torsdag 30 september 2010

Det är inte så enkelt

Fortfarande hänger diskussionerna om Sverigedemokraternas intåg i riksdag och flera fullmäktigeförsamlingar kvar i luften. Hur? Hur? Hur? undrar människor. Och mycket handlar om invandring, om integrationspolitik, hur vi inte "tagit debatten", hur vi inte vågar diskutera "problemen". Det blir nästan lite löjligt faktiskt.
Jag skrev häromdagen om hur vårt medvetet delade klassamhälle skapat behovet av Sverigedemokraterna, av blankrösterna och av soffliggarna. Redan innan valet skrev jag om de som troligtvis röstade på Sverigedemokraterna. Det är inga rasister, de allra flesta i väljarbasen är inga rasister i alla fall. Det är bara människor som känner sig svikna av det här samhället, som känner att de inte passar in, att de motarbetas och inte har något stöd i de institutioner vi skapat för att ge människor stöd. De som har röstat är de som ändå bär på en vrede. Andra stannade hemma.
I vår kommun kan man konstatera att mellan 15-30% av väljarna stannade hemma, de utnyttjade inte sin rättighet att påverka hur samhället ska formas i framtiden. Förmodligen har de ingen tilltro till att systemet ska ge dem inflytande. På vissa håll i kommunen var valdeltagandet under 70% samtidigt som SD låg på närmare 10%. Det andas inte framtidshopp precis. Det är inte bara politiken som helhet som misslyckats i dessa områden, det är framför allt arbetarrörelsen som misslyckats med att mobilisera missnöjet med den förda borgerliga politiken som placerat dessa vanmäktiga människor i en situation som de inte finner någon väg ut ur. Det är den borgerliga politiken som stängt dörrarna, men det är arbetarrörelsen som misslyckats med att visa hur man öppnar dem igen. Hur man kliver in. Hur man utnyttjar sin röst och blir delaktig i sitt liv. Det är den stora utmaningen. Nu har vi fyra år på oss.

måndag 27 september 2010

Tillgängligheten i politiken

Ledaren i Norrtelje tidning berör idag ett mycket viktigt område och kommer för en gångs skull fram till samma slutsats som jag själv; Ju fler politiker desto bättre. Och det är ju inte bara det att färre politiker leder till mer tjänstemannastyre och att de politiker som finns har svårare att hinna sätta sig in i alla ärenden. Det är ju också så att färre personer representerar oss alla, färre medborgare kommer att kunna säga att de känner en förtroendevald.

Detta är illa. Min tes är att alla bör känna en förtroendevald. Det skulle öka respekten och tilltron till politiken och vad politiken kan användas till. Med fler politiker menar vi ju inte att det skulle bli fler ärenden som politiker lade sig i eller att fler beslut skulle flyttas från det s k köksbordet till politisk nivå, utan att helt enkelt fler har insyn i och möjlighet att påverka de beslut som faktiskt tas. Fler som kan upptäcka brister och påtala svagheter i besluten, fler som kan vittna om vad människor utanför de politiska församlingarna pratar om och undrar över.

Vi kan inte bara vara besvikna och uppgivna över valresultatet och den bristande tilltron till politikens möjligheter och demokratins förträfflighet. Vi måste bidra till att göra politiken mer tillgänglig. Människor måste få möjlighet att känna sina politiker och beredas insyn och påverkan från många olika håll.

söndag 26 september 2010

Vägskäl

Efter varje misslyckat val står vi vid ett vägskäl. Valde vi rätt inriktning? Vad kan vi förändra? Vad bör vi definitivt inte förändra?
Jo då, jag funderar, jag har inte slutat blogga för att valet är över. Har bara försökt komma ikapp med studier, tvätt, städning och så har barnen varit sjuka, råttorna har invaderat och allehanda andra saker som faktiskt pågår hela tiden, även under en valrörelse.
Borgerlig media är på hugget för att förklara för Socialdemokraterna vad som gick snett i valrörelsen. Innan valet har de ju varit ivriga påhejare av "stoppaMonakampanjen" och nu fortsätter de med att försöka låta övertygande i sina analyser om att S samarbetat för långt åt vänster. Deras syfte är förstås att i så många spaltmeter som det behövs uttrycka detta tills de fått svenska folket och Socialdemokraterna själva med på detta som en sanning. Med hjälp av att då och då slänga in ordet kommunism eller extremism hoppas man nu på att få det rödgröna samarbetet på fall.
Tyvärr blir jag inte förvånad om de lyckas. Socialdemokratin befinner sig i en kris och söker varje halmstrå att skylla på någon annan, hänga sig kvar, vara till lags. Ett stort parti med många förtroendeposter har så mycket att förlora.
Jag tycker det är fel att skylla det rödgröna nederlaget på partiledarna eller samarbetet. Den rödgröna ledningskvartetten växte sig starkare och starkare ju längre valröresen led. Tyvärr hann vi inte i mål. Jag tror faktiskt att med ett par veckors valrörelse till så hade möjligheten att vi idag haft en rödgrön regering varit betydligt större.
Att i nuläget falla borgerlig media på läppen och splittra samarbetet tycker jag vore förödande. Sverige behöver ett starkt rödgrönt alternativ och i händelse av nyval innan mandatperiodens slut måste detta alternativ fortsätta att bli samspelta och inte fladdra ut, försvagas och skänka Alliansen långvarig makt.

måndag 20 september 2010

visst är det bittert

Visst är det bittert att se valresultatet. Sverige och Norrtälje kommun har kraftigt vridits åt höger, bort från solidaritet, gemenskap och medmänsklighet mot egoism och kamp för egen överlevnad. Jag hade hoppats att vi i ett land med så hög utbildningsnivå skulle lämna syndabockspolitiken och roffaåtsig-mentaliteten, men jag hade fel.
Och nu märks det verkligen att samhället är delat. Jag rör mig rätt flitigt runt bland människor och pratar med grannar, klasskamrater, arbetskamrater, släktingar, andra politiskt engagerade, men... jag har inte uppfattat dessa starka högervindar. Jag har uppfattat att människor från olika politiska läger och olika samhällsställningar är heligt trötta på moderatledningen i kommunen, att människor är upprörda över sjukförsäkringssystemet, det sätt skolan hanterats och att det inte finns några bostäder för ungdomar. Jag tycker att jag har fått ett otroligt gensvar på vår politik i alla kretsar jag rört mig, folk har tröttnat på borgarstyret helt enkelt. Idag hände samma sak, överallt i cafeterian på skolan pratades det om vilken katastrof detta val är. Och jag inser att jag inte har en aning om var dessa 33% moderater befinner sig någonstans. Jo visst, jag träffar väl en och annan, aktiv, i mitt politiska ärende, men var finns de andra? Det jag lagt märke till under de debatter som varit under valrörelsen är att det enda parti som sticker ut i den här kommunen är (nu har ju inte Sverigedemokraterna varit med på debatterna) Moderaterna. Själv har jag inte tyckt att det har varit till deras fördel och jag har inte heller uppfattat att publiken tyckt det. Men, deras meningsfränder finns uppenbareligen någonstans.
I Hysingsvik. Konstaterar att vi endast har 1,7% av rösterna i Hysingsvik, rena rama Täbysiffrorna. Ändå håller jag alltid 50 när jag åker genom samhället. Varför tycker de inte om mig?
Såväl företrädare för Centern, Kristdemokraterna och Moderaterna har nu jämfört oss vänsterpartister med Sverigedemokraterna och kallar oss för ett extremistparti. Det är skrämmande. Vi har ju t ex aldrig anklagat Kristdemokraterna för detta trots att det kanske vore mer passande. Detta är väl bara ännu ett led i högervridningen av Sverige, nu ska hederlig gammal socialism med allas lika värde, gemensamma trygghetslösningar och solidaritet fasas ut som extremism i Sverige. Verkligen skrämmande.
Skolvalet på kommunens största gymnasieskola visade på höga siffror för Sverigedemokraterna. Det visade också på att endast drygt hälften av eleverna deltog i valet. Är det månne dags att kommunen river upp sitt beslut att inte låta de politiska partierna verka på skolorna? Har förbud för politikerbesök i skolan (som infördes för att slippa Sverigedemokraterna) uppnått de mål man hade tänkt? Samhällskunskap i skolan borde innehålla mycket mer om vår demokrati och de politiska partierna. Om ungdomsförbunden inte kan verka, värva och annonsera på skolorna, hur ska de då driva sin verksamhet? Medelmsskap och engagemang i ett politiskt ungdomsförbund borde ge pluspoäng i samhällskunskapsbetyget. Inte konstigt att partierna tappar medlemmar och protester tar sig uttryck i att missnöjespartier kommer in i de beslutande församlingarna. Demokrati är ingenting evigt, den måste ständigt återerövras.
Valrörelsen för 2014 års val börjar nu. Trots knappa resurser hoppas vi kunna mobilisera och styra om Sverige och Norrtälje kommun mot ett varmare samhälle.

fredag 17 september 2010

det ska inte finnas några skolor att välja bort

"Eleverna väljer bort de dåliga skolorna och väljer de bra skolorna och då förbättras meritvärdena på de bra skolorna och de dåliga skolorna försvinner." Så beskriver det moderata kommunalrådet Kjell Jansson det fria skolvalet. Men tänk om det vore så enkelt!
Det fria skolvalet är i själva verket inte så fritt. Det handlar inte bara om attm an måste vara om sig och kring sig och ställa sina barn i skolkö redan på BB, det handlar också om de praktiska möjligheter man har att göra ett val. Hur ska den som bor i Hallstavik och jobbar på bruket kunna välja Freinetskolan i Norrtälje för sina barn? Vem ska se till att barnen kommer dit och hem? Hur ska jag som pendlar och börjar arbeta klockan halv åtta på annan ort (ca 45 minuter bort i bra väglag och ljus) kunna köra mitt barn till den skola som inte ligger närmast? Var är vår valfrihet???
Nej, Kjell Jansson, det ska inte finnas bra och dåliga skolor att välja mellan när inte alla kan välja. Alla ska vara trygga med att den skola deras barn börjar på är en BRA skola, där barnet kommer att kunna tillgodogöra sig de kunskaper han/hon har rätt till. Blir det problem ska resurser sättas in, oavsett vilken skola barnet går på.
Det är en märklig människosyn att överhuvudtaget tycka att det ska finnas skolor att välja bort i systemet. Vad händer med barnen som inte kan välja, väljer vi bort dem också?

torsdag 16 september 2010

BB-bluffen bekräftad

Under debatt på www.tvrr.se fick jag chansen att ställa frågan om Tiohundra Bb till Centerns representant och fick svaret att det är en idé som några medlemmar driver, men som inte är förankrad i partiet. Även Folkpartiets representant vittnade om att detta inte var genomförbart. Det vill säga; det är bara valfläsk!

onsdag 15 september 2010

Ett ödesval som inte bör gå någon förbi

Det finns många som säger sig inte vara intresserade av politik. Och just nu i valtider är de heligt trötta på politiker som lovar runt och håller tunt. När det kommer till kritan så kommer vi i alla fall alltid någon gång i livet i situationer där vi har åsikter om hur samhället fungerar, borde fungera eller inte fungerar. Så länge det fungerar bra, vi är friska och har jobb så kanske vi inte funderar så mycket. Och när alla partier fläskar på och säger sig vilja ungefär samma sak före valet så känns det tämligen ointressant. Det är då det börjar krävas lite av oss som medborgare för att vi ska kunna se skillnaderna.
Just det här valet känns som ett ödesval för Sverige. (Och nu länkar jag till riktigt bra bloggar och artiklar om detta, läs!) Alliansen har under sin tid vid makten gjort förändringar som ändrar samhället i grunden; försämringar av sjukersättningar och arbetslöshetsersättningar, försäljningar och privatiseringar av välfärd är politik som ökar klyftor mellan medborgare och som har fått oss att tro att valet handlar om hur mycket vi får i vår egen privata plånbok. Och det är inte heller konstigt eftersom vi i Alliansens Sverige i mycket större utsträckning själva förväntas köpa oss vård, försäkringar, städning och annat som vi behöver för att klara vår vardag. Ju längre Alliansen tillåts sitta vid makten och rasera vår välfärd, desto mer kommer vi att tro att det är så här det är, det är ristat i sten.
Och när jag hör att människor förvirrat säger att alla partier vill ju samma sak, då förstår ja det, men blir samtidigt rosenrasande på partier som Centern och Folkpartiet som sitter vid makten (och särskilt här i kommun och landsting menar jag nu). Centern vill ha närproducerat mat, men man sitter i en majoritet som precis i skrivande stund gör en upphandling av matlådor till äldre på exakt samma upphandlingsunderlag som förra gången och det gav kylda lådor från Sala (som samma Centern menar är osmakliga). Avtalet kommer att ge våra äldre osmaklig mat i tre år till. De som sen lever får si.... Centern missar inte ett tillfälle att tala om att de vill rädda Norrtälje sjukhus akutmottagning. Trots att ingen vill lägga ner den. Centern lyfter åter i valrörelsen en fiktion om ett Tiohundra BB. De har suttit i majoritet i 4 år och inte en enda gång sen förra valrörelsen har vi hört någonting om en utredning kring möjligheterna att öppna ett Tiohundra BB. Men nu, mitt i babyboom och med det faktum att vårdvalet gjort att det blivit trångt på Danderyds BB, så lyfter man igen frågan. En utredning skulle snabbt ge svaret att 500 förlossningar per år (om alla väljer att föda i Norrtälje) inte ger underlag för att hålla en förlossningsavdelning med hög kompetens och intilliggande neonatalavdelning. Ett förlossningsteam har ingen möjlighet att upprätthålla en kompetens på ca 1,5 barn per dygn. Se istället till att skapa fler förslossningsplatser i länet, ge norrtäljeborna förlossningsgaranti vid Danderyds sjukhus med hjälp av närhetsprincipen, överväg ultraljudsundersökningar i Norrtälje, förstärk barnmorskeverksamheten (som kan ta många av de oroliga föräldrar som åker till BB i förtid, något som ca 75% av alla gravida gör, nästan alltid i onödan). Tiohundra BB var det värsta valfläsket förra valrörelsen och det är det nu också, i paritet med "Rädda Norrtälje sjukhus". Centerpartiet gör skillnad, heter det i annonserna, men det har vi ju inte sett något av. Moderat politik är det som förs i Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting.
Folkpartiet i sin tur gnabbas med Moderaterna i frågan om bostadsbyggande. Även skolan är ett område där Folkpartiet lanserar många idéer om förbättring. Men vad gör ni då? När ni sitter i majoritet? Signifikant för alla små borgerliga partier i kommunen är att de hävdar att de är så små och att om fler röstade på dem skulle det se annorlunda ut. Jag kan ha viss förståelse för detta, men ni är ju tre små partier somverkar vara tämligen överens i flera frågor . Ändå märks ni inte alls (åtminstone ingenting av det ni går ut med inför valet). Men man kanske inte förstår orsak och verkan. T o m moderata kommunalrådet, envåldshärskaren Kjell Jansson säger att han ska KRÄVA en förbättring av skolan. Kräva av vem Kjell? Det är ju du som bestämmer.
Vad vill jag säga? Vill jag bara kasta skit och tramsa? Nej, jag tycker det är beklagligt att partierna i kommunen säger att de vill samma saker i valrörelsen. Det är populistiskt av de borgerliga småpartierna att inte stå för den politik de sitter med och driver utan istället hänge sig åt att säga det man tror att folk vill höra.
Det finns en grundtanke bakom den dubbelröda oppositionens förslag för framtiden och det gör att våra förslag och paroller är förankrade i tanken om ett annat, mer solidariskt samhälle där ALLA ska med på riktigt (och inte bara som en stulen slogan på folkpartiets valaffischer).

tisdag 14 september 2010

gruppledardebatt i TVsoffor

Efter en lååååååång dag med kemilektioner skyndade jag hem och stekte blodpudding till barnen och hällde i mig själv en sistaminutenyoghurt. Nu skulle det bli inspelning av gruppledardebatt för webTV.
I den långa soffan satt den borgerliga majoriteten (som i Norrtälje inte kallas allians), tre män och en kvinna i ganska grå kläder. I den korta soffan satt dubbelröda Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt RAKTFRAM-Miljöpartiet, tre kvinnor i svart och rött.
Debatten handlade om skolan, vården, tiohundra och sjukhuset, bostäder, hamnen, jobben och vilken konstellation av partier som kommer att styra kommunen efter valdagen. Den kommer att finnas att titta på hel eller i delar här fr o m onsdag den 15 september. Redan nu kan ni gå in där och se en snutt varför just ni ska rösta på just mig. Eller, ni kan kryssa vem ni vill på vår lista till kommunvalet, det spelar ingen roll. Men till landstingsvalet får ni gärna kryssa mig. Det är viktigt att Norrtälje är representerat i landstinget när det gäller framtiden för Tiohundra och sjukhuset. Åtminstone om Moderaterna får fortsätta leka. Det kan ni höra om ni lyssnar på den delen av debatten.
Det var två saker som jag hade velat få med, men som inte hanns. Det första var situationen på fritids som jag tycker är ohållbar. Barngrupperna är på tok för stora på många ställen. Det rör sig om ca 80 barn i en fritidsgrupp på 4 vuxna. Fritids är en del av skoldagen för många barn och den delen påverkar också barnens förmåga att lära och reflektera. Den delen av skoldagen måste kunna erbjuda lugn och ro, men också vuxna som ser varje barn, hur de mår och om någonting är snett. Fritids bör också kunna ha möjlighet att hjälpa till med läxor.
Det andra handlade om kundvalet inom hemtjänst/hemsjukvård. Jag tycker att Hans Andersson (Fp) oemotsagd fick trassla in sig i turerna kring hur framtiden skulle se ut för många äldre som är beroende av hemtjänst/hemsjukvård och idag är oroliga p g a Roslagshälsans konkurs och Tiohundrabolagets uppsägning av avtal. Det visar tydligt att man istället för att lägga resurser på att ta fram system och företag för att erbjuda skenbar valfrihet (i flera omgångar t o m, och nu måste man även arbeta med upphandling för de områden som är uppsagda) så kunde resurserna ha lagts till hemtjänsten/hemsjukvården inom Tiohundra, förbättrat ersättningen och den verkliga valfriheten; vad den äldre vill ha hjälp MED. Jag tycker att det man gjort är enbart lek med skattepengar och att lura de äldre att de vill och får välja vilket företag som ska sköta hemtjänsten, kalla det att myndigförklara de äldre, medan de fortfarande serveras blaskig, grå mat i plastlådor från Sala. Detta är man inte beredd att ändra på förrän kanske om tre år...
Slutligen, vad händer efter valdagen? Som jag sa i debatten så gäller de opinionsundersökningar vi läser om i media inte för kommunvalet i Norrtälje, det kan få en helt annan utgång. Och lyssnar man runt på folk man träffar så känns det som om det kan skilja sig en hel del från riket. Men inte ens för riket så är opinionssiffrorna huggna i sten. Det finns fortfarande gott hopp om en rödgrön seger och ett mer solidariskt samhälle med människor av kött och blod och inte robotar som blir friska enbart av tidsfaktor och effektiviseringskrav.

måndag 13 september 2010

Nu är det nog!

Och jag hoppas att många många Norrtäljebor läser detta inlägg och tänker sig för ett par tre gånger innan de går till valurnan på söndag.
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/morfargunnar/1.816812-morfar-gunnar?blogPostAction=view_post&postingId=19.383267

Ett vallöfte från samtliga partier

Första dagen i sista veckan innan valet. Första debatten av fyra för min del den här veckan och det var vi själva som stod för arrangemanget. Det har knorrat till i magen ett par gånger inför detta och första gången var väl i fredags då det visade sig att lokalen var dubbelbokad. Det ordnade ABFs Ulrika Falk som tur var på ett bra sätt, men idag var det dags igen; kl 16.45 visade det sig att vår moderator Michael Blum satt fast som nämndeman i Uppsala och inte skulle hinna till debatten. Pust pust. Som tur var ordnade det sig igen och vår egen Håkan Jörnehed tog på sig rollen som moderator eftersom han kände att han kom utifrån och inte var så insatt i Norrtäljes hälso/sjukvårdspolitik.
Som vanligt började debatten med "hotet mot akutmottagningen". Centern deklarerade att deras viktigaste landstingsfråga var att behålla akuten öppen dygnet runt, året om. Sen deklarerade partierna i tur och ordning att de alla ville samma sak (det var bara KD som inte var närvarande). M a o finns nu ett vallöfte från samtliga partier (nästan) att akutmottagningen på Norrtälje sjukhus ska vara kvar, året om, dygnet runt.
I övrigt diskuterades hemtjänsten/hemsjukvården, kundvalet, matlådorna, daglig verksamhet för psykiskt funktionshindrade, vårdvalet, skolhälsovården och till viss del Familjens hus. Uppenbart är att det finns samstämmighet i många frågor, åtminstone på läpparna. Det skulle vara intressant om någon gjorde en undersökning likt den Naturskyddsföreningen gjorde om partiernas miljöpolitik, där hänsyn togs både till vad man sa och vad man faktiskt gjorde. Den borgerliga majoriteten har all möjlighet att se till att maten till de äldre förbättras nu på en gång. De kan också förstärka skolhälsovården. De skulle redan kunna ha gjort det . Om det varit en prioriterad fråga för dem.
Nu hoppas vi att alla partier på den bandade debatten på www.norrteljetidning.se imorgon kan bekräfta sina löften angående akutmottagningen så vi kan lyfta ur den frågan ur valrörelsen.

söndag 12 september 2010

Det finns rötägg överallt

Men allra flest verkar det finnas inom Attendo Care, kan man konstatera efter att ha sett Agenda om en psykiskt funktionshindrad kvinna som frös ihjäl under Attendo Cares omsorg. "Det här är de frågor som valet borde handla om", sa Ylva Johansson (S) så bra. Och "vad spelar ett par hundralappar mer eller mindre i din eller min plånbok för roll?"


Hon har helt rätt. Media har vridit valdebatten till någonting som ska handla om vilket valresultat vi tjänar mest privatekonomiskt på. När det borde handla om vår människosyn, vår syn på samhället och dess utveckling. Våra visioner om en bättre värld. Eller så säger folk; "jag är inte insatt, men jag vill ha bra miljö, så jag röstar på miljöpartiet." Och om vi istället hette "skolpartiet" så skulle automatiskt alla som ville ha en bättre skola rösta på oss. Eller för den som är insatt, så är Vänsterpartiet bäst i Naturskyddsföreningens miljöranking.


Sen finns det enskilda personer inom alla partier som inte alltid lyser med sin solsida. Sånt som hamnar i media. Och som får människor att ta ställning för eller emot hela partiet. När det gäller Göran Hägglund som drar Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna över samma kam var det en person som bestämde sig för att inte rösta blått och det var väl klokt? Flera personer (?) säger sig efter Jan Emanuels val av skyltar till sin personvalskampanj inte kunna tänka sig att rösta på Socialdemokraterna mer. Det tycker jag är lite märkligt; byter man ideologi för att en person i ett stort parti gjort någonting man ogillar? Vad är då framtidsvisionen? Och hur många Moderata ministrar var det inte som fick sluta innan de börjat ens en gång p g a oegentligheter efter valet 2006? Så är det ju skillnad när Jan Björklund talar om burkaförbud och betyg på skolk, för det är någonting han menar och som han kommer att driva, än när Lars Ohly talar om att han och hans fru använde bröstpump för att kunna dela på föräldrarledigheten på sjuttiotalet. Det är ju inte en fråga som partiet kommer att driva; att alla ska använda bröstpump.


Hur som helst så tycker jag att det är väldigt lustigt att det blivit en sån stark reaktion på detta. Själv har jag ammat mina två äldsta barn 23 respektive 10 månader. Min yngsta dotter är nu snart 8 månader och jag ska tala om att det redan nu börjar tittas snett på just amningen. Okej, jag har förstått att den del tycker att man ska sköta den saken hemma i lugn och ro. Sen är det ju, som jag bloggade om igår, en del som tycker att man ska lämna barnen hemma. Och då kanske en bröstpump kan komma väl till pass. Men samhället är väldigt stramt inställda till amning. Många säger; "Men så bekvämt att alltid ha maten med sig.", men det innehåller inte hela sanningen. För det är inte alltid så bekvämt att amma. Hade det varit det hade vi ammat längre, det är jag övertygad om. Många barn ammas (enligt statistiken) inte alls vid sju månaders ålder trots att rekommendationerna är helamning till sex månader. Den som ammar längre än sex månader kommer att få vänja sig med folks blickar och kommentarer. Det är nog en av anledningarna till att många slutar tidigare, men det finns givetvis fler.


Om jag fortsätter med personfixeringen vid valet så är väl den starkaste att många säger sig inte gilla Mona Sahlin. Jag undrar om man som övertygad Socialdemokrat på fullaste allvar kan mena att man hellre röstar fram en moderat statsminister p g a att man ogillar en partiledare? En person? Och det är väl inte det hon säger man ogillar vad jag förstår, utan hur hon ser ut, hur hon pratar, hur hon småler. Otroligt! Fredrik Reinfeldt var jätteful under partiledarduellen som visades i SvT1 ikväll. Varje gång Mona pratade stod han och blängde på henne som om hon var dum i huvudet, läskig härskarteknik. Jag känner hur osäker jag skulle ha blivit på mig själv om jag hade debatterat mot den minen. Tror jag ska anlägga en sån själv. Inför en vecka med debatt måndag, tisdag, torsdag och lördag. Har man den minen behöver man väl inte ens vara påläst?
Vad jag ville komma fram till som jag först glömde skriva: låt inte ett enstaka uttalande eller en enskild person vara det som avgör ditt val. Det handlar om helt olika samhällen som vi vill bygga. Det handlar om vår framtid. Det är ett ödesval. Välj inte efter ögonfärg eller leenden, välj inte efter din egen plånbok, välj med hjärta OCH hjärna ett samhälle som blir bättre för de flesta.

lördag 11 september 2010

Vi mår bara bra tack

Hemkommen från två debatter denna heta lördag i Norrtälje. Jag började vid skördemarknaden i Societetsparken där Studieförbundet Vuxenskolan ordnade debatt om lokalproducerad mat och förutsättningarna för de små jordbruken. Jag tyckte det var en ganska bra debatt även om det tog lång tid innan man fick ordet när man vinkade. Även om det kändes som om det var lättare för vissa att få ordet liksom.
Det kändes att det fanns vissa skilnader partierna emellan och det var skönt. Visserligen var det Centern och Folkpartiet (vilkas båda representanter var bönder samt att det är de två partierna som är medlemmar i studieförbundet) som drog applåderna, men jag tycker ändå att det var jag och Socialdemokraternas representant Tove Engvall som hade de klart bästa, tydligaste och visionäraste inläggen.
Det handlar om att jordbruken ska kunna finnas kvar, att bönderna ska kunna överleva, göra nysatsningar. Det handlar om att hålla landskapen öppna. Det handlar om att kunna servera närproducerad mat till våra barn och äldre, på våra offentliga inrättningar, men även på våra restauranter. Det handlar om att minska miljöstörande transporter och det handlar om en turistattraktion och även annan attraktionskraft och marknadsföring för vår kommun.
Folkpartiet och Moderaterna deklarerade väl klarast att de inte vill att politiken ska lägga sig i detta. Men då så, vad gjorde ni där?
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sa tydligt att politiken kan och ska styra mot de visioner vi har för det framtida samhället. Vi har verktygen. Gör vi fel ska de som har kunskapen protestera. Även Miljöpartiets Ingrid Landin tyckte att vi politiker måste utmana de regelverk som finns för att nå den vision vi har. Kommunen måste visa tydligt vilken verksamhet vi välkomnar och genom att arbeta om upphandlingsunderlagen för mat till barn och äldre säkra efterfrågan på lokala livsmedel.
Jag sprang vidare till vårddebatten på Speakers Corner. Det handlade mycket om sjukhuset och maten till de äldre. Även här märktes tydliga skillnader mellan partierna. Medan Socialdemokraternas Håkan Jonsson och undertecknad konstaterade att det största hotet mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var en utförsäljning/privatisering av sjukhuset eller delar av sjukhuset, verkade de borgerliga partierna (Moderaterna ej representerade) inte tycka att det förelåg något hot mot sjukhuset. Mycket märkligt eftersom det är Centern och Folkpartiet som i sina annonser talar om att de vill Rädda akutmottagningen på Norrtälje sjukhus. Hm.
Men det är två lustiga partier för i samma debatt sitter de och säger att de vill att de äldre ska få bättre mat trots att de för bara ett par veckor sedan gjorde en upphandling av kylda matlådor till äldre på exakt samma underlag som det gjordes för ett par år sedan. Inte förrän år 2013 känner den borgerliga majoriteten sig mogna för att göra en annorlunda upphandling av maten till våra äldre.
Hans Andersson från Folkpartiet, vilken jag nästan känner blev min främste motdebattant i båda debatterna, menade att vi måste myndighetsförklara de äldre och med det menade han att de äldre måste ha möjlighet att välja vilket företag som ska utföra deras hemtjänst/hemsjukvård. Känns lite löjligt när man genomfört ett kundval som lockat ett företag att utföra hemtjänst i ett distrikt av kommunen, fått ett befintligt företag att gå i konkurs och det egna bolaget att säga upp sitt avtal för hemtjänst/hemsjukvård i delar av kommunen.
Jag tycker att de äldre i stället ska kunna välja vad de vill ha utfört i hemmet, vilken mat de vill äta samtidigt som de garanteras en långsiktighet i sin hemtjänst/hemsjukvård genom att verksamheten samlas i det gemensamma bolaget, breddas och stärks och får tillräcklig ersättning för det den utför.
Vårddebatten kommer snart att finnas på www.tvrr.se.
Efter debatterna fick jag frågan om jag inte har någon barnvakt till mina barn. Svaret är väl att det till viss del är en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar vid vilka tillfällen jag känner att det är nödvändigt att inte ha barnen med och när det funkar. Det är inte alltid det finns någon. Det är inte alltid det är praktiskt möjligt med barnen. De lider inte överdrivet mycket av att vara med, jag mutar dem med lite glass eller något och sen gör vi någonting kul tillsammans efteråt. De vet om det. Ofta finns det någon de känner igen på plats och det tycker de är roligt. Visst kan man bli vassare och mer på hugget om man bara har sig själv att ta reda på, så jag tycker nog bara att ni politiska motståndare ska tacka och ta emot så länge de är med, snart bits jag på riktigt.

Jag har hittat det!!!!

Jag har hittat hotet mot akutsjukhusen. Och det var som jag misstänkte. Moderaterna vill sälja dem, låta ännu mer av våra skattepengar gå till vinst i stället för att utveckla vården. Danderyds sjukhus är ett av Stockholms läns landstings bästa sjukhus. Sälj inte karusellerna!

fredag 10 september 2010

Hur ska vi hjälpa dem som ser oss som sin fiende?

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en Svensson, jag ville gärna, men jag trodde aldrig att jag skulle ta mig dit. Med lite eftertanke inser jag att jag ändå tagit mig en bra bit på väg mot ett Svenssonliv, not upperclass precis, men så väldigt långt från den allra sårbaraste människan.
Jag har ett jobb (javisst dålig lön), jag har en bostad (åtminstone ett tag till), jag har en bil (på avbetalning), jag lagar mat till mina barn varje dag, skjutsar dem till idrottsträningar, betalar mina räkningar (även om jag nästan jämt sparar någon till nästa månad för att ha pengar till mat). Men jag har förtroende för samhället och myndigheterna. Jag känner mig inte motarbetad eller jagad av polis, socialtjänst, förskolan eller skolan. Jag känner mig inte missförstådd av sjukvården eller orättvist behandlad av hyresvärden. Jag är så mycket Svensson att jag tror att Arbetsförmedlare och personal på Försäkringskassan gör sitt bästa för att hjälpa människor. Samtidigt som jag i grunden är övertygad om att dessa tjänstemän inte förstår de människor som de ska hjälpa, så är jag beredd att stötta det system som de arbetar i. Varför? Jag kan inte själv komma på något bättre.
Men jag vet att det måste finnas ett sätt, att människor inte hamnar utanför. Om vi vågade vara vi, om inte alla bara var jag, jag, jag. Det är jag som lyckas, det är jag som misslyckas. Det är mitt fel om mina föräldrar super, om min pappa går över gränsen sexuellt mot mig, om min lärare inte kan lära mig att räkna, om jag mår dåligt. Det är mitt fel. Så jag självmedicinerar. Med alkohol eller droger. Eller spel. Och jag gör ännu mer fel. Och jag sårar människor i min närhet. Och någon myndighet säger sig vilja hjälpa mig, men jag ser bara duktiga, lyckade människor som tycker att jag är en stackare, en som inte klarar av det de kan, en som inte är lika bra som de. Det visste de redan i förskolan. De förväntar sig ingenting av mig. Ett hopplöst fall.
I min värld är våld och svordomar ingenting som förvånar eller upprör. I min värld rör sig människor runt kriminaliteten så att vi själva inte längre vet var gränsen går. Eller har vi vetat det någongång? I min värld händer alltid saker som gör att jag inte orkar, trots att jag en liten stund trodde, att jag var på väg att ta tag i alltihop, i hela situationen, mitt liv.
Jag är så van att det finns två sorters människor, det finns jag och mina vänner, eller de som finns omkring mig, som är som jag, misslyckade, missförstådda, eländiga. Så finns det de som representerar det bättre folket, som vet både vad som är bäst för mig och för alla andra. Jag missar deras möten för jag förstår inte vad de säger. De har inte hjälpt mig, inte på alla dessa år har de en enda gång hjälpt mig. De finns i skolan, på soc, på arbetsförmedlingen, akassan, på kåken, inom psykiatrin, hos polisen. Och de vet så mycket bättre hur jag ska leva mitt liv. Men de fattar fan ingenting. Ingenting. Ingenting.
Som sagt, själv är jag en Svensson, jag tillhör DEM. Jag tillhör systemet, förlitar mig på det. Vi människor är samhället. Vi människor måste stötta varandra, stötta den som är svag, är utanför av någon anledning. Solidaritet måste bli ett ord på våra läppar. Och alla måste få en chans. Mötas av positiva förväntningar. Lära sig sina möjligheter att delta och påverka samhället. Känna sig som en del och inte en sjukdom. Det finns så många vackra ord i en valrörelse. För många betyder orden ingenting. Ett steg på vägen är ändå att rösta. Om ingen lyssnar på dig, du har i alla fall din röst. Om du känner dig förvirrad och tycker att alla ljuger, minns att det samhälle som skapat jag jag jag och mitt eget fel, är ett verk av Alliansen med Moderaterna i spetsen. Det är Kristdemokrater som tycker att vi ska lämna familjen i fred, det tycker inte vi; vi tycker att vi ska hjälpa och stötta människor och familjer för att undvika att fler hamnar utanför. För ett mänskligare, mer solidariskt samhälle där alla åtminstone ska kunna känna ett uns av hopp måste vi byta regering. Att rösta är en rättighet. Utnyttja den. Ta chansen att förändra samhället som gör dig förbannad och utanför. Det är inte för sen även om vi har in i h-e långt tillbaka.

torsdag 9 september 2010

vem vill vad? Vi vet vad vi vill.

Valrörelsen rullar på och jag tror aldrig jag varit med om en mer otydligt valrörelse, vem vill egentligen vad? Eller vill alla samma? Idag läser jag på sidan 3 i lokaltidningen att Folkpartiet vill bevara Norrtälje sjukhus. På sidan 5 läser jag att Centern vill trygga akutsjukhuset i Norrtälje. Jag har inte hört någonstans att någon skulle vara av någon annan uppfattning. Men idag när jag står vid valstugan på torget kommer en kvinna fram till mig och frågar om jag står fast vid min uppfattning att akutsjukhuset ska vara kvar i Norrtälje och när jag svarar JA så säger hon att hon ska rösta på mig, trots att hon aldrig röstat på Vänsterpartiet förr (och hon var inte typ 23).


Det är lika rörigt i alla frågor. Centerns annons radar upp ett antal punkter som allihop skulle kunna vara hämtade ur vårt program (bygg roslagsbanan till rimbo, fler cykelvägar, biogasbilar och bevara fraktstödet i skärgården). Ändå har ju just Centern klart och tydligt deklarerat att de inte kan tänka sig att samarbeta med något av de rödgröna partierna ens för att hålla SD kort, p g a just Vänsterpartiet som delar deras uppfattning i alla de punkter de vill profilera sig i annonsen med. Vad är egentligen politik? och vem tycker någonting annat i årets valrörelse i Norrtälje?


Alla partier är lika rörande överens om att någonting måste göras åt skolan. Det spelar ingen roll om man suttit 12 år vid makten, man lovar ändå förändring och förbättring om man åter får väljarnas förtroende. Norrtäljes skolor klättrar vid Lärarförbundets ranking i år tre platser; från 286 till 283 av 290. Nu vill alla partier ha fler lärare, dialog med lärare, föräldrar och elever samt en utbyggd elevhälsa. Jättebra. Det har visat sig att de kommuner som hamnat i topp i Lärarförbundets ranking har tre saker gemensamt; de har alla hög lärartäthet, hög andel utbildade lärare och en generös resurstilldelning till skolan. I de tre kategorierna ligger Norrtälje på plats 260,208 & 209, varav den första siffran är en försämring. I den här kommunen har man alltid fått höra att skolan kostar så mkt och man jämför med s k jämförbara kommuner. (Samma sak är det förresten inom hemtjänsten/hemsjukvården där det ju också visar sig att vi betalar för lite.)


Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska se till att de elever som inte har så mycket med sig hemifrån kompenseras för det i skolan. Alla barn har rätt till samma kunskaper. Det är skolans ansvar att alla barn kan ta till sig kunskaperna och komma ut ur skolan som delaktiga, demokratiska medborgare som känner sig kapabla att delta i samhället och vet hur de ska gå tillväga för att påverka. I vår kommun finns många elever från hem som kanske inte har så mycket studietradition och studievana. Det finns många elever som behöver kompenseras från skolans håll och det kräver mer resurser.


Ett problem är ju också antalet friskolor. Flera friskolor har den karaktären att de samlar på sig många barn till medvetna föräldrar som kan motivera och hjälpa sina barn hemma. Skolorna får samma elevpeng men ett mindre kompensatoriskt uppdrag, eleverna kostar m a o mindre. Kvar i de kommunala skolorna blir kanske de med föräldrar som inte orkat, förmått, klarat av att välja en annan skola eller som inte har möjlighet att skjutsa sitt barn, föräldrar som fortfarande litar på att det bästa möjliga erbjuds alla... Fler elever som kanske kräver ett större kompensatoriskt uppdrag, men med samma medföljande elevpeng. Samma resonemang som med gungor och karuseller som jag tidigare bloggat om.


Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan?" säger mycket tydligt att det som försämrat läget är: segregering, individualisering och ett misslyckande med det kompensatoriska uppdraget. Att det handlar om segregering och det fria skolvalet bekräftar också Stockholms utbildningsförvaltning och ett antal rektorer.
Nu ska vi lyssna på lärarna (säger alla partier). Nu ska vi ha dialog (säger alla partier). Nu ska vi förbättra resultaten (säger alla partier). Men vi dubbelröda(eftersom rödgrönt inte finns ännu i Norrtälje) säger att vi vill höja lärartätheten till 9 lärare per 100 elever. Vänsterpartiet vill att obehöriga lärare ska få utbildning, att det ska finnas en vikariepool som ser till att elever inte blir lämnade utan undervisning. Elever som lämnar skolan utan fullständiga betyg har inte misslyckats, det är skolan som har misslyckats. Det handlar om skolans ansvar för det kompensatoriska uppdraget. För att skolan ska kunna klara det uppdraget krävs i Norrtälje mer resurser. Det är vi dubbelröda medvetna om och därför kommer vi också att ge skolan mer resurser om vi får förtroendet att styra kommunen nästa mandatperiod.

onsdag 8 september 2010

Ursäkta att jag tjatar

Om karusellerna alltså, men här kan ni läsa exakt hur mycket vi kunnat fördela om till gungorna om vi inte sålt karusellerna.


I övrigt kan jag väl berätta att jag var i Rimbo idag, ungefär lika tomt som på Lilla Torget-. Skillnaden var väl JanEmanuel, Hans Andersson, Anders Fransson, Hanna Stymne Bratt, Margaretha Lundgren och ett par valarbetare till. Och så den där kvinnan som alltid skäller på mig, men hon muttrade bara något om Lars Ohly efter att ha bråkat lite med sossarna den här gången.


Helt uppenbart var att jag missat årets roligaste debatt som tydligen ägde rum på Folkets Hus klockan tio och anordnades av Väddö Folkhögskola (?). Jag vet inte säkert eftersom vi inte var inbjudna. Hörde Ingrid Landin prata om den i förrgår, men eftersom jag var i skolan hela dagen igår och sen drabbades av febriga barn, så hann jag aldrig ta reda på mer om det. Trist. Att inte ens bli inbjuden. När det roligaste händer.


Inte heller till debatten i Edsbro som skulle äga rum ikväll har jag sett någon inbjudan. Det kanske är bra, jag har ju redan problem med kloningen och idag skulle jag egentligen ha varit på samtal med Hyresgästföreningen om bostäder, men lyckades få Anna och Fred att ta det eftersom jag var tvungen att vara hemma med barnen, se till att de kom i säng i tid. För att orka några varv till i valrörelsens slutskede. Men det är trist att inte bli inbjuden.


Hoppas att det talas om för åhörarna att vi inte är inbjudna. Att det inte framstår som om vi inte vill komma. Hoppas. För vi kommer om vi kan. Särskilt om det är roligt. Roligt blir det på måndag när vi ordnar debatt om vården. Särskilt glad är jag idag att Michael Blum har tackat ja till att vara moderator, då blir det roligt, även om det är allvarligt. Kul.


Imorgon har jag socialnämnd, presentation för vuxenstuderande, filmning av 1,5 minuters övertygande prat om varför man bör rösta på Vänsterpartiet och valstugesitt på eftermiddagen. Hoppas att barnen håller sig friska nu. Hoppas vi får sova i natt. Annars är det trist.

STÄLL OM NORRTÄLJE

Ártikel publicerad i dagens Norrtelje tidning 100908;

Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga. Om vi inte de närmsta åren kraftigt minskar våra utsläpp står jorden inför enorma påfrestningar. Ofta hanteras klimatfrågan på en nivå som är långt från det arbete som görs i Stockholms län och Norrtälje. Självklart är globalt samarbete och internationella klimatförhandlingar en oundgänglig del av klimatarbetet, men mycket kan också göras lokalt. Vi vill att Norrtälje ska vara en av de ledande klimatkommunerna i Sverige. Låt oss berätta hur detta kan ske samtidigt som vi skapar nya jobb.

Vi vill sätta ett stoppdatum för de kommunala verksamheternas fossilanvändning. Vi har en finansiering för detta. Vid en rödgrön valseger kommer ett klimatinvesteringsprogram införas. Därifrån kan t ex Norrtälje få ekonomiskt stöd till ombyggnad och klimatomställning av Roslagsbostäders lägenheter samt bygge av nya energisnåla bostäder. På sätt får vi ett klimatvänligare boende och skapar många nya jobb.

Vi vill också se till att information om hållbara uppvärmningssystem och subventioner som finns för dessa sprids. Bidrag ska ges till de personer som sätter upp solpaneler, vindsnurror eller bygger om sina boenden så att klimatpåverkan blir mindre. Det ska vara möjligt för enskilda hushåll att producera egen energi och tanka ut det på nätet och på så sätt också tjäna en summa på detta.

Vi ställer oss positiva till utbyggnad av modern vindkraft och har även föreslagit uppsättning av vertikala vindkraftverk i tätorterna. De vertikala vindsnurrorna utnyttjar vindarna mellan hus i olika nivåer. Vindkraft i stadsmiljö är en bra satsning då människor som vistas i staden av naturliga skäl inte är lika negativt inställda till buller och skuggor som de som är på landsbygden. Moderna snurror bullrar dock inte särskilt mycket och problemen med skuggor är också begränsade.

Avfallet från hushåll och storkök ska omvandlas biogas som sedan ska kunna användas i hushållen eller till att driva bussar och bilar. Vi måste underlätta för dem som kör på biogas. Vi tycker att Norrtälje kommun lämpar sig väl för biogasproduktion. Vi rödgröna har anslagit centrala medel för att bygga ut biogaspumpar i hela landet. Idag kan du inte tanka biogas i Norrtälje, men genom en kraftig utbyggnad under nästa mandatperiod kan alla som önskar i kommunen köra på biogas.

Det ska vara enkelt för medborgarna att leva klimatsmart. Kommunala verksamheter ska vara föregångare och t ex slopa engångsartiklar, använda ekologiskt riktiga material, köpa in kravmärkta eller lokalt odlade livsmedel samt möjliggöra källsortering och återvinning. Service med hämtning av grovsopor ett par gånger om året bör finnas kvar. Möjligheter till sortering av avfall bör finnas nära bostadsområden och ej kräva tillgång till bil.

I Naturskyddsföreningens årliga index av kommunernas klimatarbete rankas Norrtälje till en av de sämsta i Sverige på plats 194. Detta är ett uttryck för den borgerliga majoritetens ointresse för miljöfrågor. Vi i Vänsterpartiet går till val på att ställa om hela Sverige. Norrtälje ska därför lyfta sig från botten och bli en av Sveriges ledande miljökommuner. En röst på Vänsterpartiet är en röst för ett hållbart Norrtälje med nya gröna jobb.
Catarina Wahlgren (V), gruppledare Norrtälje och kandidat till kommun och landsting
Jens Holm (V), kandidat till riksdagen Stockholms län

Vilka frågor är viktiga när vi visionerar om framtidens samhälle?

Dagens Gudrun den 8 september



En bröstpump svårare än kriget i Afghanistan

Amning och bröstpump är en så politiskt kontroversiell fråga att den skapar löpsedlar och rubriker. Än är det en bit kvar till att en majoritet av Sveriges vuxna befolkning vill ha en föräldraförsäkring som är individuell istället för gemensam. Det är säkert också därför den individuella föräldraförsäkringen har lämnats åt sitt öde av de rödgröna i deras jakt på mittenväljare. I skuggan av blockpolitiken ser vi att det är lättare att enas om en truppbortdragning i Afghanistan än om en förändring av föräldraförsäkringen. För nu handlar allt om att bilda majoritetsregering och då lyssnar man till opinionen. Politiken hemfaller till att bli detsamma som förhandling och förvaltning. Feministiskt initiativ vågar tro på förändring. Därför behövs Feministiskt initiativ som en feministisk förstärkning i riksdagen.

För mer information
Feministiskt initiativs pressjour, 0706-100 191

Sälj inte karusellerna!

"Det man förlorar på gungorna, tar man igen på karusellerna." Ett gammalt känt ordspråk som säkert är vägledande för många företagare (såna som vi rödgröna inte förstår oss på enligt Norrtelje tidning). Det är också ett ordspråk som är gällande för den verksamhet vi driver med våra gemensamma skattepengar, välfärden. Och det säger sig självt att allt inom vården inte är karuseller precis.
Alla vill ha god hälsa. Alla vill ha god vård, nära, snabbt, billigt. Det är svårt att förstå de olika budskapen i politiken inför ett val. Alla vill ju samma. Eller?
Det som skiljer partierna åt i grunden är att de som nu styr, med Moderaterna i spetsen och marionetterna strax bakom, tror att den bästa möjliga vården nås genom privatiseringar och att företag kan tjäna pengar på vården. Man säljer karusellerna, ibland ger man bort dem, t o m lottar ut dem. Frågan är hur man har tänkt att, med sänkt skatt, finansiera gungorna, det som inte går med vinst; missbrukarvården, de svåra otydliga multidiagnoserna, landsbygdsvården (och där kan man väl nästan räkna in akuten på Norrtälje sjukhus), den riktigt dyra specialistvården och var finner man pengar till förebyggande hälsoarbete som inte ger vinst förrän i framtiden?
Det cirkulerar rykten om att akutmottagningen på Norrtälje sjukhus är hotad. Jag har bloggat om det flera gånger och det har också Elisabeth Björk (S). Även Centerpartiet skriver om detta i Norrtelje tidning. Vissa förslag för att "rädda" akuten handlar nu om att sälja av lite av karusellerna, vilket jag vill varna för. Resultaten ser vi överallt, inte minst inom hemtjänsten/hemsjukvårdens kundvalsfiasko.
I Vänsterpartiet inser vi att vi måste samla gungor och karuseller i ett koncept för att på bästa, billigaste och effektivaste sätt få den bästa möjliga vården för ALLA. Världens bästa välfärd - utan ekonomiska vinstintressen. Bara mänskliga.

tisdag 7 september 2010

Norrtälje sjukhus kapitel 74

Nu har även Elisabeth Björk (S) börjat fundera över de grälla plakaten mot inskränkningar på akutmottagningen på Norrtälje sjukhus, som, enligt vad alla vet eller vill berätta, grundar sig på ett rykte. Närmast ryktet verkar Centerpartisterna ha snubblat eftersom de nu skriker högst, men jag ställer mig, som Elisabeth, frågan vad syftet med en kvasidebatt inför valet är. Men okej, Centern, sossarna och Vänsterpartiet tänker inte försämra akutmottagningens service; bollen är hos er andra. Svara gärna på vårddebatten på måndag eller vid Speakers Corner på lördag.

Man kan inte förstå allt, men kanske ta sig tid att försöka förstå en del

Ledaren i Norrtelje tidning konstaterar idag att de rödgröna inte förstår hur det är att vara småföretagare. Må så vara, jag har iofs också hört de som säger att Vänsterpartiet faktiskt har den bästa småföretagarpolitiken, det har kommit fram i undersökningar där man läst alla partiers program utan att veta vilket som tillhör vilket parti. Men, säg att han har rätt; då får vi väl lyssna lite mer, försöka förstå, givetvis tillsammans med småföretagare som vill berätta och sätta oss in i hur det faktiskt är. Det finns säkert en hel del inom de egna leden.
Det är väl då värre att, liksom Alliansen, inte förstå hur det är att vara sjuk, arbetslös, bostadslös, medellös eller svag. Det krävs ett betydligt större arbete för att sätta sig in i dessa gruppers situation och hjälpa dem från det s k utanförskapet till en plats i gemenskapen, en plats där man respekteras för den man är och de svagheter man bär på. Det behövs solidaritet, någonting som alliansens politiker verkar ha väldigt långt till att förstå.

måndag 6 september 2010

Kommunens skeva röst?

Alltså, jag vet inte varför Centerpartiet kallar sig för Kommunens gröna röst. Nog för att Kajsa Hansson i sin blogg radar upp en del gröna tankar och nog för att Åsa Wärlinder och Berit Jansson talade sig varma för närodlad mat, korta transporter och andra klimatvänliga lösningar på debatten förra veckan, men.... Jo, i dagens lokaltidning förklarar tre av dem också bestämt att det inte har någon betydelse att de sitter i majoritet, men om de var större och satt i majoritet skulle det ha betydelse.
Precis som inför förra valet lovar Centerpartiet stort, Norrtälje BB, distriktsköterskemottagningen kvar på Rådmansö, Tåg till Rimbo, biogasproduktion, vindkraft, "rädda Norrtälje sjukhus och Tiohundra" mm, mm. Det är inget fel på åsikterna här, det som är fel är ju att partiet inte agerar i enlighet med vad de säger och lovar. Man kan väl sitta i en debatt och prata hur mycket som helst om närodlad mat, korta transporter, arbeten till befolkningen, öppna landskap, när man sen tillsammans med sina kompisar i Moderaterna och övriga Alliansen beslutar att upphandla kalla matlådor på exakt samma upphandlingsunderlag som förra gången och ingå ett avtal på ytterligare tre år. Varför protesterar inte Centern om ni är av annan åsikt? Varför för ni inte till protokollet vad ni tycker? Vad har ni "fått" i samarbetet för att gå med på detta? Eller är allt bara valfläsk?
Packa då ner valfläsket i plastlådor, kyl ned det och skicka långt härifrån!

söndag 5 september 2010

Tillgänglighetsåret 2010

Stockholmsvägen byggs om för att fler bilar ska kunna passera. Samtidigt som man bygger en förbifart för att fler bilar ska kunna passera. Antagligen kostar det rätt mycket och antagligen är det inte åtgärder som kommer att leda till mindre utsläpp av klimatgaser. Samtidigt säger man att spårbunden trafik till kommunen ligger ohyggligt långt fram i tiden.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Själv uppmärksammade jag häromdagen hur ombyggnaden av Stockholmsvägen påverkar barnens "säkra" gång och cykelvägar till skolan. Det var inte säkert att ta sig längs Stockholmsvägen förut, men nu är det nog omöjligt att göra det ens lite säkert. Jag tänker främst på de barn som tidigare gick i Flygskolan, bor på Flygfältet och nu går i Lommarskolan. Men det finns givetvis barn som går i andra skolor i tätorten som måste ta sig längs Stockholmsvägen ett par gånger om dagen.
Idag har jag blivit uppmärksammad på att en väninna till mig som är rullstolsbunden och bor i ett handikappanpassat hyreshus längs Stockholmsvägen inte kan ta sig ut till följd av vägarbetet. Hon kan komma ut med färdtjänstbuss via parkeringen, men inte "gående" och kan med andra ord inte "gå" och handla. Det går inte heller att ta sig ut bakvägen eftersom det där är trappor.
Skandal tycker jag. Ska det vara så här flera månader nu? Det är ju inte klokt.

Valrörelsens frukt?

Vi kämpar. Vi totar ihop program om vad vi vill. Vi svarar på mail och frågor. Vi bygger och bemannar valstugor. Vi affischerar. Vi ordnar och deltar i debatter, i radioprogram, i tidningsintervjuer. Vi delar flygblad, springer i trappor och flänger runt på arbetsplatsbesök. Större partier har mer folk och kan göra mer. I mindre partier är det väl nästan omöjligt att sköta ett arbete vid sidan av valrörelsen.
Det skiljer sig markant. De största partierna har de bästa platserna för sina valstugor. De är bemannande under längst tid. De största partierna har fått upp de flesta affischerna, mäktar delta i de flesta debatterna, skriva de flesta inläggen i tidningar (får också större utrymme eftersom deras utspel har mer tyngd). De största partierna har givetvis också de största valbudgetarna och de största möjligheterna att trycka upp material, ballonger, knappar, kondomer, godis, lokala affischer och reklamblad. I allra vanligaste fall leder detta också till att stora partier förblir stora, de har nått ut med sitt budskap.
Det finns ett parti som inte behöver bemanna en valstuga i Norrtälje, som inte affischerar, inte deltar i debatter, inte får svara på frågor i lokaltidningen eller något av de traditionella valrörelsesysselsättningarna, i alla fall har jag inte sett dem. Ändå har de en möjlighet att ta sig in i kommunfullmäktige. Vilket bananskal Sverigedemokraterna, vilket bananskal, hoppas det glider åt andra hållet och ni försvinner bort för alltid.
Själv ska jag ut och flytta valstuga nu. Två veckors hårt arbete till innan det är dags att skörda.

lördag 4 september 2010

Vem vill stänga akuten på Norrtälje sjukhus?

Det pratas om att någon vill stänga akutmottagningen på Norrtälje sjukhus, till en början på natten, kanske på vintern. Centern har hakat på det här och deklarerar högt och tydligt att de vill ha akutmottagningen på Norrtälje sjukhus kvar, dygnet runt, året runt. De får det att låta som om det är en stridsfråga och då blir folk såklart oroliga. För mig verkar det fullkomligen absurt att frågan överhuvudtaget ska lyftas igen.
Men idag när vi hade torgmöte på Lilla Torget (ja, vi flyttar inte förrän imorgon) så kom en äldre man fram till mig och bad mig att se honom i ögonen och lova honom mellan fyra ögon att jag inte skulle följa något tjänstemannaförslag om att lägga ner akuten på Norrtälje sjukhus om jag kom till makten efter valet. Jag kände mig ganska förvånad eftersom jag tycker att det står tämligen klart efter stridigheterna 2003 var jag står i den frågan. Den här mannen var av en helt annan uppfattning; han hävdade bestämt att jag och Håkan Jonsson (S) var beredda att acceptera tjäntemännens förslag om nedläggning av akuten i Norrtälje. "Men vem stoppade nedläggningen då?" frågade jag. "Det gjorde folket", svarade mannen, och det var väl fint. Och kanske lite sant. För visst spelade det folkliga engagemanget en stor roll, men folket hade ingen egen röst i landstingsfullmäktige och hade inte kunnat gjort någonting om det var som mannen sa att jag var villig att acceptera tjänstemännens förslag. Jag hade en plats i Landstingsfullmäktige då, jag hade en röst. Jag sa aldrig att jag skulle rösta emot mitt parti, men jag gjorde väldigt klart att jag inte skulle kunna rösta FÖR ett förslag som innebar en nedläggning av akutmottagningen i Norrtälje. Det var jag och Kerstin Pettersson (V) i Södertälje. Och p g a den lilla osäkerheten så kom detta ärende aldrig att lyftas i landstingsfullmäktige med ett innehåll som innebar en nedläggning av akutmottagningen vid Norrtälje sjukhus. Istället bildades Tiohundra, ett samarbete mellan kommun och landsting som förutom ett unikt uppdrag fick ett kraftigt sparbeting. Men akuten blev kvar. Och ingen människa med förnuftigt sans och vett lyfter frågan om nedläggning igen.
Jag har lämnat ett vallöfte idag. Jag gjorde det i mikrofonen så att alla skulle höra. Det är inte bara Centern som vill att akutmottagningen vid Norrtälje sjukhus ska vara kvar. Vänsterpartiet kommer inte att bidra till någon nedläggning under kommande mandatperiod. Om alla partier kunde gå ut och deklarera detta kanske vi slapp oroande rykten och väljarstrider på osakliga grunder.
Sen är det väl olika hur man ser på det hela. Jag har tidigare bloggat om vad jag tror är det största hotet mot akutmottagningen, nämligen privatisering av sjukhuset. Det parti som hårdast driver privatiseringar tycker säkert inte att det är att vilja lägga ned verksamheten, men se hur det går med hemsjukvården. Den är ju klart nedläggningshotad efter Moderaterna och deras marionettdockekamraters privatiseringshysteri, i detta fall kallad kundval. I ett annat fall vårdval. I ett tredje valfrihet. Ett ord återkommer; val. Vi har alla (som fyllt 18 år) ett val att göra den 19 september. Utnyttja den rättigheten.

oklart i skolpolitiken

Jag har tidigare bloggat om problemet med detbatter. Alla partier verkar överens i alla frågor är konstigt och känns kanske bra för stunden, att inte vara osams, men vad ger det väljarna. Dessutom är det ju bara jidder, partiernas uppfattningar skiljer sig i verkligheten vida. Jag har flera gånger skrivit om och funderat över Centern. Centern de tycker och tycker och håller med. Ofta säger de en massa kloka saker, men i kommunen har de suttit i majoritet i 12 år och inget av det de säger verkar finnas på agendan. Jag vet hur det är att sitta i majoritet med ett större parti, men nog kan man åtminstone orsaka lite dispyter på fullmäktige eller någon gång gå emot allianslinjen????
Nu var det inte Centern utan Folkpartiet jag ville hugga på idag. Förra veckans debatt i skolfrågor i Folkets hus gav inte mycket kött på benen. Det håller tydligen Åsa Wennerfors med om och i sin blogg förklarar hon att Fp på det lokala planet vare sig vill ha föräldrar i skolan eller betygsätta skolk. I dagens SvD säger Fp att man vill att elever med dåliga resultat ska gå i skolan även på lördagar. Detta med anledning av att niorna i Stockholm får sämre betyg. Enligt utbildningsförvaltningen är några av orsakerna till detta det fria skolvalet och segregationen. Samma sak framgår även av Skolverkets rapport. Varför tar de styrande inte till sig detta? Och vad är det som gäller? Rikslinjen med burkaförbud, skolkbetyg och föräldrar till bråkiga elever på skolbänken? Stockholmslinjen med skola på lördagar? Eller Norrtälje där Fps linje inte skiljer sig nämnvärt från vad alla andra partier säger?

fredag 3 september 2010

Inslag om skolan från TV Roslagen

http://mss1.tvrr.se/videos/302/roslagen-nyheter-2010-09-02

bil, sjukvård och miljö, miljö, miljö

I morse när jag skjutsade barnen till skola och dagis dog sambons bil på vägen och jag var tvungen att ringa efter assistans. Nu var det bara soppatorsk, men jag blev ändå less på denna bensinhungriga eländiga bil, så jag lämnade Mellan på dagis och hängde på låset på Volvo för att få köpa en ny bil. Ja, nu orkar jag inte vara eftertänksam längre. Jag har flera långa resor att klara av i valsegerns tjänst nästa vecka och jag måste ha en bil jag gillar och kan lita på.
Nu har jag köpt en s k miljöbil, även om etanol bara är en parentes i drivmedelshistorien så känns det rätt bra. Jag får också en billigare skatt och försäkring som möter nya lånekostnader någonstans på mitten och inte totalt ruinerar mig.
Pluggade nån timma på förmiddagen, åt lunch med en väninna och sen blev det extranämnd med Tiohundra till följd av Roslagshälsans konkurs. Det var ersättningen för hemtjänst och hemsjukvård som sänkte företaget och vårdcentralen. Ett företag som grundats här på hemorten och funnits under lång tid. Redan tidigare hade företaget aviserat att de ville ha mer pengar för hemtjänst/sjukvårdsuppdraget och i början av sommaren sas avtalet upp. Men det räddade inte företaget från konkurs.
Även kommunens och landstingets eget bolag; Tiohundra, har sagt upp avtalen rörande hemtjänst och hemsjukvård i vissa delar av kommunen. Nu tvingas de via ickevalsalternativsystemet att återuppta sysslorna efter det konkursdrabbade företaget. Nog fungerar det underligt i valfrihetens Sverige. Någon annan hemsjukvård än Tiohundras finns nu inte att välja på.
Vårdcentralen, som inte gick med förlust, köper Praktikertjänst. Oklart är om någon av de nuvarande läkarna (varav en är min husläkare) blir kvar. För att jobba som läkare i Praktikertjänst måste man äga aktier i bolaget. Går vårdcentralen bra tjänar man bättre. Detta gäller inte sköterskor och övrig personal. Det är upp till läkarna som driver vårdcentralen att se till att personalen trivs.
Efter att jag på eftermiddagen hämtat ut min nya miljöbil begav jag och de två yngsta oss mot Miljöfestivalen "Jorden vi ärvde". Vi hade blivit inbjudna att stå där med partiets miljömaterial. Där fanns också olika miljöföretag, naturskyddsföreningen, erkenlaboratoriet m fl. Alla partier var inbjudna, men bara två på plats; Vänsterpartiet de gröna och Miljöpartiet. För att få stå där fick vi sponsra festivalen med 2000 kronor. Ett rykte sa att ett mycket större parti tyckte att det var för dyyyyyrt.
Trevlig avantgardistisk underhållning, körsång och, när vi var tvungna att gå hem och sova, skulle det tydligen bli någon slags calypsojazz. Trevligt, men inte var det så många som plockade material. Det var väl "lite" bra eftersom vi imorgon förmiddag gästas av Jens Holm vid valstugan (som fortfarande står på Lilla Torget) och då tänker fortsätta fokusera på miljöpolitik. Mer om vad vi vill göra för att undanröja klimathotet finns spaltat i tio punkter som ni kan läsa här.
Flera som kommit till vår valstuga har haft svårt att bestämma sig om de ska rösta på oss eller på Miljöpartiet. Kom och prata med Jens Holm imorgon. Han talar om i vilka frågor vi och Miljöpartiet tycker lika och i vilka frågor vi är bättre. Kan vara en hint om vilket parti som är bäst att lägga sin röst på.

torsdag 2 september 2010

Lägger in en högre växel

Idag kom äntligen artikeln om valstugans placering i bladet. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Redan på morgonen ringde det från Folkpartiets valstuga med förslag om hur vi skulle kunna få vår stuga flyttad till de andra. Redan innan jag lämnade hemmet strax före elva var det klart med tillstånd. Nu gällde det bara att hitta en kranbil.
Gick förbi valstugan med en termos hett vatten och blev kvar där en stund, matade Skruttet och pratade med gäster som mest kom in i stugan för att det började hagla utanför. TVRoslagen kom förbi och gjorde en intervju om skolan. Samtidigt hördes sirenerna i bakgrunden. Sen fortsatte jag till båten och lunch och presentation av Kommunala handlingsprogrammet för Rotarys torsdagsklubb. Det var svalare den här gången än måndagsklubbens träff i juli. Skruttet blev uttråkad och trött och det blev lite styrigt att hålla föredraget, men jag tycker ändå att det gick ganska bra. Hon somnade som en stock innan jag hann över gatan på väg därifrån. Fastnade vid stugan igen där ett gäng elever med en engagerad lärare (som var kusin med Fransisco Contreras) ställde frågor.
Efter det tog jag en sväng förbi Stora torget och kollade in en bra plats för vår stuga. Gick hem och värmde oss en stund innan det var dags att öppna stugan igen. Nu kom leverans av material, kepsar, frisbeer och kondomer. Sånt som tydligen måste finnas i valstugor för att de ska bli attraktiva. Tablettaskar med halstabletter i? Tja, jag har ju ont i halsen så det var väl gott. Det var inget vidare värst drag och ganska kallt. Halv sex stängde vi och rusade hem för att hinna äta lite rester och byta blöja. Hehe. Jo. Total nedbajsning, bajs överallt, försöka få ordning på det mesta så att det inte skulle sprida sig och sen blev det galopp till debatten om hållbar samhällsutveckling på Folkets hus.
Lite tjööötigt med debatter där alla verkar hålla med varandra, men jag noterar ändå att Göran Pettersson (M) tror att människor hellre bor granne med ett kärnkraftverk än en våtkompost. Han varnar också för att förespråkare för närproducerad mat kan vara dolda protektionister. Men okej. Det var väl det som stack ut. Åke Malmström (Kd) ser spårbunden trafik i kommunen i så långt framtidsperspektiv att han själv aldrig kommer att få åka med. Annars var det kul att spårbilar faktiskt diskuterades en del. Själv kom jag på mig själv med att inte prata så mycket miljö utan mer välfärd och sociala skyddsnät. Så kan det vara. Ibland. Imorgon och på lördag blir det miljö för hela (nästan) slanten.
Och så får vi väl se om det blir någon flytt.

onsdag 1 september 2010

Problemet med debatter

Socialdemokraterna i Norrtälje har bjudit in till tre debatter om skolan inför valet 2010. Detta till följd av att skolan varit ett ämne som funnits på allas läppar; låg lärartäthet, höga lokalkostnader, nedläggningshot, dåliga resultat, brist på resurser till barn med särskilda behov osv. Ikväll hölls den sista debatten i serien i Folkets hus i Norrtälje.
Vad får då besökarna på en debatt ut? Föräldrar, lärare eller elever som är missnöjda med någonting vill ställa frågor om varför det är som det är och vad man tänker göra åt det. De politiker som då svarar bör ha suttit ganska nära grytorna ett bra tag för att kunna ge de svar som kan ge frågeställarna någonting. Att svamla om vad man vill göra i framtiden blir då inte intressant. Politiker som inte suttit så nära grytorna eller som är nya, kan vinna sympatier genom att vara mer som "folk är mest", men lyckas inte reda ut svar på några frågor.
Andra politiker, som alltid är i majoritet i publiken på såna här tillställningar, har en annan typ av frågor, känner panelen och känns även igen av panelen. Här blir det duande och förnamn och tydliga avgränsningar mot de besökare som inte är lika kända eller känner till de lokala politikerna. Själv kom jag in lite senare i debatten eftersom jag hämtat dottern på fotboll och inte en enda gång under resten av kvällen berättade någon av paneldeltagarna eller talarfördelaren om vilket parti de olika representanterna tillhörde. Själv visste jag ju det, jag är ju själv politiker, jag har varit med ett tag, men säg en nyinflyttad förälder som trampat in några minuter för sent; han eller hon hade inte haft en susning.
Det där sista är faktiskt i dubbel bemärkelse eftersom alla representanter verkade vara överens om det mesta (tja, nån försökte väl kasta nån paj på nån med förnamn nån gång), alla ville satsa på skolan och det var väldigt svårt att utläsa att några av dem faktiskt haft makten och kunnat satsa på skolan under lång tid redan. Om någon gick dit för att ta ställning till vilket parti han/hon skulle rösta på så blev den nog inte mycket klokare. Det lustiga är ju att både Folkpartiet och Moderaterna känner sig bromsade av något annan parti i majoriteten i sina satsningar på skolan. Man undrar så vilket parti det är, men det måste väl vara Centern eftersom Kd inte verkar få igenom mycket av sina idéer.
Hur som helst, kul att det kom så mycket folk. Jag missade slutklämmen eftersom barnen blev trötta och vi måste hem och snarka en stund innan en hel dags valarbete med bl a Rotarylunch, valstugesitt och samhällsutvecklingsdebatt imorgon.

Vänsterpartiet de gröna

Svenska naturskyddsföreningen har undersökt hur de politiska partierna pratar och agerar i olika miljöfrågor. I denna undersökning framkommer tydligt att Vänsterpartiet har en minst lika bra miljöpolitik som Miljöpartiet. Det är viktigt att framhålla detta eftersom de senare har en fördel inbyggt i namnet och på det viset får röster från människor som endast tar ställning för att miljön är viktig. Nu generaliserar jag inte och dumförklarar väljare utan jag har pratat med ett flertal ganska kloka människor som helt enkelt inte VET att Vänstepartiets miljöpolitik är precis lika bra som Miljöpartiets. Att man sedan dessutom får in rättvisetänkande, solidaritet och ett starkt gemensamt ägande är ju inte fy skam.
Även lokalt satsar Vänsterpartiet på miljön. Det kan man se i dagens Norrtelje tidning där gruppledarna svarar på frågor om miljöpolitik. Och visst blir det väl lite lustigt när kommunalrådet har möjlighet att säga "Vi har byggt" och "det arbetet kan påbörjas efter sommaren" när vi blir tvungna att flumma till med "vi har motionerat om" och "vi har stött" alternativt "kommunen borde", men maktfördelningen är som den är. Nu glömde jag visserligen att nämna kollektivtrafiken, trots att det främst är en landstingsfråga så berör det ju kommunen och är i allra högsta grad en miljöfråga. Speciellt borde jag väl ha nämnt ROSLAGSBANANS FÖRLÄNGNING TILL Rimbo som ju är ett projekt som kostar lite jämfört med vad det ger.
På lördag kommer riksdagskandidat Jens Holm till valstugan på lilla torget i Norrtälje och vi pratar miljöpolitik ur ett lokalt och globalt perspektiv.