tisdag 22 november 2016

Om Trumpifiering och det uppenbara hotet av politikerföraktet

Jag tror att vi i Sverige var mer chockade än vad folk i övrigt runtom i världen var över att Trump vann det amerikanska valet och nu blir amerikansk president med makt över den kanske största vapenarsenalen i världen och, som om det inte räckte, också över "Knappen" med stort K. I Sverige trodde vi att detta var omöjligt. Vi trodde inte att det som vi ser som en av de största demokratierna i världen, som alltid varit demokratins förkämpe i världen och  haft ett finger med i spelet vid alla stora konflikter i världen, alltid som representanter för det goda, vi trodde inte att detta kunde hända.

Och kanske är vi mer naiva än andra, jag har alltid velat se detta som något positivt, jag tycker av hela mitt hjärta att naivitet är en trevlig egenskap, vi dömer ingen på förhand, vi vill tro alla om gott, att människan är god i grunden. Därför har vi nog i vår naivitet inte sett att USA faktiskt inte är en demokrati i egentlig mening. Ja, de väljer sin president i demokratiska val, men det kanske krävs lite mer? I vår övertygelse har vi svårt att ifrågasätta den liberala staten som det enda idealiska styrskicket. Enligt gängse mening är demokrati också detsamma som ett kapitalistiskt samhälle, vi ifrågasätter väldigt sällan att det ser ut så. Den representativa demokratin ser vi som att personer representerar oss genom vår röst, men de representerar oss inte som enskilda personer utan som företrädare för ett parti. Det är i de flesta stater som betraktas som demokratiska omöjligt att välja representanter som inte företräder ett parti.

Ett land som alltid har fått representera det onda i världspolitikens konflikter är Ryssland, eller tidigare Sovjetunionen. Det spelar ingen roll om det landet har kallat sig för kommunister eller för en kapitalistisk demokrati, de har ändå alltid fått rollen av det onda. Det som nu är både skrämmande och lite intressant är ju att USA (det godas ständiga representant) har fått en president som är kompis med presidenten i Ryssland (det ondas ständiga representant). Hur kommer världskonflikter att lösas i framtiden? Vem representerar det goda och vem är ond?

Hur demokratiskt är då USA? Är det så som vi i Sverige nu förfaras över, att en majoritet av det amerikanska folket har en skruv lös? Eller vad är det egentligen som har hänt?

Om vi tittar på den här bilden så ser vi att knappa 20% av den vuxna befolkningen i USA röstade på Trump. Det är endast en liten andel fler än vad som sympatiserar med Sverigedemokraterna i Sverige. Den största andelen av den vuxna befolkningen i USA har av olika anledningar inte röstat i detta val. Det beror säkert på en mängd olika orsaker, men vissa av dem går säkert att finna även här i Sverige. Den representativa demokratin har på många sätt misslyckats i sitt uppdrag att representera medborgarna och allt oftare ser vi uttryck som "inte min talman", "inte min minister", inte min representant helt enkelt. Hur vi har hamnat här är svårt att säkert säga, men klyftorna i samhället har ökat. I USA är klyftorna enorma. Ett av världens mest framgångsrika länder på många plan, men också med en stor andel fattiga och marginaliserade människor. När klyftorna i allmänhet ökar, t ex genom avdrag för de som har det ganska bra (jobbskatteavdrag, RUTavdrag, ROTavdrag mm) och sänkta bidrag för de som har det allra sämst (sjukförsäkring, akassa, höjda patientavgifter och andra höjda avgifter för samhällsservice som främst nyttjas av de svagaste), så ökar även klyftorna mellan de folkvalda och folket. De ökade klyftorna har också lett till minskade resurser i de offentliga kassorna då pengarna gått som vinster i vissa flinka företagares fickor. Minskade resurser i de offentliga kassorna medför att politikerna får svårt att gå folket till mötes, det enda de kan göra är att presentera de effektiviseringar och neddragningar som väcker minst protester, d v s, de som drabbar dem som inte själva kan protestera. På detta vis bygger vi avstånd. Vi måste se bilden ovan som någonting som kan ske även i Sverige och i Europa (vilket skulle påverka oss).

"Det som händer i USA är farligt, men där finns också något mer. Det har växt fram en bred och kraftfullt rörelse kring presidentkandidaten Bernie Sanders och budskapet om ekonomisk jämlikhet tillsammans med feminism, antirasism och hbt-rättigheter. I den växande rörelsen, oavsett om det är USA eller Europa eller någon annanstans, där finns ett stort hopp.
Vi ska lära oss av det som hänt men inte fastna i uppgivenhet. När andra försöker splittra oss svarar vi med sammanhållning. Vi ska samlas och bygga något bättre. Sörj inte, organisera er."


Politiken och samhällets ideal pendlar fram och tillbaka. Det vilar just nu ett hot mot världen, hotet kan beskrivas som ett utbrett politikerförakt. Jag säger inte att politiker inte gjort sig förtjänt av detta, men är det värt att offra demokratin? Jag minns en SSU-affisch från min ungdom. Några människor klängde över ett taggtrådsstängsel för att fly. Texten löd: Det finns anledningar att inte rösta. Vilken är din? jag tänker ofta på den affischen. Jag tänker på att om människor i Sverige föraktar politiker så mycket att de struntar i att rösta så finns det människor som står redo att ta över och förändra vårt samhälle på ett sätt som säkert inte är människornas önskan. En representativ demokrati bygger på att vi röstar, även om det blir på det minst dåliga. Vi är alla lika ansvariga för vår demokrati och våra politiska företrädare.


Inga kommentarer: