Var går Norrtäljebornas skattepengar?

Under en debatt om Tiohundra i höstas deklarerade Tiohundranämndens ordförande, Hans Andersson (Fp), att det var "över hans döda kropp" att det skulle kunna hända att Norrtäljebornas skattepengar gick in i företag som gjorde storvinster av dem utomlands. Och så kände vi oss alla trygga med privatiseringar, kundval, vårdval, upphandlingar och konkurrensutsättningsplaner för vård och omsorg i Norrtälje?

Till följd av de skandaler som varit kring bl a Carema care, lyftes så en fråga på kommunfullmäktige till samma H. Andersson om vilka som egentligen äger de vårdbolag som verkar i Norrtälje kommun. Det kunde han inte svara på (111219).

Två dagar senare (111221) var det nämndssammanträde i Tiohundranämnden och tre privata aktörer som verkar inom hemtjänst/hemsjukvård i kommunen var inbjudna att presentera sina verksamheter; Äldreliv, Fancy Care och Attendo Care. På en direkt fråga från H. Andersson svarade Attendo Cares representanter att deras ägare var IK investment, ett svenskt riskkapitalbolag. "Vad bra", sa Hans, "då vet jag till nästa gång jag får frågan."

Kvällen efter (111222) berättas det på TV4nyheterna om IK investment som åkt på en skattesmäll i miljardklassen efter spekulation och skatteplanering med placering av pengar utomlands. Intressant. Får se vad Folkpartisten ska svara nu då....

Skolavslutning i kyrkan - med blandade känslor

Det har ju varit mycket diskussion kring skolavslutningar i kyrkan i media på sista tiden. Till exempel så medger ju inte nya skollagen att prästen pratar om gud på en skolavslutning där alla barn ska kunna delta. Och jag kan hålla med Otto Carneheim, som i lokalpressen beklagat sig över att som präst inte få prata om Gud i kyrkan, det blir ju lite konstigt. Ska man ta det här på allvar borde man väl egentligen inte förlägga skolavslutningen till just kyrkan? Kyrkan är ju i sig en kristen byggnad och innehåller religion vad man än pratar om från predikstolen.

Idag har jag besökt dotterns skolavslutning i just kyrkan. Prästen var som alltid superbra och pratade inte ett dugg om Gud, men missade ändå inte kristendomens humanistiska budskap. Frågan är var gränsen går för skollagen, i en kyrka sjunger man psalmer, är det okej att sjunga texter som "I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid" eller "Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född"? Hur som helst så hände detta och för mig som är uppvuxen i ett, iofs väldigt sekulariserat men ändå, land med kristen kultur och tradition kändes det inte konstigt med psalmer i en kyrka eller budskap om Gud i juletid, men hur känns det för de som inte bekänner sig till kristendomen eller t o m bekänner sig till en annan religion?

Så börjar klasserna sjunga sina avslutningssånger. Förskoleklassen sjunger "Jag såg mamma kyssa tomten" och det känns med ens ännu mer snett än "Nu tändas tusen juleljus". Okej, de är sex år gamla. De ser mamma kyssa en annan man. Vad ska pappa säga? Ja, det gäller att i tid lära barnen att skuldbelägga kvinnan, att hon inte ska kyssa någon annan än den som är far till barnen. Tvåsamhet, heteronormativitet, you name it. Jesus, han älskade väl åtminstone alla? Men mamma, hon ska bara älska en.

Prästen talar om kungen som älskade guld mest av allt och allt han rörde blev till guld. Inte förrän hans egen älskade dotter blev till guld kom han på hur fel det var att älska guld mer än allt. Prästen fortsatte att uppmana barnen att "leka strömlöst" någon dag under jullovet; Stäng av TV och dator och TVspel, tänd stearinljus. Vet ni inte vad ni ska göra? Fråga farmor eller morfar eller någon vad de gjorde när de var små. Gå hem till en kompis som sällan får besök, det är den bästa julklapp ni kan ge. Ett budskap som kändes fint och rätt i tiden.

Några sånger till innan rektorn går upp och talar om hur härligt alla ska ha det på julafton, hon talar om dignande julbord, Kalle Anka på TV och många presenter, ledigt och sovmorgon. Och nu går mina tankar inte bara på de som av religiösa skäl inte firar jul, det finns så många som kanske inte har råd med ett dignande julbord eller som inte får så många julklappar eller som får sin jul saboterad av alkohol eller droger. Det finns föräldrar som måste jobba och barn som på så sätt inte får något egentligt jullov med sovmorgnar och lek. På något sätt är skolavslutningarnas glädje och högtidliga tal det som starkast markerar ojämlika villkor mellan skolans elever. Ska vi ha en skola för alla, där alla känner sig som jämlikar, och där de känner sig välkomna, måste vi utbildade vuxna som arbetar i skolan tänka till och tänka om och ta skolavslutningarna ytterligare en nivå. Det talas så vackert om värdegrunder, respekt och likabehandlingsplaner, men är det mer än vackra ord?

Blåklintens lokaler kvar tjugo år till?

Idag debatterades en fråga som jag trodde att jag hade grepp om i Norrtälje kommunfullmäktige, nämligen frågan om förskolan Blåklintens lokaler. De nuvarande lokalerna har vid flera tillfällen under de ca tjugo åren förskolan funnits blivit utdömda av olika anledningar. Den dåliga miljön ger antagligen inte barnen några bestående men, men personalen som har arbetat där under en längre tid påverkas säkert av luften som inte är optimal nu, trots "nya" fläktar, men som tidigare varit ännu sämre p g a bl a fukt och ämnen i bottenplattan som frigjorts av fukten.

Hur som helst höll tydligen den borgerliga majoriteten en gång med om att miljön var undermålig och att det blev för dyrt att åtgärda, dåligt att hyra lokaler för kärnverksamhet osv. Beslut om en ny förskola togs äntligen. Jag har ju vid flera tillfällen berättat på den här bloggen om hur sedan personal och tjänstemän engagerades i att ta fram ett förslag till ny förskola. Det var ganska svårt att hitta en plats i området som accepterades av kringboende osv, flera platser var föreslagna innan förskolan hamnade vid lekplatsen som kallas "fortet" i folkmun.

Förslaget blev inte helt optimalt, till att börja med var det redan innan det byggdes, för litet. Det låg i skuggsluttning och skulle bli i två plan. Men man hade gjort så gott man kunnat efter förutsättningarna och det var en vacker förskola.

Själv har jag följt projektet som ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, men också som förälder och representant i enhetsrådet. Jag tycker jag borde vara insatt.

Idag när socialdemokraternas Elisabeth Björk ställer frågan om förskolan i Vigelsjö till kommunstyrelsens ordförande Kjell Jansson på fullmäktige svarar han att lokalerna inte alls är så undermåliga. Han dementerar också bestämt mitt inlägg om att förskolan ska rivas i sommar, vilket jag var tämligen säker på att vi fattat beslut om. "Förskolan kommer inte att rivas förrän ersättningslokaler finns", sa han. Med det och tillägget att lokalerna är mycket bättre än vad som sägs så kanske vi kan få se förskolan stå kvar i tjugo år till, med utlokalisering av barnen från och till p g a dålig luft.

Kjell Jansson svarar också att kommunen idag uppfyller barnomsorgsgarantin, vilket jag tycker blir lite otillfredsställande när jag hör att en person som bor i Norrtälje, arbetar i Norrtälje, vill börja arbeta i april och får plats för sina barn i barnomsorgen i Svanberga. Icke tillfredsställande. Och där kan jag fortsätta. Men jag slutar. För idag.

Prioriteringar i en blå kommun

Vad är för mycket för pengar, vad är dyrt? Och vad är en bra investering? I Norrtälje blå kommun klubbas investering på investering; badhus, förskottering av vägar och järnvägar, avloppsledningar mm. Det är jätteviktiga investeringar och jag vänder mig inte emot dem, men, vad jag undrar är hur en ny förskola kan snubbla på målsnöret p g a ett par miljoner. "Det blir för dyrt", hette det på fullmäktige i juni, då ärendet gått igenom alla andra instanser. Det handlade om några miljoner.

Istället valde kommunalrådet att dra ur ärendet och börja om från början. Enligt kommunens tjänsteman så är kön till barnomsorg i Norrtälje stad ca 250 barn och det kommer den att vara ca fyra år framöver. Häromdagen hörde jag en förälder som vill börja jobba i april nästa år. Hon bor och arbetar i Norrtälje och blev erbjuden barnomsorg i Svanberga. Det är det enda som går att uppbringa. Det är akut brist på förskoleplatser i Norrtälje stad, ändå väljer man att fördröja ett ärende om en ny förskola p g a några futtiga miljoner (som det ändå kommer att kosta extra).

Nu öppnar kommunen 20+20 nya platser i Vigelsjö gård, samtidigt som planeringen av en ny förskola med fyra avdelningar fortsätter. Detta är långt ifrån nog. Blåklinten, som är den förskola som ska ersättas, har sex avdelningar idag, så den utbyggnaden (vigelsjö gård + blåklintens ersättningspaviljonger) kommer endast att täcka de platser som finns redan idag. Det blir ingen reell utbyggnad av platser. Samtidigt är det omöjligt för personer som vill starta fristående verksamheter att hitta lämpliga lokaler.

Och det är det här jag inte förstår, det finns pengar och det investeras hej vilt, men vad det gäller den viktigá utbyggnaden av barnomsorgen står det still. Utan en utbyggd barnomsorg får vi människor som inte kan komma i arbete. Och utan ett överskott av barnomsorgsplatser finns inga valmöjligheter för föräldrar och barn. Och utan valmöjligheter finns inga kvalitetshöjande incitament i en konkurrensmodell.

Detsamma gäller väl inom skolans värld. Vilka val finns egentligen att göra och hur lätt är det att byta om man inte är nöjd. Igår var sista dagen att göra skolval i kommunen och vad jag förstår låg "skolvalssidan" nere och visade meddelandet "Error" hela dagen. Nu väntar föräldrar runtom i kommunen på att kunna ge sina blivande sexåringar ett besked om vilken skola de får gå till. "Jag har redan valt", säger min femåring. "Ja, valt, ja", tänker jag, "men du ska inte tro att man får välja själv."