fredag 30 april 2010

Ett hjärta är alltid rött

Idag är det 22 år sedan min pappa gick bort. Han fick sin första hjärtinfarkt när han var 44 år och dog två år senare. Efter det har kurvan vänt och allt färre drabbas av hjärtinfarkt, allt färre män. Kvinnor mellan 55-65 tillhör i stället en grupp där hjärtinfarkterna fortfarande ökar. En hjärtinfarkt hos en kvinna och hos en man kan se mycket olika ut och därför behöver också vården vara olika. Tyvärr är det fortfarande så att vården på många ställen enbart ser hjärtinfarkten utifrån det manliga sättet att bli sjuk - och frisk. Det kan göra att det tar längre tid att upptäcka en infarkt hos en kvinna, det kan göra att kvinnan inte får den optimala behandlingen. Det kan orsaka enormt mycket lidande hos patienten och hos anhöriga.
En hjärtinfarkt, eller annat allvarligt sjukdomstillstånd, blir för många en varningssignal. Helt plötsligt upptäcker de en massa värden i livet som de tidigare stressat förbi, kanske t o m irriterat sig på. Ett sjukdomstillstånd kan få oss att stanna upp. Det vore naturligtvis mycket bättre om vi kunde stanna upp, upptäcka, njuta, leva innan detta hände. Vad har vi bråttom till? Guds rike? Himlen kan vänta eller vad man säger, stanna upp och njut.
För 22 år sedan brände vi en bänk på Borgmästarholmen på valborg, samma dag som min pappa dog. Vi ville ha en eld och det fanns inget annat brännbart i närheten. Det var valborg. Vi var unga. En sorg som inte gick att beskriva slet inombords i stycken, utombords ville ha värme. Vi värmde oss vid elden. Det blev en ganska lugn kväll. Hoppas även denna valborgsmäss blir lugn för de ungdomar som finns där ute ikväll, i natt, med så mycket inom sig som de har jobbigt att hantera. Hoppas känslorna får varma utlopp. Himlen kan vänta eller vad man säger. Himlen finns här och nu - bara vi öppnar ögonen.

Ett historiskt Förstamajfirande

För första gången i historien firar arbetarrörelsen första maj genom en gemensam manifestation i Norrtälje och Hallstavik. Genom våra samlade resurser ska vi nu ta tillbaka makten från högerspökena som under de senaste 12 åren gjort kommunen blåare och kallare. Det är dags nu att göra gemensam sak i att avskaffa regeringen och deras köksbordspolitik för att ersätta den med en mycket trevligare tobleronepolitik.
När moderater pratar om att beslut ska tas vid köksbordet, menar de inte ditt eller mitt köksbord, utan paret Reinfeldts. Men när vi säger toblerone åt alla då menar vi alla, oavsett plångbok, bostadsort, släktförhållanden eller dyl. Och vi menar t o m MER toblerone åt de som har störst behov av den....

Den totala oordningen anfaller

Var tvungen att ta fram dammsugaren då den sjuka, hemmavarande fyraåringen roat sig med att plocka sönder en frigolitbit i vardagsrummet. När jag stressat dammsög upp så mycket spint jag bara hittade så såg jag att det var rätt dammigt på bord och hyllor där inne. "Det är snabbt gjort", tänkte jag och gick för att hämta en trasa. I köket sken solen in och jag såg hur fläckiga köksluckorna var, så jag började med att torka lite på dem, lite grand bara så att fläckarna inte spred sig....
Skruttbebisen vaknade och jag satte mig för att amma. När hon var mätt och nöjd skyndade jag mig in för att gå på toaletten, det var ett tag sen. Då såg jag att jag stoppat in en tvätt i morse och den var visst klar sen ett tag tillbaka. Jag öppnade luckan och hängde ett par plagg. Bebis skrek. Dags att byta blöja. Hon har visst bajsat ner kläderna också. När jag kommer in i sovrummet (där vi har skötbordet) ser jag att jag inte hunnit bädda sängarna så när blöjan är bytt sätter jag igång med det. Där ligger en hög ren, ovikt tvätt också som jag sätter igång att vika. Högarna lägger jag på den bäddade sängen.
-Färdig, ropar fyraåringen från toaletten och jag skyndar dit, torkar henne och hänger upp ett par plagg, kommer på att bebisen ligger kvar inne på sängen i sovrummet. Skyndar dit. Sätter henne i babysittern. Stirrar på disken och högen av papper på köksbordet. Visst var det väl nåt som skulle fyllas i och skickas in, helst innan igår? Diskmaskinen fungerar inte och diskvattnet har blivit kallt sen jag började diska för några timmar sedan. Byter vatten, ammar, sätter på en film, nu är det visst dags att hämta Storasyster i skolan. Snubblar på en lång pinne som Storasyster använt som käpp när hon hade ont i foten och som nu ligger som ett mördarvapen i hallen. AJJJJJ!
När jag ska gå och lägga mig ligger den vikta tvätten kvar på sängen och jag lyfter ner den i tvättkorgen igen, hinner inte stoppa in den i garderoberna nu. Och inte har jag dammat i vardagsrummet än....

lördag 24 april 2010

Vilka krav ställer du på din medkvinniska?

Idag var jag med på flighten med den suveräna Bitterfittan airlines. En vecka på solkusten med funderingar. Funderingar kring tyskan i kukrosa fodral med alkismun och hennes tyste make, funderingar kring den hysteriska danska mamman som skrek åt barnen medan pappan stod och hängde i baren och funderingar kring det egna förhållandet, jämställdeheten, var tog den vägen liksom?
Min tanke som jag lyfte efter att vi landat hemma på Arlanda igen blev hur vi kvinnor gör för att upprätthålla ojämlikheten.... jag undrar t ex varför en framgångsrik, stark och självständig kvinna som jag känner måste städa och baka paj hemma när hennes man har bjudit hem sina poesivänner. Jag undrar varför en annan lika färgstark och självständig kvinna med många viktiga uppdrag måste baka bullar och städa när mannen bjuder hem styrelsen i den lokala partiföreningen. Ingen av kvinnorna ska ens vara hemma kvällen det handlar om.... Och så säger vi andra: "Han kan väl städa/baka själv? Det där behöver du inte göra."
Fast vi vet att det "kan" han inte, eller han kommer inte att göra det. Gästerna som kommer dit kommer att tänka att kvinnan i hushållet inte klarar av att hålla ett hem rent och snyggt och kvinnan kommer att känna skuld. Hon kommer också att känna skuld p g a våra frågor. Hon kommer att känna sig misslyckad som inte har valt "rätt" man, som inte lyckats få sin man jämställd. Ibland känns det som om vi kvinnor skäms lika mycket över att ha ett ojämställt förhållande som vi gör för att vi t ex blir slagna (vet ni att var tredje kvinna på jorden blir misshandlad av sin man?). Och sen skäms vi för att vi inte kan välja "rätt"- det är så pinsamt att inte vara jämställd så vi låtsas...., vilket i förlängningen leder till att andra kvinnor tror att alla andra har jämställda förhållanden, alla andra kan få sina män att städa, alla andra kan välja "rätt". Och så skuldbelägger vi oss själva igen.
Det är rätt makalöst att vi inte kommit längre. Och det är sorgligt. På flighten får vi höra om ett gäng föräldralediga pappor som fått tröjor av försäkringskassan som det står "pappaledig" på som en uppskattning. Men som mammaledig får du sällan uppskattning, då halkar du istället efter med lönen och karriären och pensionen. 99% av världens tillgångar ägs av män. Män orsakar 90% av alla dödsolyckor i trafiken (man vill ju inte köra som en kärring), tja, lite av fakta vi fick idag. Förutom att kvinnor gör två tredjedelar av allt arbete på jorden och får betalt för 10%. Den tillfälliga flygvärdinnan frågar sig när hon blev en bitterfitta och hur nyttigt det är att vara en bitterfitta. Till alla frågor finns tre svarsalternativ, det ger oss något att fundera på under veckan på hotell Hora i Spanien, alltså Hora på spanska här och inte det andra som några kostymklädda män kallade flygvärdinnan i hissen en gång när hon var sjutton eller som någon granne sa att hon såg ut i sin fina klänning hon fått av moster när hon var elva.
Det är mycket man tänker på när man har tre döttrar, en mamma som trodde att saken skulle vara biff innan hennes döttrar blev vuxna. Men vi står och stampar och vi måste höja våra röster för att höras. Kom igen tjejer, skyll nu inte på biologin eller att era döttrar ÄLSKAR rosa. Som det sas under flighten, om det är fritt att välja, varför väljer alla likadant? Och likadant som kvinnor gjort i generationer. Varför väljer man 84% av den manlige kollegans lön? Kom igen tjejer, vi måste höja våra röster för att höras!

fredag 23 april 2010

Full rulle

Så har då undervisningen börjat igen efter kamraternas praktikperiod. Skola måndag, skola tisdag, återhämtning onsdag, tiohundra budget, tiohundra vårdval, tiohundra sammanträde på torsdagen, studiebesök på LSSboende på eftermiddagen, tiohundra debattartikel. Glömde kalendern på tiohundrasammanträdet. Fredagmorgon ringde sekreteraren och talade om att de hittat den, den kommer med posten på måndag. Tur att jag vet vad jag ska göra i helgen.
Fredag och årsmöte i Stockholms och Uppsala luftvårdsförbund. Jag har varit med i styrelsen jättelänge, men bara kunnat delta på något enstaka möte p g a att jag fick nytt jobb i januari 2008 och omöjligen kunde vara borta från det. Av en händelse ringde en norrtäljebo till mig häromdagen och undrade varför jag aldrig var på mötena. Det blev en spark i rumpetumpen på mig och jag begav mig iväg till årsmötet.
Inspringande med andan i halsen efter att ha köpt (fel) godis ur en automat i tunnelbanan via SMS (till lunch) och betalat 30 kronor för enkel resa, men jag hade bara inte tid att åka gratis med bussen. Precis på sekunden in (men ordförande missade hela mötet för hon kom en kvart för sent). Alltså, en kvart årsmöte, sen redovisning av ett dataprogram. Ordförande är f ö den enda kvinnan i styrelsen förutom jag upptäckte jag. På årsmötet var vi några fler och det fanns också några kvinnor där (inte många). En av dem kände igen mig från universitetet (!!!!!). Nu känner jag mig bildad. Ingen av de andra deltagarna hade såklart en bebis med sig.
Bebis åt och bajsade och jag begav mig på jakt efter ställe att byta blöjan (det var inte läge att slänga upp henne på ett bord). Fick sitta på golvet på en handikapptoalett, det var länge sen, tror det var när Storasyster var liten jag hade så dåligt omdöme att jag satt med i en massa konstellationer som inte erbjöd bekväma platser för blöjbyte. Jag lämnade nog både Skärgårdsstiftelsen och Tåg till Rimbo p g a att det kändes obekvämt att "vara med bebis" i dessa församlingar. Jag är ju vanare idag och då går det mesta bättre, men pinkstinkande tunnelbanehissar, överfulla bussar och trasiga rulltrappor är otroligt frustrerande.
Fortfarande förvirrad över hur jag tagit mig till konferenslokalen tog jag mig därifrån och hem på ännu en full buss med solen i fejset på bebis. Åt middag med familjen, glass framför Talang och nu laddar jag inför Feministiskt forum på ABFhuset i Stockholm imorgon. Egentligen skulle jag tillbringa även söndag i Stockholm med förberedelser inför kongressen, men......ah, jag måste få sova nån gång, för sen börjar ju en ny vecka med skola måndag tisdag, praktik onsdag och....just det, första maj på lördag, jeeeeeeeeeeeeees, jag går och sover nu.

onsdag 21 april 2010

Mycket att välja på

Det är många val som ska göras i valfrihetens namn och det är nog meningen att vi inte bara ska känna oss fria utan även en aning stressade för som Kråkan sa: Rätt är rätt och snett är snett.
Sen brydde sig Mamma Mu, som den underbara kvinna hon är, inte så mycket om det där med rätt och snett, det blev en koja ändå. Och hon var nöjd.
Men visst är det mycket i livet som handlar om val och prioriteringar, alldeles oavsett om vi har ett borgerligt styre som liksom vill tuta i oss att vi mår bättre ju mer vi väljer; vårdval, kundval, skolval etc Ju mer vi väljer utan att fundera över vad vi egentligen väljer. I kundvalet väljer vi inte hur vår hemtjänst ska utföras utan vilket företag som ska utföra den. I vårdvalet får vi inte möjlighet att välja vilken vårdcentral vi vill gå till när vi är sjuka, den möjligheten har vi haft i över tio år i Stockholms län och Norrtälje. Vårdvalet innebär istället att företag får välja att etablera sig var de vill. I skolvalet får vi i realiteten bara välja skola till våra barn om vi är smarta nog att ställa dem i kö redan på BB och om vi väljer en skola som politikerna inte gillar så läggs den ned, hur många det än är som valt den. I premiepensionsvalet väljer vi inte vilken pension vi vill ha utan vilket företag som ska tjäna pengar på att spekulera bort våra pensionspengar.
Så, vad väljer vi egentligen? Och för vems skull? Finns den här s k valfriheten för att göra medborgarens liv enklare, bättre, mer lustfyllt? Eller för att förvirra oss så att vi inte märker när vi missar att göra de verkligt viktiga valen i livet?

tisdag 20 april 2010

god dag yxskaft - eller värre

Idag känns det som om jag sagt typ fel saker hela tiden, som om jag klippt in repliker från jag vet inte var och alla bara har snurrat på skallen och undrat varför jag över huvud taget drog efter andan. Varför blir det så vissa dagar? Varför klickar man inte? Känner mig som frå¨n en annan planet.

Ungefär hela dagen i skolan gick ut på diskussion och jag envisades med att räcka upp handen och göra märkliga inlägg. Skrutttet ogillade utebliven långpromenad och fick ingen ordentlig sovstund under dagen. Efter att ha ätit rester till middag för 451a dagen i rad (känsla) så ville jag åka och storhandla, men styrde om till sovpromenad med bebis. Traskade ner på stan och då¨jag gick på en smal trottoar upp mot Stora torget ropar plötsligt några barn "pling pling tut" bakom mig och vill fram på sina cyklar. Jag försöker väja men trottoaren är smal- Istället talar jag surt om att trottoaren är till för gående och att cyklar ska köra på körbanan.

Tjejerna som är i 8-9årsåldern vinglar förbi och stannar ca tio meter fram. Vad händer sen??? Helt otroligt. De båda tjejerna cyklar precis bakom mig genom hela stan, den ena kör upp bredvid och stirrar på mig. De säger nåt som jag inte hör. Jag blir obehaglig till mods och går fortare, tar vägen över Stockholmsvägen och blir av med dem, troligtvis får de inte korsa den stora vägen.

Sen går jag hem med världens ångest. Trots att jag inte gjort nåt fel. Är man så ung att man inte kan cykla bland bilarna (som är ganska få i stadskärnan) ska man inte vara ute och cykla utan vuxen i trafiken. Och inte känns det bra att känna sig hotaD av två barn, i min dotters ålder. Tänk om de känner henne, känner igen mig och nu får hon lida för detta. Meh....jag har ju inte gjort nåt fel...som sagt, verkar bara haspla ur mig helt fel grejor idag

måndag 19 april 2010

Vad är väl ett pass på Friskis?

I morse när jag vaknade var bilrutan täckt av ett tjockt lager frost. Hutter hutter, men det gjorde ju ingenting för vi skulle ju cykla, eller rättare sagt, barnen skulle cykla och jag gå med barnvagnen. Eftersom jag bor extremt centralt så ska det väl inte vara några problem att låta bilen stå...
Vi kom iväg hemifrån vid åtta. Först skulle vi till dagis, det tog lite längre tid än jag trodde för Mellan var ingen stjärna på att cykla och hon var framför allt ingen stjärna på att dra cykeln över vägen osv. Stress stress, kom ner till dagis när klockan nästan var fem i halv nio. Men det går väl lite fortare upp till skolan tänkte jag. Och det hade det kunnat gjort för Storasyster trampar nu säkert även på sin stora cykel, men jag då? I mina vinterkängor utan raggsockor, det kändes som fotbojor på fötterna och slet i vaderna. Som tur var sov Skruttet som en stock i vagnen. Storasyster skulle börja skolan tjugo i nio och vi var i backen nedanför 08.52 då jag skickade upp henne att själv ställa ifrån sig och låsa cykeln. Själv skulle jag börja på andra sidan stan kvart över nio.
Springa springa och jag kom lite sent, inte överdrivet, men lite, hann gå på toa men inte dricka kaffe. Och svettig och snurrig och helt off. Skruttet sov och sov och vi pluggade och pluggade utan avbrott för rast eftersom det var så många som skulle prata om så mycket nu när praktiken var över efter sex veckor. På eftermiddagen skulle vi på museibesök, men ´jag kände att jag inte orkade stressa mer, så det blev långpromenaden förbi skola och dagis hem. Sammanlagt tre timmars promenad i rask takt. Blev tvungen att ta en dusch på kvällen, men eftersom Storasyster duschat efter fotbollsträningen var varmvattnet slut och det var inte det minsta skönt. Hjälpte inte ett skvatt mot min tre dagar gamla nackspärr.
Imorgon tar jag bilen, sorry, men det blev lite för mycket av det goda. Kanske kan jag låta barnen cykla när jag själv kan ha Skruttet på cykelsadel eller när jag inte själv ska till skolan utan kan lunka hem i sakta mak efter lämning. Jag vet inte, men jag har full förståelse för att föräldrar skjutsar sina barn till förskola och skola.

tisdag 13 april 2010

surkärringar och glädjedödare

Ja, det kan man kalla de som säger att man inte får studsa boll utanför lägenheterna i vårljuset och då kan alla hålla med. Själv är jag mer som Felix Herngren (eller är det Måns?) i Solsidan, om jag irriterade mig på att någon studsade boll skulle jag väl stänga fönstret och sitta och sura inne, le lite mot bollstudsarna genom fönstret liksom.
Men jag är en annan typ av surkärring; t ex det här med pengar i skolan. Nu ska barnen åka på utflykt till Stockholm, flera klasskamrater kommer att ha med pengar och köpa saker på utflykten. Okej, det är lika orättvist att vissa har pannkakor och andra torra mackor, men det är något just med pengar som stör mig. Ingenting i den svenska skolan ska få kosta pengar. Ändå finns en klasskassa som vi föräldrar betalar in till varje termin så att barnen ska kunna åka på utflykt. Sen åker barnen på utflykt och då ska de ha ännu mer pengar med sig. Och sen är det klasser som ska på skolresa och så ska det anordnas discon som alla andra barn ska gå på och köpa godis och det kostar pengar. Antagligen får föräldrarna ändå lägga till. När vi åkte på klassresa i nian var det en klasskamrat som inte kunde åka med. Det är säkert likadant fortfarande, eller så tar föräldrarna ett SMSlån och hamnar hos kronofogden.
Jag är också allmänt betraktad som surkärring eftersom jag tycker att förskolan ska hållas fri från sötsaker. Jag har ju bloggat om det tusen gånger, men det är ändå en sån där sak som jag kommer på. Tycker jag verkligen inte att barn ska få ha nåt kul??? Inga pengar på utflykten och ingen glass på dagis....snacka om tråkkärring.
Vad det gäller det senare har jag blivit så avtrubbad av alla föräldrarmöten där jag lyft frågan och blivit betraktad som surkärring att jag inte längre orkar. Men....se, nu är jag tvungen igen, för eftersom jag är enhetsrådsrepresentant och en förälder hört av sig till mig med just den här funderingen så måste jag pån igen ba!!! Varför måste det ätas sötsaker i förskolan? Tandläkaren säger tydligt; sötsak en gång i veckan. Kan då inte föräldrarna få bestämma när det ska bli? En del barn har problem med vikten eller tänderna, är det då rätt mot dem att utsättta dem för begär på en plats där de inte själva väljer att vara? Tja, det här kan jag orda om länge, men surkärringen ska nog bädda ner sig för kvällen. Mormor kommer med choklad och en slant till Storasysters utflykt med skolan imorgon. Vad gör de som inte har nån mormor???

måndag 12 april 2010

Familjen kommer först?

Rubriken har jag stulit från en bilaga som fanns i SvD igår (hela bilagan är en annons från Smart Media, whatever that is). Bilagan heter Vår Familj och ledarskribenten Göran Hägglund (ja, den Göran Hägglund som också är partiledare för Kristdemokraterna hur nu någon vettig människa kan låta honom skriva en ledare i en tidning om familjen, vilket hån!)
I sin ledare skriver Hägglund att det bästa politiker kan göra är att lämna familjen i fred. Ändå är han inte villig att låta människorna själva bestämma hur en familj får se ut. Kristdemokraterna motsätter sig ju bl a samkönade äktenskap och att homosexuella ska få adoptera barn.
Vidare skriver Hägglund att familjen är samhällets viktigaste grundsten som ger grundtrygghet till individerna. Ingen miljö kan ersätta en uppväxt i en fungerande familj, skriver han, men bara för att man är en kvinna och en man med två biologiska barn så är det inte med säkerhet en fungerande familj Göran! Och många familjer ser dessutom ut på helt andra sätt och för en ensamstående är det svårt att se funktionen i det politiska beslutet att dra ner på kvaliteten i den för henne livsviktiga barnomsorgen för att ekonomiskt välbeställda familjer ska kunna välja att låta en förälder vara hemma med barnet för 3000 kronor i månaden.
Familjen sätter gränser menar Hägglund, visar vad som är rätt och fel. Föräldrarna har ansvar för barnen och politiker ska inte styra dem att göra "riktiga" val när det gäller omsorg och hemmavarande. Meh!!!???
Jo jag förstår att Hägglund syftar på den individualiserade föräldrarförsäkringen som skulle "tvinga" fäder att ta större ansvar för barn och markservice, men hela föräldrarförsäkringen är ju ett politiskt grepp, kanske ska vi helt enkelt skippa den enligt Hägglund, och låta dem som har råd vara hemma med sina barn utan "bidrag"? Vad de andra ska göra? Tja, kanske finns några frikyrkliga välvilliga tanter som kan förbarma sig över deras barn medan de arbetar...
Hägglund avslutar med att familjen är en "lättstörd ekologi", familjepolitiska bidrag ska inte villkoras, det kallas tvång (nej, det finns ju inga villkor alls i vårdnadsbidraget...IRONI). Han menar att familjer betalar så mkt i skatt att de inte kan göra annat än att rätta sig efter de tvingande villkoren. "Familjefrihet ska gälla", skriver han, men problemet för de flesta är nog inte att de betalar så mkt i skatt utan att de tjänar så dåligt och att det inte finns heltider som är anpassningsbara efter barnomsorgens öppettider. Att vara hemma för 3000 kr i månaden är en frihet som de flesta familjer barA kan drömma om (men då är det ju också villkorat att inget barn i familjen tar del av den kommunala barnomsorgen och att ingen av föräldrarna är sjukskriven eller arbetslös). "Familjefrihet" ett begrepp myntat av en ledare för ett parti där många medlemmar inte ens vill att kvinnan själv ska få bestämma om hon är redo att bli familj eller inte (läs abortmotstånd).

lördag 10 april 2010

Sortering av viktigheter

Efter ett inspirerande möte med Josefin Brink (andra namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) i förrgår och ett idag med Jens Holm (tredje namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) så är hjärnan i full gång med att sortera information och idéer. Som jag redan tidigare bloggat om är jag glad att Josefin tog upp att den rödgröna oppositionen nu lyfter kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är en jätteviktig möjlighetsreform som ger främst många kvinnor valmöjligheten att arbeta heltid och på ett bättre sätt ta försörjningsansvar för sina barn. För andra kan det innebära valmöjligheten att gå ner i arbetstid och få mer tid med sina barn eftersom arbete på obekväm arbetstid ger bättre betalt. Idag erbjuder endast 40% av kommunerna barnomsorg på OBtid, det heter att det inte finns något behov, men har man frågat? Vi går mot ett samhääle med längre och längre öppettider inom all annan service och att då enbart erbjuda barnomsorg på kontorstid känns oerhört förlegat.


Josefin talade också om de stora grupperna på fritids, något som jag så sent som för ett par veckor sedan debatterade med Barn o skolnämndens ordförande Anne S Pihlgren (M) i kommunfullmäktige. Anne S Pihlgren tyckte inte att stora barngrupper på fritids var något problem så länge vi har kompetent personal, men jag och Ulrika Falk är uupenbarligen överens med våra riksdagsrepresentanter om att det behövs fler vuxna och en högre kvalitet på skolbarnomsorgen.


En annan välfärdsfråga som Josefin tog upp var äldreomsorgen och hemtjästen. Som det ser ut idag är 59% (trots att så få får del av den friheten)av storstadsbefolkningen villiga att låta RUT vara med och avgöra valet och då måste vi rödgröna bli tydligare med att tala om vad vi menar med vårt alternativ; en förstärkt hemtjänst. Josefin berättade att en stor del av personalen inom hemtjänsten saknar utbildning (vilket också ger arbetet lägre status). De måste erbjudas utbildning och under tiden de studerar kommer många fler att kunna erbjudas arbeten. Om några år kommer de alla att behövas. Hemtjänstpersonalen har under många år gått på knäna och sliter för att hinna mellan gamlingarnas hem och göra begränsade, beviljade tjänster på tid. Det måste bli mer öppet vilken hjälp den äldre vill ha, man måste få möjlighet att själv välja på ett större utbud av tjänster, t ex fönsterputsning, ge katten mat, läsa en tidning, skotta runt soptunnan, laga ett mål mat eller vad det nu kan vara. Detta ska göras till en inkomstrelaterad låg avgift. Om vi inte subventionerar unga, friska människors hjälp i hemmet har vi råd att subventionera hjälpen till dem som behöver den desto mer.
Jens Holm (som för övrigt även besöker Norrtälje första maj) talade om skillnaden mellan de rödgrönas skärpta klimatkrav och regeringens. När vi säger att utsläppen av kolidioxidekvivalenter (just det, kul ord) ska minska med 40% till 2020 då menar vi 40% av alla utsläpp som görs i Sverige idag, medan regeringen (som också säger 40%) menar 40% av de utsläpp som är undantagna från EUs handel med utsläppsrättighetet. Regeringen menar också att vi kan minska utsläppen genom att köpa utsläppsrättigheter i andra, fattigare länder medan vi menar att själva minskningarna måste göras här. Det gör en skillnad på vårt förslag och regeringens på ca 8 miljoner ton koldioxidekvivalenter (hoppas allt blev rätt och riktigt där nu).
För de som inte tror att det finns några av människan orsakade klimatförändringar (om t ex Elisabeth Höglund skulle läsa det här) kan jag tala om att man på de senaste 25 åren ser en kraftig minskning av inlandsisen på Grönland och om den försvinner (vilket kan ske inom vår livstid, även E.Höglund tror jag) så höjs havsnivån med 7 meter. Sen kan var och en få fantisera fritt om vad det innebär ett tag.
Vi talade också med Jens Holm om kärnkraften, som ju debatterats på Norrtelje tidnings debattsida under vintern. Flera Folkpartister hejar ivrigt på byggandet av nya kärnkraftverk och ser dessutom kärnkraften som en förnyelsebar energikälla. I Finland bygger man just nu ett nytt kärnkraft och vad det kostar har Jens Holm skrivit lite om här. Han menar att säkerhetsaspekten fortfarande är det viktigaste argumentet mot kärnkraft, men att alltför sällan diskuteras ekonomin i det hela.
För att kunna använda sig av kärnkraft behöver man uran och uranbrytningen brukar för det mesta även av kärnkraftsförespråkare ses som den skitiga delen av den sååååå rena kärnkraften. Sverige råkar vara ett av de länder som har mest uran i Europa och om det är så att vi ska ha kärnkraft kanske vi också ska bryta uranen här inom Sveriges gränser? Flera bolag prospekterar redan uran i Sverige. Enligt reglerna så är uranet vårt så länge det ligger i marken, men skulle vi börja bryta det så skulle EUs behov av uran gå före vårt, då tillhör uranet EU, så att säga. Frågan är om Reinfeldt kommer att tillåta uranbrytning i Sverige. Han har inte ställt sig helt negativ till detta. För några veckor sedan var det 30 år sedan svenskarna röstade igenom en långsam avveckling av kärnkraften. Redan då som tolvåring misstänkte jag att en långsam avveckling också skulle kunna innebära en avveckling av själva folkomröstningsresultatet och det svenska folkets vilja. Det man ser idag med Centerpartiets totala omsvängning i frågan och galningarna i Folkpartiet som inget hellre vill än att bygga mer av detta förkastliga är skrämmande. Vart tog solidariteten med kommande generationer vägen?
Maten, transporterna, odlingen, köttkoncentrationen, offentliga upphandlingar och andra av mina absoluta hjärtefrågor avhandlades också. Tjo. Ni fick inte mer av den just nu. Jag ska nämligen inte skriva en längre blogg än så här. Den är säkert avsevärt mkt längre än 4000 tecken som är max vad en läsare av t ex Norrtelje tidning orkar läsa. Men jag återkommer i samma frågor och fler. Var så säker. På en blogg nära dig.

fredag 9 april 2010

Telefondag med vissa framgångar

Jag tycker inte om att hålla på och ringa till olika ställen; för det första kommer man inte fram till alla, men ändå har man en känsla av att man redan klarat av samtalet... och så glömmer man det. Men vissa dagar måste man ta och försöka få lite gjort, för sin egen skull om inte annat. Nu har jag ringt och tecknat försäkring för Skruttet, ändrat min bilförsäkring eftersom jag inte alls kör lika långa sträckor nu som när jag arbetar (billigare!!!) och även frågat Folksam om min fritidshusförsäkring täcker kostnaderna för det inrasade taket på redskapsskjulet, men det gjorde den inte. Nej, vad täcker försäkringar egentligen? Vet inte om jag lyckats utnyttja någon nån gång, men men,,, i fall att...
Så ringde jag min kursansvariga på skolan för att höra hur jag ska göra med min praktik som jag av rent praktiska skäl inte klarar av att göra just nu, kommer jag att klara av att fortsätta utbildningen? Hur ska vi lösa detta? Men hon arbetade hemma idag, så jag lämnade mitt telefonnummer såväl på hennes svarare som på hennes mail, så får vi se. Vi tar det efter helgen liksom.
Ringde även den person på kommunen som har hand om att min dotter ska kunna gå kvar på fritids trots att jag har fått barn nyligen. Jag pluggar ju faktiskt heltid. Men hon var på semester så det blir väl en sån där grej som jag glömmer.
Passade samtidigt på att ställa Skruttet i kö till barnomsorg och Mellan i kö till skolan. Ja, jag vet, det är ett par år kvar, men annars kanske jag glömmer. Hoppas jag valde rätt läsår nu bara.
Sen kommer jag inte ihåg var jag mer ska ringa, hoppas det inte är viktigt. Skruttet vägrar sova och de andra barnen har inte fått av sig pyjamasarna trots att klockan är 13.00. Måste hinna få undan tvätten, disken och packa lite innan vi beger oss till bekanta i Hässelby. Tjo. Vi tar helg nu va? Så här efter, eller mitt i, påsklovet....

torsdag 8 april 2010

tillbaka i verkligheten - lera här med

Tillbaka på fast mark efter några dagar flytandes i gegga på landet och det är fullt ös med en gång. Premiär för mig i Socialnämnden och en Moderat oroade sig genast för om min två månader gamla dotter skulle greja sekretessen (om de kan höra musik redan i magen så...). Väldigt svårt att veta om vi fattade rätt eller fel beslut, vi är ju bara människor, och det är ju också människor vi beslutar om.
Konstaterade redan tidigt att Håkan Jonsson och jag hade ett inlägg om lokaliseringen av Familjens Hus i lokaltidningen idag. Bra. Det gäller att hålla bollarna i luften. Och jag kan tycka att Flygskolan är en rätt okej lokalisering för de flesta av Familjens Hus verksamheter, dock inte ungdomsmottagningen som borde ligga på gångavstånd från skolor och buss för att det ska bli lätt för ungdomarna att söka sig dit. Till MVC, BVC, Familjecenter, BUP mm tar sig många ändå med bil eftersom de också kommer utifrån kommunens alla delar. Flygfältet är ett område där många barnfamiljer som skulle kunna besöka Familjecenters öppna förskola bor. Jag vet att man åtminstone i många andra kommuner har haft svårt att nå just invandrarfamiljer, så det kanske rent av är en perfekt placering för den verksamheten. Det som inte kändes bra med den här placeringen var ju sättet den kom till på, att helt plötsligt när kommunen betalade för tomma lokaler hamnade Familjens Hus på dagordningen, en fråga som överhuvudtaget inte känts prioriterad under de år som den ändå har diskuterats.

Hämtade efter nämnden de andra barnen hos mormor. Gick in och ammade för det blåste så på gården, men de stora barnen stannade ute och jag hörde snart hur de tjöt av skratt. Visst, det är mkt torrare här i stan, men det fanns lera att rulla sig i även här och snart var de svarta och glada och lite konstigt tittade folk på oss när vi åkte till Rusta för att köpa in lite block och pennor till barnbordet vid kvällens jobbmöte med Josefin Brink (V).
Stekte blodpudding medan barnen hade mörkläggning och disco i lekrummet. Sen gick vi till Folkets Hus. Premiär för möte i Folkets hus, lite halvpremiär för gemensamt möte med Socialdemokraterna och ABF (i alla fall med oss som arrangörer). Det kom inte så mycket folk, men det var ett bra möte och nog tycker jag att vi fick en hel del matnyttigt kött på benen. Vi fick också bekräftelse på att vi ligger helt rätt i linje med vad vi jobbar med nationellt vad det gäller t ex barnomsorg på obekväm arbetstid (vilket föreslås att kommunerna ska bli skyldiga att tillhandahålla) och de stora barngrupperna på fritids. Det känns oerhört bra. Det känns att man tillhör rätt parti och rätt sida.
Nej, nu hör jag en telefon här hemma mitt i natten...måste vara från grannen eller? Tinnitus kanske..., jag går och lägger mig istället. Skriver en debattartikel om något annat imorgon. Verksamheten i Familjens hus kanske, eller möjligheternas äldreomsorg. Tänk vad det finns att tycka och tänka kring.

lördag 3 april 2010

Snobberi och rikedom som inte ligger i plånboken

Jag är rik. Inte ekonomiskt, nej, där studsar jag lite upp och ned påden relativa fattigdomsgränsen, men utbildningsmässigt och rent trygghetsmässigt tillhör jag överklassen. Jag har en magisterexamen och är på väg mot en till, på något sätt har jag alltid lyckats hanka mig fram då jag fick min första fasta heltidsanställning vid 40 års ålder. Och inte var det nåt välbetalt arbete precis. Min släkt har inte mycket pengar, men de står på båda benen och jag vet att om det riktigt kärvar så hjälper de mig. Jag har betalat mina lån själv, men det har hänt flera gånger att min mamma får gå in och skriva på som garant. Min ekonomi räcker inte till detta. På så vis kan jag ta mig fram på vägar som den som är ensam aldrig skulle kunna gå. Det är en enorm trygghet. Och det är en rikedom.

Det är också en rikedom att kunna göra kloka val och att kunna ge sina barn en trygg och bra uppväxt. Det är en trygghet att veta vad barnen ser på TV (Barnkanalen. utan reklam), vad barnen gör när de är utomhus, vad de får i sig och hur det påverkar vår planet och andra som lever här och vad de har på sig. Det är en rikedom att kunna förklara för barnen hur det ser ut på jorden, att kunna förklara för dem vad som är rätt och fel och vad man kan göra för att försöka förändra det som man tycker ät fel. Det finns alltid en oro för hur barnens framtid ser ut, men det skänker en viss tröst att veta att jag gör vad jag kan för att vara med och påverka framtiden.
Härom morgonen, strax efter åtta när mina barn landat med sin fullkornsvälling framför Bolibompa och jag var ute och hämtade Svenska Dagbladet som jag skulle läsa till frukosten var några barn ute själva och lekte. Den minsta, ca 3 år, sprang på gatan och hojtade och tjoade. I lägenheten där de bor var gardinerna fördragna. Jag gick in och satte på min yngsta en ny tygblöja och ekologiska bomullskläder och kände mig som en snobb. Åt min ekologiska a-fil med hemgjord müsli och kravbanan, läste Svenskan (som jag visserligen sagt upp eftersom jag inte har råd med den) och kände mig som en snobb.
Sen tog jag med barnen på teater, biljetterna köpte jag innan jag betalade räkningarna, annars hade det aldrig gått. Utbildning, nätverk, kritiskt tänkande, självständighet, traditioner och kultur - faktorer som ger rikedom utan att den nödvändigtvis ligger i plånboken. Och den är svår att ta på för när man ska berätta om den är det lätt att man låter som en översittare, en snobb, någon som tror sig vara förmer än andra. Jag är oerhört tacksam att besitta en förmåga att göra vad jag tror är bra val för mina barn och för mig själv; att jag kan välja och prioritera trots en knapp kassa, ekologiskt, kravmärkt, rättvisemärkt och kvalitet. Och jag kan förklara för mina barn varför. Jag kan ge mina barn traditioner och förklara för dem vad som är viktigt med tradition och kultur och vad som bara är trams. Jag känner att jag har möjlighet att hjälpa dem att se vad som är viktigt och inte så viktigt i livet. Och att vara ett stöd vilken väg de än väljer. Det är rikedom. Och jag känner mig som en snobb när jag beskriver det. Därför vill jag ogärna ta fram exempel på motsatsen.

fredag 2 april 2010

Den moderna påsken

Det är verkligen skillnad på påsk förr och nu. Jag har säkert bloggat om det tidigare, men jag tar chansen och gör det igen eftersom ingen verkar minnas hur det var bara ca 30 år tillbaka i tiden. Jag är absolut inte uppvuxen i ett religiöst hem, nej, det var nog bara jag som trodde på Gud i hela släkten (och farmor och hennes pappa).
Vi kan börja med skärtorsdagen. Då gick vi påskkärring, precis som barnen gör nu. Skillnaden: Vi bjöd på godis. Vi önskade folk glad påsk och bjöd på godis som vi hade med oss i en korg. Ibland hade vi påskkort också. Vi fick absolut inte ta emot någonting. Men... vissa gamla tanter och så brukade i stort sett tvinga på oss lite godis eller en liten peng och det var ju jättesvårt att säga nej. Men, vi fick inte ta emot någonting för det var att tigga och det fick vi ju inte göra, gå runt och tigga. Idag, om någon inte vet det, så slarvar barnen ihop ett gäng kort och går runt för att få godis. Vi vuxna är tydligen skitnervösa om vi har glömt att köpa hem godis och det skulle komma några stackars påskkärringar som vi inget har att ge. Märkligt. Märkligt är detta faktum.
Sen kommer vi då till långfredagen, årets längsta dag. Man fick inte leka med någon på långfredagen, man fick nog egentligen inte ens ha roligt. Hela långa dagen var man bara hemma, på TV och radio var det bara mässor över Jesu död, ingenting roligt som man kunde skratta åt. Att åka och handla på en långfredag....glöm det, det var stängt överallt. Alla satt hemma och lyssnade på dödsmässor och tänkte på Jesus. Eller åtminstone låtsades att de gjorde det, de hade inte en tanke på att försöka strunta i det och ha kul istället i alla fall. Idag? Som en vanlig dag, hade inte en tanke på att det var påsk överhuvudtaget förrän klockan var 17 och det var dags att måla ett ägg och äta middag med familjen. Säkert knökfullt i affärerna och vanligt skval på radio och TV. Syster jobbade i kiosken vid slalombacken och där var folk och åkte som om de aldrig hört talas om Jesu död. Hepp. Och ikväll är det tydligen en stor festarkväll på krogarna i stan. Ut och röjröj liksom. Inte förbjudet att ha roligt.
På påskafton brukade det vara äggmålning och middag tillsammans med släkten, nästan precis som nu för tiden. Äggen och haren har nog fått större utrymme nu än Jesus. Vi kanske mer firar påsk för att det var då äggen uppfanns. Och häxorna flög. Och vad hade egentligen Jesus med det att göra?
Idag kan påsken gå obemärkt förbi, förr var det ingen som kunde undgå att veta att det var påsk och att det hade med Jesu död och uppståndelse att göra. Mammon har tagit över som Gud och Svensson tömmer sin plånbok på ägg, godis och massor av mat som måste lagas och ätas så fort det blir långhelg. Det är skönt med sol och ledigt i alla fall. Men påsken blir nog aldrig vad den varit.

torsdag 1 april 2010

Kan man betala RUT med vårdnadsbidraget???

Åke Malmström (KD) försvarar idag i Norrtelje tidning införandet av vårdnadsbidraget, som enligt flera borgerliga politiker i fullmäktige utlovas "inte kommer att nyttjas av så många". Han skriver att 3000 kronor är mer än noll och det har han ju rätt i, men om man kan vara hemma med sina barn för 0 kronor i månaden kanske man är så välbeställd att man inte behöver hjälp från våra gemensamma skattepengar? Malmström skriver dessutom att man visst kan fortsätta arbeta trots att man tar emot vårdnadsbidrag,,, man kan använda det för att betala sina egna föräldrar för att ta hand om barnet.................svart då eller??? Ja, man kan betala någon annan för att ta hand om barnet, bara man INTE, bara man ger F-N i, att utnyttja den kommunala barnomsorgen. Och för 3000 kronor i månaden får du ju knappast vit arbetskraft. Jag skulle, om jag ser det på Malmströms sätt, slutligen då få det till att vårdnadsbidraget uppmuntrar till svartarbete, vi ser en ny marknad. Eller är det så att jag kan använda vårdnadsbidraget att betala en barnflicka som jag sedan drar av enligt RUT? Har man pengarna kan man leka med dem. Vi andra får nog nytert hålla oss till att arbeta och gno för brödfödan och våra barns väl och ve.