onsdag 13 juni 2012

En effektiv stympning av en framgångsmodell - alla måste välja

Mitt inlägg från landstingsfullmäktiges budgetdebatt. Ökad så kallad valfrihet och tillgänglighet hyllas av alliansen, och det enda sätt att kunna åstadkomma detta , enligt dem själva, är genom total fri konkurrens inom alla vårdområden. Att någon kallar ett system för modernt och fräscht många gånger gör inte systemet modernt utan ger bara en annan innebörd åt ordet. Projektet Tiohundra är ett projekt som hade nytänk som syfte och är också i mångt  och mycket modernt i ordets rätta bemärkelse. När jag ställt frågor kring framtiden för denna framåtsatstsning i denna församling (landstingsfullmäktige) har vi alla kunnat få uppfattningen om att alla är överens om att detta är en bra verksamhet som alla är måna om. Och överens om. Torbjörn Rosdahl (m) har här deklarerat att det är viktigt att alla är med , att vi hittar ett brett samförstånd för frAmtiden och att ingen oenighet finns inom alliansen. Trots detta ställdes styrgruppsmötena om framtiden för projektet in och nu ligger ett oventilerat förslag inbakat i budgeten. Det är tydligt i alliansens förslag för tiohundras framtid att verksamheten inte är tillräckligt bra för att permanentas. Alliansen föreslår en ytterligare förlängning av projekttiden med tre år. Trots fem års projekttid och tre vetenskapliga utvärderingar som alla rosar det mesta i verksamheten.Det är också tydligt att allas delaktighet i verksamhetens framtid inte är viktig, dels på det sätt förslaget nu läggs fram och dels med tanke på att antalet ledamöter och ersättare i nämnden minskas så att  inte alla partier kommer att vara representerade. Som om det inte är nog med detta ser alliansen till att vingklippa de försök till gränsöverskridande medborgarfokuserade arbetssätt genom att underställa verksamheten i projektet Vårdval Stockholm  fullt ut, utan undantag.  Att kunna erbjuda mesta möjliga valfrihet och tillgänglighet för medborgarna görs inte alltid genom konkurrens. Det finns fall där en stor sammanhållen organisation med möjlighet till stor flexibilitet och samverkan är det som ger det önskade resultatet. Öppna ögonen, låt tusen blommor blomma. Hela länet är inte Stockholm. Tillåt alternativa , lokalt utvecklade och anpassade system för att tillgodose alla patienters behov Jag yrkar bifall till vänsterpartiets budgetförslag

torsdag 7 juni 2012

Hur tänker Björklund?

Idag satt jag i ett examensseminarium på lärarutbildningen där två studier om modersmålsundervisning och undervisning i Svenska som Andraspråk redovisades. I båda studierna framkom att ekonomin styr vilka elever som får tillgång till modersmålsundervisning, att inget samarbete mellan modersmålslärare och ordinarie klasslärare finns, i många fall vet inte ens lärarna i obligatoriska skolämnen vem som är modersmålslärare eller hur de kan få tag på denne och att det inte finns någon kontroll av innehåll eller kvalitet på modersmålsundervisningen. Det är bara examensarbeten, men resultaten var ganska tydliga.

Och trots att forskning framhäver vikten av att behärska sitt modersmål för att kunna lära sig ett andra språk och vikten av att få undervisning på sitt eget språk även i andra ämnen för att kunna hänga med i skolan så finns inga krav på modersmålslärarnas kompetens. Den som arbetar som modersmålslärare kan vara en pedagogiskt utbildad person i flera olika länder eller en person helt utan erfarenhet från skolvärlden. Detta medan lärare i obligatoriska ämnen kommer att krävas på legitimation för att få vara verksamma.

Ändå.

Ändå ser jag Jan Björklund, Fp, stå i TV på bästa sändningstid och tala om att lösningen för elever med invandrarbakgrund är mer katederundervisning och skolplikt till och med 18 år. Vad grundar han detta på? Om dessa elever är prioriterade, varför tittar han inte på hur situationen ser ut idag och funderar kring detta innan han går in med sin kadaverdisciplin och pekpinnepedagogik? Det kan vara lättare, det kan vara mer erbjudande än kravställande. men det är väl inte hans stil. synd att han regerar.