får man ju bland annat genom att förhandla med andra partier om man som i detta fall inte har majoritet. Här förhandlades det i sista stund med det största oppositionspartiet som genom sitt bifall till ändrad hantering räddade den sämsta budget de sett på 25 år. Samverkansstyrets budget gick inte igenom med stöd av Vänsterpartiet, som oppostionsrådet hävdar i lokaltidningen, det gick igenom med stöd av Moderaterna.