Det går att tolka annorlunda

Igår tog Norrtälje kommunstyrelse beslut om en markanvisning till konsortiet Roslagens famn. Konsortiet säger sig vara villigt att investera stora pengar i att omvandla området kring bussterminalen efter egna idéer med överdäckad terminal, bostadshus, parkeringshus, affärsytor och torg för cafeer och strövande människor. Vänsterpartiet yrkade i detta läge avslag på markanvisningen då vi anser att planeringen av området börjar i fel ände. Vi tycker att kommunen först ska ha en brett förankrad vision om hur vi vill se utvecklingen i området. Sedan bör byggherrar (och damer) erbjudas utveckla området utefter denna vision.

Enligt Kjell Jansson (m), kommunalråd, finns den visionen i utvecklingsplan för Norrtälje stad.  Ni kan själva gå in och läsa och tolka. Själv hittar jag bl.a. Följande textrader.

Om bussterminalen: Terminalen föreslås ligga kvar och på olika sätt ytterligare anpassas till sitt läge i staden.

Om stadskärnan: Vision

Bevarande och utveckling av den historiska stadskärnan utgör en grundläggande förut- sättning för stadens attraktivitet. Norrtäljes stadskärna är ett riksintresse för kulturmiljön och väl värt att ägna den extra omsorg som krävs. Stadskärnan ska fortsatt innehålla en blandning av handel, service, bostäder och verksamheter. Karaktären av småstad ska bevaras. Staden som besöksmål med handel, caféer och restauranger i en stadsmiljö med gator och torg kan utvecklas och marknadsfö- ras ytterligare.
Förutsättningar finns att komplettera stads- kärnan med ny bebyggelse på avrivna och lågt utnyttjade tomter. Det är angeläget att dessa tillkommande byggnader bidrar till stadskär- nans karaktär vad avser gestaltning och innehåll 

 
Efter det fortsätter planen att beskriva utvecklingen av Trädgårdsstaden från busstationen och upp längs baldersgatan. Jag skulle säga att planen är öppen för olika tolkningar. Själv ser jag i denna "vision" en helt annan utveckling än den förortsdröm Roslagens famn presenterar.

Kan vi påverka utvecklingen?

Snart kommer beslut tas av kommunstyrelsen om en markanvisning till konsortiet Roslagens Famn som vill överdäcka busstationen i Norrtälje centrum och bygga 3,5våningslimpor med bostäder ovan och affärer, cafeer och restauranter i markplan. Bussterminalen kommer att efterapa förortsbussterminaler, gömmas under jorden och inte synas. Kommunalrådet (M) talar om bussterminalen som ett problemområde som länge varit olösligt. Det tycker jag låter jättekonstigt. Det har ju legat en terminal för tåg/bussar i ungefär samma område sedan slutet av 1800-talet. Att området känns kalt och blåsigt beror ju till stor del på att man lyckats plantera fel sorts träd och sedan tagit bort i stort sett alla träd och all grönska utan att återplantera någonting. Det finns många andra sätt att göra bussterminalen mer välkomnande än att däcka över den. Men då blir det inga bostäder förstås.

 

Det finns dock en del yta runtom bussterminalen där det med fördel kan byggas, t ex parkeringen vid f d Västra skolan. Parken nedanför Rodret tycker jag däremot med fördel kan vara kvar, det måste också finnas parkmark i centrum. Bostäder och butiker som ska byggas bör inte vara högre än 2-2,5 våningar och med träfasad, kanske med små täppor på innergårdarna. Det skulle kännas som ett värdigare försök att värna stadens karaktär vid förnyelse.

 

På bussterminalen kan man plantera nya träd och buskar, kanske öppna upp för torghandel i mitten. Det bus som redan nu är problematiskt vid bussterminalen lär inte bli mindre om det får pågå under jord.

 

I Norrtelje tidning lyfts idag satsningen som någonting som kommer att påverka centrumhandeln positivt, men tillåt mig vara tveksam till att det går att få mer livaktig handel i centrum genom fler handelslokaler. Representanter från konsortiet presenterade tidigare i höst att det behövs nya lokaler för en större livsmedelsbutik i centrum, så...., ICA Kryddan, det kanske var en onödig satsning att bygga ut och bygga om? Nä, ärligt talat, tomma lokaler har vi väl så det räcker i centrum, vare sig handlare eller restauratörer verkar få det att gå med särskilt stor vinst. Och vi vanliga dödliga, vi har väl annat att göra än att handla hela tiden?

 

Min fråga är egentligen vad som händer nu? Kan vi påverka? Kommunstyrelsen beslutar om en markanvisning, vad händer sen? När ska man protestera? När ska man kedja fast sig vid bussterminalens sista träd? För att värna en öppen plats och en del större vackra byggnader som måste få fortsätta vara just det; stora vackra och av vikt för kvarterens karaktär.

 

Allt i skymundan av tillväxt, badhussprängningar och storhetsvansinne.

Kropp och knopp

Jag hörde det redan när jag själv gick i skolan, en lärare som sa åt en klasskamrat till mig att sluta med idrottandet på fritiden och koncentrera sig på skolarbete istället. Idag har jag hört det igen, att lärare till en av dotterns kamrater sagt att det var förbjudet att gå på träning dagen innan ett prov och över huvud taget ifrågasatt att elever som inte presterar topp i skolan ägnar sig åt idrottsutövning på fritiden. Tydligen utdelas även priser till elever som gör bäst ifrån sig på proven, vilket givetvis stressar de barn som vet att de har svårt att trycka in just den här kunskapen i huvudet.

 

Jag blir så arg. Och det är av flera anledningar. För det första kan det ju vara så att den här idrotten är något som det här barnet är duktigt i, som hen får vara bra, kanske t o m en vinnare i, när nu inte skolarbetet går så bra. Varje barn har ju rätt att få känna sig bra, att få känna sig duktig. Att ta bort detta från ett barn kan inte ge hen lust och kraft att prestera bättre i t ex matematik.

 

För det andra visar forskning att dagens barn sitter alltför mycket stilla och blir fetare och fetare, vilket i sin tur leder till dåligt självförtroende, sjukdom och för tidig död. Och stora kostnader för samhället. Stora kostnader för samhället orsakas även av ensamma människor som saknar nätverk. Idrottsrörelsen fyller här en enormt viktig funktion för barnen som får lagkamrater och andra nätverk och förebilder bestående av aktiva ungdomar och vuxna ledare. Dessutom är idrotten och intresset för att sköta sin hälsa ett gott skydd mot rökning, alkohol och droger.

 

Forskning visar också att fler idrottstimmar i skolan skulle ge bättre resultat även i andra ämnen. Våra kroppar behöver röra sig för att fungera. Trots detta har idrottstimmarna i skolan minskat till förmån för svenska och matematik.

 

För det tredje är det väl knappast troligt att ett barn lär sig mer för att "lärandet" blir ett alltmer påtagligt tvång som också knuffar bort glädjeämnen i livet. Inställningen till skolan kan knappast bli positiv.

 

Det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper de behöver för att bli aktiva, friska deltagare i ett demokratiskt samhälle. Detta kan inte göras genom att vi förbjuder dem att delta i idrottsrörelsen och tvingar föräldrarna att tjata gångertabellen all "ledig" tid. Det är skolan som ansvarar för att kunna anpassa undervisningen så att alla elever kan tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper. Föräldrarnas viktiga ansvar kan mycket väl vara att se till att barnen kommer till träningen och upprätthåller god hälsa och sunda nätverk för ett framtida friskt liv.

Ny typ av samråd

Idag hade den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommun kallat samtliga gruppledare till samrådsmöte kring vårdochomsorgsprojektet Tiohundras framtid. Tja, ja, jag hade lovat jobba extra på eftermiddagen, men det fixade jag genast bort så att jag kunde delta i detta mycket viktiga möte. Tiohundra är ett unikt samarbete mellan Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, där beställningar av all vård och omsorg samordnas och pengapåsarna slås ihop för att sätta medborgaren i centrum. Projektet startade 2006 och är förlängt en gång. Samtliga tre vetenskapliga utvärderingar visar på framgångar på såväl hälso- som det ekonomiska planet. Projektet är nyskapande och unikt i sitt slag i världen. Nu handlar det om framtiden, den borgerliga Alliansen hade lagt ett dåligt förslag om ännu en förlängning av projektet i stället för en permanentning, upplyftning, stolthet och flera efterföljande exempel i länet och landet. Nu har vi chansen att göra Tiohundrasamarbetet till en framgångsfaktor för Norrtälje kommun, att göra tryggheten, omsorgen och de effektiva lösningarna till en anledning att flytta hit. Nu har vi chansen!

 

Efter ungefär en minut så har kommunalrådet (M) klargjort att oppositionens återremiss av ärendet i kommunfullmäktige i juni inte haft någon som helst påverkan på de moderata (och kristdemokratiska) politikerna i landstingshuset. Det blir ingen permanentning av projektet. Istället ska vi, likt alla andra kommuner i länet, lägga oss platta för Vårdval Stockholm, ett vårdval så illa anpassat för kommunens landsbygd och glesbygd som kan tänkas. Ett efterfrågestyrt sjukvårdssystem som inte tar hänsyn till de tysta patienterna/brukarna/kunderna/resenärernas behov. Illa anpassat till en kommun med många äldre, låg utbildningsnivå och låg inkomstnivå.

 

Varför har vi samråd? För att Allianspartierna i kommunen tyckte att det var taskigt av dito landstingspolitiker att bara kalla majoritetspolitikerna till överläggningar och att de åtminstone kunde delge oss vilket beslut de kommit fram till innan det lades på fullmäktiges bord. På vilket sätt kunde vi i oppositionen påverka eller bidra till Tiohundras framtid? Inget sätt alls, det var ett informationsmöte. Vi kunde fråga varför de lagt sig platt, varför de var så mesiga, varför, varför, varför, men de bara vidhöll att det var en kompromiss och "it takes two to tango".  Dessutom, intygade kommunalrådet, är det viktigt att hålla sig väl med "de stora".

 

Ok, jag skippade tre timmars arbete. Det skulle vara en juste gest, men egentligen kunde väl kommunalrådet skickat ett SMS om det nu bara handlade om att vi skulle få veta detta innan det kom på fullmäktigebordet?