tisdag 31 mars 2009

Kvalitet och valfrihet

Rubriken låter ju som om den skulle komma från Moderaternas partiprogram, men jag syftar faktiskt på en debattartikel i lokaltidningen idag, en artikel skriven av två Socialdemokrater. Och de har helt rätt när de menar att regeringen och de borgerliga kommunernas utarmning av kvaliteten i förskolan är ett hot mot valfriheten för familjerna.
Om det inte finns plats för ditt barn inom barnomsorgen när du vill börja jobba efter föräldrarledigheten, eller om kvaliteten är så låg, personaltätheten så låg, att du känner dig tvungen att gå ned i tid för att kunna hämta ditt barn tidigare från förskolan, då finns ingen egentlig valfrihet för familjerna.
Alla vill sina barns bästa. Många vill inte bara ha sina barn i förskolan för att kunna arbeta utan även för att de faktiskt tror att det ska kunna ge barnen någonting.
Moderaterna har varit duktiga att lägga beslag på ord som de gjort till sina, det har jag skrivit om tidigare på denna blogg. Exempel på ord som Moderaterna givit egen innebörd är valfrihet och mångfald. Man använder också kvalitet på ett något likriktat sätt. Valfrihet, mångfald och kvalitet är ord som är positivt laddade i grunden, människor reagerar positivt utan att egentligen lyssna till den nya definitionen av orden. T ex kan man väl säga att Moderaternas definition av valfrihet innehåller väldigt mycket val och väldigt lite frihet egentligen. Man måste välja, var finns friheten att bara kunna lita på att man får en bra undervisning, behandling, sjukvård, omsorg, pension när man behöver det? Var finns friheten att kunna ägna sitt liv åt annat än att fundera på om man valt rätt, om allt är mitt fel, om jag får skylla mig själv?

måndag 30 mars 2009

Vetekudde på vift

Idag var det dags att börja plugga igen... jo, så man stressade runt och lyckades ändå komma sist in i rummet med nackspärr och magont. Men men, lite uppiggande rörelseövningar och teckningsdito så var man i form. eller? Hjälp, vad gör jag? Det här är det roliga, sen börjar allvaret. Just så.
Ingen lunch blev det, för jag hade akuttid på gyn. Alltid lika kul. Jag tycker i alla fall att det är jättebra att man nu för tiden får se allting på en bildskärm så att man sedan kan gå in på nätet och ställa sin egen diagnos. Om man nu känner sig osäker på läkarens tankebanor. Och när man har sett det själv så vet man ju att de inte kan slå i en vad som helst /(d v s om de inte har någon film i som de visar alla....)
Efter en eftermiddag med sunkkaffeautomatkaffe (måste ta med termos nästa gång) och grundliga genomgångar av vad estetkursen kommer att innehålla var det dags att ta sig hemåt. Jag hade räknat ut kommunfullmäktige eftersom jag kunde gissa att barnen skulle vara aptrötta (vi har ju varit på konferens hela helgen), jag själv kände mig si så där med nackspärr och gynbesök och helt nya kurskamrater och tankar, men eftersom jag stötte på sambon kvar i stan, så lämpade jag barnen hemma och drog utan middag iväg till fullmäktige.
Kortaste mötet någonsin och dessutom kom jag för sent och fick inte tjänstgöra på det enda ärendet jag egentligen ville yttra mig i. Spelar ingen roll just nu. Ska söka lite studielitteratur och sen sova gott.
Just det, glömde ryggsäcken i skolan. typisk orutin då. Inget särskilt viktigt i den. Förutom vetekudden, alltså, jag har en till hemma, men vi brukar behöva två eftersom barnen alltid får växtvärk precis när jag ska ha kudden.

lördag 28 mars 2009

Evig semester som leder till katastrof

Igår fick jag en fredagskollaps och somnade innan nio på kvällen. Det hade jag nog längtat efter ända sedan jag steg upp kvart i fem på morgonen. Äta lite rester och leda barnen mot sängen, sen bara snark.
I morse vaknade jag så halv sju och hann både diska om disken (som inte blev ren i diskmaskinen igår) och tvätta en tvätt innan det var dags att bege sig till kursgården och landstingspolitisk konferens hela dagen.
Det var en otroligt märklig känsla att kliva in på kursgården och upptäcka att alla facebookare faktiskt existerar InRealLife också, både partistyrelsen och distriktsstyrelsen hade också konferens på samma ställe, så det blev en upplevelse.
Någon sa: "Det var länge sen...", men det tyckte jag inte. Vi sågs ju på Facebook igår...
Vi lyssnade till Ludvig Rasmusson (han som skrev Åldersupproret för ett par år sedan) som talade om en evig semester som ledde till katastrof (pensionen) för många, speciellt män som saknar socialt liv utanför arbetsplatsen, kunskap om matlagning etc. Den nya generationen pensionärer som är pigga och erfarna och den kompetens arbetsmarknaden går miste om genom att låta dem gå i pension.
Tror jag hörde honom för ett par år sedan på äldreriksdagen, men det är alltid intressant när någon sticker ut hakan lite. Och ändå inte hamnar helt snett liksom...
Sen pratade vi allt från löner till sexliv, bonus, arbetsgivarpolitik, nya KS mm mm. Barnen hade barnvakt och Storasyster var mycket nöjd med detta. Liten satt emellanåt i mammas knä (tänk att hon bara kan vara tyst och stilla så långa stunder===?) (just det, hon är ju tjej, måste vara biologiskt...) Hon somnade en stund också.
Jag har känt mig rätt kvick och på hugget hela dagen och släckte slutligen lamporna en timma. Nu ska jag bara skriva en intervju till förstamajtidningen så ... imorgon blir det tidigt eftersom man ska ställa om klockan och vi ska vara halv nio tillbaka på kursgården för ännu en dags konfererande. Natti.

torsdag 26 mars 2009

Byt regering Byt politik

Två artiklar om varför vi bör byta socialminister och regering; http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=59700899763&h=670b9&u=DVdWX&ref=nf

http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=63631487110&h=Nl43K&u=e-6qs&ref=nf

Melodifestivalen på fritids

Förra veckan var det melodifestival för nollorna och ettorna på fritids. Storasyster och två av hennes vänner skulle göra ett nummer med Markoolio och smurfarna. Jag visste inte riktigt vilken låt det var eller hur mycket de hade tränat, men jag frågade om de skulle ha speciella kläder och så. Storasyster svarade att hon ville ha rosa ryschpyschklänning som hon ärvt av kusinen och silvertights som hon också ärvt av samma favoritkusin. (jaha, tänker jag tyst, vilken smurf ska du vara då? eller är det Markoolio som är klädd så...)


Hur som helst går uppträdande över förväntan och tjejerna går vidare för att idag tävla mot tvåor och treor. Åh, vad hon ville att jag skulle komma. Åh, vad alla andras mammor skulle komma. Åh, vad alla på mitt jobb skulle på utbildning så att nästan bara jag blev kvar med alla barnen och snarare kom iväg senare än tidigare från jobbet. Åh, bara Åh.


Det är då det är bra att mormor finns (inte bara då alltså, men då också). Mormor dök upp och tittade på det makalösa uppträdandet där tjejerna till sist blev fyra. Och mycket nöjda och glada. Nu sover Storasyster gott, fortfarande blå i ansiktet, men man måste ju få suga på karamellerna...


Spår i himlen

Det finns inga spår i himlen. Därför är det ganska konstigt att jämföra att vem som helst ska få köra tågen på våra järnvägar med att vem som helst flyger flygplan i himlen.
Och det var inte det enda som var konstigt med den jämförelsen som kommunikationsminister Åsa Torstensson gjorde i radions ekonyheter idag. Hon menade dessutom att uppkomsten av en massa nya flygbolag var av bara godo och att eftersom vi vanliga dödliga nu upplevt det goda med fri konkurrens i himlen så skulle vi också se fram emot fri konkurrens På Spåret...
Hon missade nog att fråga de tusentals resenärer som blivit strandsatta på olika destinationer i flera dagar då lågprisbolagen gått i konka.

onsdag 25 mars 2009

Mediciner och människors lika värde

Det som upprör mig mest idag är att mediciner som ska godkännas för bruk i västvärlden först provas på människor i fattigare länder. När medicinerna visar sig ha god effekt, godkänner man dem för västvärlden och säger till försökspersonerna i t ex Indien att antingen återgå till sina gamla halvtaskiga mediciner eller köpa den nya som de hjälpt till att prova ut, på marknaden för tiodubbla priset.
Kapitalismen har jag skrivit om många gånger senaste veckorna och den känns fortfarande lika obehaglig i sitt rätta jag.

tisdag 24 mars 2009

Hälsa och trafiksäkerhet

Igår när jag var på nämnd fick vi en kortare dragning av projektet "En lättare framtid". Jag tycker att det är ett mycket bra projekt. Tyvärr vet man när man arbetar inom en kommunal verksamhet att politiska riktlinjer inte alltid uppfattas som någonting vägledande och stödjande bland personalen utan mer som något man kan göra om man har lust.... Dessutom behöver verksamheter där personalen ofta byts ut ständiga uppdateringar i utbildning och information på området.
Själv är jag av den uppfattningen att politiska direktiv om en sundare kost, mindre socker i mellanmålen, mer rörelse etc är klara och stödjande dokument. En policy som säger att födelsedagar ska firas med sång, lek, frukt etc och inte med sötsaker är ett stöd som personalen kan använda i sina diskussioner med föräldrarna. Jag tror att fler föräldrar skulle vara förstående för den övergripande viljan att skapa miljöer där barn slipper frestelser som kan göra dem sjuka. De frestas överallt ändå, hela tiden, och det vet vi alla att frestelser behöver vi hjälp att stå emot.
.
Men egentligen tänkte jag nu skriva om trafiksäkerheten kring våra skolor och förskolor. Den är usel. Och lösningen är då enligt alla instanser att färre föräldrar ska skjutsa sina barn till skolan/förskolan. Tanken är god, men i en kommun som vår, där många pendlar och åker hemifrån tidigt näst intill omöjlig.
Scenario: föräldrar arbetar i Stockholm. Arbete börjar 9.00. Skola och förskola ligger inte granne med varandra. Barnen lämnas strax efter halv sju då barnomsorgen öppnar.
Tiohundras projektledare talar sig varm för ett gående tåg till skolan. Föräldrarna turas då om att hämta upp varandras barn och behöver på så sätt bara gå en gång i veckan, i övrigt ta bilen direkt till jobbet. Superbra idé på många ställen. Där många arbetar på orten och dessutom har tjänstemannajobb med kontorstider.
Scenario: Vem vill gå i tåg till skolan med de barn som ska vara på fritids klockan halv sju? Alla som börjar så tidigt gör det för att de har BRÅTTOM till jobbet.
Jag tror vi måste tänka på att vår kommun är en pendlarkommun med många arbetare som börjar jobba tidigt på annan ort. Det går inte bara att hoppas på att alla ska börja promenera om morgnarna (det är bra om de som kan gör det, absolut). Vi måste också se till att det finns idiotsäkra möjligheter att köra sina barn i bil, kunna stanna till alt. parkera, vända mm utan att backa eller bryta m ot trafikreglerna.

Riksdagsrolle och Miljöpartiets ångest

Antingen har de tagit in en 30 år gammal bild och presentation av BetongRolle(S) i lokaltidningen eller så har karln gått och blivit riksdagsledamot sen igår... Och dessutom en riksdagsledamot som tar sig ton mot själva partiledaren.
Jag förstår att Roland vill verka modern i sitt tänkande, undvika belastning av koldioxid i atmosfären och vara klimatsmart. Men R har missat en viktig del i att tänka på miljön och barnbarnen, nämligen den att i ett hållbart samhälle ingår även framtiden och en solidaritet med de som ska leva i framtiden, ta hand om, ta konsekvenserna av hur vi väljer att leva idag. Och med det helhetsperspektivet kommer kärnkraften aldrig att kunna betraktas som en ren och säker energikälla.
Lennart Rohdin (Fp) dillar på samma uppslag i lokaltidningen om att Miljöpartisterna i kommunen går runt med ångest för att de ska behöva samarbeta, särskilt med oss i Vänsterpartiet om jag uppfattar debattinlägget rätt. Det är någonting som jag känner mig främmande inför. Visst har vi Vänsterpartister och de lokala Miljöpartisterna helt olika syn på privatiseringar av skolor, förskolor, hemtjänst mm, men i övrigt har vi också mycket gemensamt, lika mycket som partierna inom alliansen i alla fall. Både Miljöpartisterna och Vänsterpartiet värnar den starkare varianten av strandskydd, vi motsätter oss dragracingbana och pengar till fler vägar. Vi jobbar mycket med demokratifrågor, har inga välbetalda heltidspolitiker i kommunen och arbetar på så sätt utifrån den lilla människans perspektiv och i mångt och mycket med den lilla människans insyn i maktapparaten. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Norrtälje är engagerade i frågor som rör kvinnor och tjejers situation, jämställdheten, representationen av kvinnor i olika organ och vi har också en samsyn kring matproduktion och hantering av mat till våra skolor, äldreboenden o dyl. Så jag tror inte att Miljöpartisterna i Norrtälje har ångest över att ledande företrädare för vårt parti för ett antal år sedan sade sig sig vara stolta kommunister. Det är nog annat som ger dem ångest, men de får de redogöra för själva.

måndag 23 mars 2009

Bonus

Läste i LOtidningen tror jag det var, att den som bör få bonus är väl den som efter en lång tids sjukdom eller arbetslöshet (s k utanförskap) lyckas ta sig in genom att börja arbeta. Det skulle absolut kännas lite mer rättvist.

Det är inte bara jag som tycker detta är skit

Apropå styrelsen i Tiohundra: http://www.newsdesk.se/pressroom/feministiskt_initiativ__fi/pressrelease/view/schyman-kvinnor-saknar-inte-utbildning-maud-281571

Hämtat från vanliga dödliga politiker

Okej, alltid lär man sig något nytt när man sitter i sammanträde hela dagen. Eller man hör något nytt, funderar lite och har man en penna kan man skriva lite. Har ju inte börjat blogga direkt från sammanträdena än så det blir en liten tillbakablick.
Rent politiskt, praktiskt krasst är det ju så att det saknas 93 miljoner och ett avtal med den dominerande vårdleverantören så det är ju bara grease.... (det var det förresten på parkeringen bakom kommunhuset också, ett under att jag tog mig därifrån).
Det lämnar oss vid korta inlägg från nämndsledamöter och föredragare som jag under dagen snappat upp.
Elfenbenstorn, nämner Mats Brommels från KI. Ordförande Hans Andersson (FP) deklarerar att vi i Norrtälje inte har en aning om vad det är och får svaret att det är dit forskarna drar sig tillbaka för att "tänka de stora tankarna". Mats delger oss också att det är där de flesta forskarna på KI, till skillnad från han och hans kollega, håller till.
Betongroland Larsson (S) undrar om begåvningsnivån i landstingsledningen sjunkit och föreslår Stig Nyman (KD) armbrytning för att ta reda på saken!!!
Hans A fortsätter sväva ut om att slåss mot nån slags amöba som man inte riktigt vet vad det är och eftersom jag själv tappade tråden någonstans mitt i kom jag mig att undra om det var landstingsledningen eller kapitalismen som sådan han yrade om...
Ja, som sagt, en intressant dag.

Hello Kitty

Igår hade Liten en Hello Kitty tröja på sig. Hon var mäkta stolt. Hon har ärvt den från min jobbarkompis dotter. Jo, jag märkte hur mycket tjejigare (liksom tuff tjej) hennes garderob blev när hon ärvde en kasse kläder därifrån.
När vi promenerar på stan så ser vi barbiedockor som också har Hello Kitty tröjor på sig i leksaksaffärfönstret, stor mammadocka och bebisdocka, båda med Hello Kitty tröjor. Jag funderar lite eftersom jag tycker att en barbiedocka föreställer en vuxen kvinna och tycker att det är lite märkligt med en Hello Kittytröja på en vuxen.
Senare under kvällen (då jag störs av nyheter mitt i Beckfilmen) får jag dock mig till livs att Hello Kitty och Snobbenfigurer inte riktar sig till barn. Det är då man upptäckt flera allergiframkallande ämnen i duschtvålar och hudlotion med desssa symboler som ansvarig på H&M, som säljer produkterna, svarar att de inte riktar sig till barn. Man blir varse något nytt varje dag.

söndag 22 mars 2009

Finanskris eller kapitalismens dödsryckningar?

Överallt talas om den stora stora finanskrisen, den finns överallt, över hela världen och alla drabbas. Mer eller mindre måste man väl ändå säga. Jag tänker på den här killen som var i någon tidning i höstas och svarade på frågan om vad han tänkte om finanskrisen och han svarade att han hälsade övriga världen välkomna till den finanskris han själv befunnit sig i i hela sitt liv.
Och det måste ju ändå vara så det är, att har man ingenting, så har man heller inte så pärskans mycket att förlora. Det är klart, är man vanlig jobbare med halvtaskig lön och blir av med jobbet och får en urpissig akassa, då krisar ju livet rejält. Men för den som aldrig haft ett fast arbete, för den som alltid hyrt i andra hand, för den som inget äger, så kanske ordet kris låter starkt?
Min familj är absolut en låglönefamilj, vissa månader kan vi säkert t o m räknas som fattiga, men jag sitter här med min nya laptop, tycker mig fortfarande ha råd med ekologiska grönsaker och när jag bestämmer mig för att cykla till skolan när utbildningen börjar är det inte för att spara på bensinkostnaderna utan för att spara på miljön. Så kris, inte än, inte i mina ögon. Med globala ögon är man ju nästan läskigt välbeställd.
Ändå skriver Peter wolodarski i dagens DN om "Ekon från 1930-talet" och enligt honom är det ett problem att statsministern och hans kompisar ser krisen som regional och blundar för att detta är en global nedgång. Det finns inga världsdelar som går framåt medan andra backar, konstaterar W. Samtliga går nu tillbaka. Och tänk om det är så att det är kapitalismen som skälver i sina dödsryckningar. Tänk om kapitalismen inte är den enda sanna vägen till lycka, lösningen som man lyckats få snart hela världen att köpa.
Jag håller med W om att regeringen borde ge mer pengar till kommunerna för att förhindra arbetslöshet och oacceptabla försämringar av välfärdssystemen. Vi bör inte låta ekonomin styra oss, ekonomin måste vara ett redskap för att styra.
Tyvärr kommer ingen att kunna stå och skratta när kapitalismen går i graven eftersom vi överlåtit så mycket till de kapitalistiska systemen så kommer vi alla att drabbas, men förhoppningsvis ljusnar en ny vår utan allt för stora mänskliga (nu menar jag inte ekonomiska) lidanden som ger alla en bättre värld att leva i. Vad brukar man säga? I kriser finner man de nya möjligheterna.

fredag 20 mars 2009

Vi känner oss köpta

Vi känner oss köpta, säger elever från f d Norrtälje Enskilda Gymnasium och tacka f-n för det, ni är köpta. Det privata gymnasiet köptes i dagarna av ett annat privat gymnasium. Sådan är kapitalismen. Och nu har ju borgerligheten så bestämt, att även utbildning, sjukvård och annan solidarisk, samhällelig service ska bli handelsvaror som vilka som helst.
Ni är köpta, ni känner rätt. Nu kan den som har mest pengar köpa både elever och lärare. Toppen. Men Ni kan ju alltid välja om, skynda er, alliansen jobbar på att se till att man inte kan hålla på och studera hela livet, taskigt, ni gjorde fel val, välj om, men nu är det bråttom. Snart ska ni ut och vara arbetslösa i jobbkrisens Sverige.

torsdag 19 mars 2009

Bromsa i uppförsbacke-eller allt handlar om blöjor

Sen vill jag bara fortsätta funderingarna kring detta, det är väl samma sak som förekommit på offentliga jobb en längre tid; det ska sparas och sparas och sparas och samtidigt ska man skapa den bästa verksamheten i landet...
Och sen heter det bara att det blir bättre med konkurrens, helt plötsligt när verksamheterna drivs privat blir det massor av pengar kvar till bonusar och egna fickor. Märkligt.
Jag funderar lite på det här med blöjor t ex. På mina barns förskola har blöjor liksom varit en fri nyttighet (och det är väl också så att förskolor/skolor inte får ta betalt för någonting av den dagliga verksamheten?). Jag minns t o m att min äldsta dotter inte tålde blöjorna, så personalen letade rätt på något annat märke som hon kunde ha och beställde in specialblöjor till henne.
På mitt jobb får föräldrarna ta med blöjor själva (det är en kommunal förskola). Även på privata förskolor i vår kommun vet jag att föräldrar tar med egna blöjor. Har även hört det från flera kommuner i stockholmsområdet och, så sent som igår kom även rapporter från Örebro. Är det kanske bara vår kommun som står för blöjorna??(detta är inte ett tips)
Istället för att ta betalt går man omvägar och ber föräldrarna ta med t ex blöjor, men även pärmar till barnen, plastfickor, födelsedagsfrukt, böcker, ja, allt möjligt. Vissa av dessa saker måste alla ta med, ett barn måste ha blöjor, andra saker som t ex böcker och leksaker kan ju bli mer av mutfrågor. Likabehandlingsplaner ska upprättas, men hur ska de efterlevas?
Hur som helst blir dessa sätt att lägga över kostnader på enskilda, istället för att samfinansiera genom skatten, efter ett tag accepterade som i sanning det enda sättet att utföra en verksamhet och ingen ifrågasätter längre att det går till så. Däremot kanske personalen tycker att det är jobbigt att Olle aldrig har blöjor med sig, de där föräldrarna är ju jätteslarviga, du kan gott gå i din bajsiga blöja...vem vet? Föräldrarna kanske inte får pengar förrän på torsdag.

jag överlevde nattningen

Jo, det är sant, jag överlevde nattningen den här kvällen. Igår var det liksom kört. När jag somnat mitt i vaggvisan ett antal gånger hör jag Storasyster säga: "Du behöver inte sjunga mer, mamma, det är okej att sova." Jag emottog tacksamt det beskedet och somnade. Så i morse vid fem var det full fart att hinna få fram alla kläder (Storasyster skulle ju ha med sig silvertights och rosa ryschpyschklänning eftersom det var melodifestival på dagis) och annat som skulle med. Det gick bra. Jag var på jobbet tjugo över sju (börjar halv åtta), vilket är rekord...
Liten har varit på sitt första besök på "storsidan" på dagis där hon ska börja till hösten och Storasyster "gick vidare" i melodifestivalen, vilket betyder att hon ska uppträda igen nästa torsdag. Hade verkligen velat se när de där tre tjejerna skulle vara Markoolio i rosa spets, blåmålade som smurfer i ansiktet. Måste ha varit en höjdare.
Själv har jag varit överambitiös hela dagen på jobbet, startade med att komma ordentligt i tid, tog hand om min inskolning och använde hela rasten till att ordna inskolningens stol, låda, plats i samlingen mm, fortsatte sen med portfolioarbete, planering av uppföljningssamtal etc. Även på eftermiddagen då vi bara hade fyra barn kvar så var jag igång och satte mig att läsa TRASboken (vi går en utbildning på jobbet Tidig Registrering Av Språk, TRAS).
Full fart hem, linssoppa, pannkakor, tvätta diska, söka efter mögelluktens ursprung (hittar inte). Gjorde mitt allra bästa för att få barnen i säng i tid (Liten har haft trötthetsutbrott två kvällar i rad och jag ville undvika det) och det gick väl så där. Båda barnen blev lite lagom sura och tvära´, men det gick snabbt över och de somnade direkt. Är man inte värd en bonus så säg...
Nej, nu måste jag in på andra datorn där jag har BankID.

tisdag 17 mars 2009

Klyftorna ökar

Förra veckan stod det mycket om bonusar i media. Och så stod det om att EU-parlamentariker efter sommaren kommer att tjäna 86000 kronor i månaden. I hela EU. Det är orättfärdigt i ett rikt land som Sverige, men det är ännu värre i länder där folk tjänar mycket sämre. Samtidigt har kraftiga försämringar i A-kassan gjorts. Alltså, man tar från de som inget har och ger till dem som redan har mycket. Det är fakta. Jag kan inte förstå hur man kan tolka det på något annat sätt.
Och jag tycker att det är rent skamligt att någon som tjänar över 50000 i månaden kan tycka sig vara värd det och samtidigt tycka att en annan människa ska kunna klara sig på 4500 kronor i månaden. Hur är man funtad då???
Man kan skylla på fartblindhet, men det verkar vara en hel del annat som saknas hos dem som bestämmer att det ska se ut så här. Empati, inlevelseförmåga, förståelse för samhällets mänskliga mekanismer bl a.
I LOtidningen i fredags föreslogs att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt skulle få leva på a-kassa (kan väl inte vara nån fara, de måste ju få högsta dagspenning i alla fall). Jättebra förslag. När man ska besluta om verkligheten för andra människor bör man själv vara insatt i hur det fungerar.
Jag vet att det krävs mycket av politiker och att det faktiskt kräver ett relativt högt arvode, men det finns gränser. För allt. Annars är det ju ett förslag till JanE; satsa på EU-parlamentet istället, det lär ge högre avkastning till din verksamhet för utsatta...

måndag 16 mars 2009

Sista halva dagen

Sista dagen i frihet? Eller? Sitter vid köksbordet och tar en förmiddagskaffe. Storasyster är lämnad på skolan och Liten leker för fullt i rummet intill. Lugn. Efter en stressig helg. Men dagen kommer att öka.
Efter lunch åker Liten och jag på samverkansmöte mellan landstinget och Danderyds kommun. Och efter det direkt till Vaxholm för personalmöte på jobbet. Moster hämtar Storasyster på fritids. Vi kommer inte hem förrän nio ikväll...
Försöker logga in på kommunens barnomsorgssida för att ändra barnens vistelsetider på dagis och fritids, men det är lika omöjligt som det förra veckan var att logga in på folktandvården och ändra barnens tandläkartider. Undrar just om jag kan beställa tid för cellprovtagning på gyn via nätet eller om jag är tvungen att försöka passa en telefontid där också. Jag har nu försökt få tag på lönekontoret via telefon i flera veckor, till sist skickade jag ett mail. Hoppas det kom rätt och att jag nu får mina pengar med nästa lön.
Och jag hoppas att jag snart får mina VABpengar från försäkringskassan. Hur lång tid kan det ta egentligen???
De här måndagarna har jag ju haft mycket för att hinna ringa och sånt där som man aldrig hinner på jobbet (halvtimmas rast och ingen mottagning, grattis). Nu får vi se hur det går med det också. ja, verkar som solen tittar fram. härligt. Men de har lovat snöblask till eftermiddagen.

söndag 15 mars 2009

Årsmöte

Årsmöte. 16 deltagare. Smörgåstårta. Omval av de flesta inklusive mig själv. Har fått bort det mesta av glassplittret i barnrummet (efter vandaliseringen där de skrev "Krossa kommunismen" på huset, men inte verkade kunna skilja på kommunism och fönsterrutor). Barnen skrattade nästan hela årsmötet.
Efteråt blev det middag hos mamma för jag orkade varken planera eller genomföra någonting mer den här dagen.
Igår var bästa dagen i världshistorien enligt Storasyster. Kompis, bio, snöhäst och melodifestivalen med chips och ostbågar (eller räkor som Liten kallar dem). Nu tyckte ju inte Storasyster att rätt låt vann, men det är sällan alla tycker det. Konstigt är hur som helst att vilken låt som än vinner, så brukar jag vara övertygad om att den kommer att vinna i Europa och sen gör den väldigt sällan det. Och jag inser dessutom varför när jag hör de andra låtarna. I alla fall efter omröstningen.
själv är jag nöjd med resultatet även om jag röstade på Sarah Dawn Finer. Jag hade fyra som "fick" vinna, varav en var vinnaren, en var Sarah, en var Caroline och en var Sofia. Nu är jag jättehip med julgranen kvar i bilen och Schlager på högsta volym. Beat that!

lördag 14 mars 2009

hästen Galoppis

Finns nu en bild på snöhästen på http://mobilblogg.nu/mammapolitik, men kommer snart fler bilder här och på FB

hästen Galoppis

Finns nu en bild på snöhästen på http://mobilblogg.nu/mammapolitik, men kommer snart fler här och på FB

Ja det är våren..

Jodå, det är vår, även om det snöar. Det är ju alltid så här, kommer ni inte ihåg det? Och nu ska jag dela med mig ett vårtips som jag själv gillar.
Det kommer alltid något ymnigt snöfall i mitten/slutet av mars då man helst bara vill ha sol, knoppar och kaffe mot husväggen (en av mina svagheter som ni säkert listat ut om ni följer den här bloggen). Istället för att då deppa ihop råder jag er till att göra en snögubbe alt. snöhäst om det kommer väldigt mycket snö. På så sätt rullar man ihop all snö till ett ställe på tomten, det blir en jätterolig leksak för barnen som står kvar även veckan efter när solen tittar fram och gräsmattan blir grön (tack vare att man rullar ihop all snö). Så när ni sitter där mot husväggen med kaffekoppen i högsta hugg så leker barnen ivrigt med snöhästen. Jättekul tips!!!
Samma dag som Caroline af Ugglas var med i en trafikolycka på E18 så var jag själv också i trafiken och det värsta med snö är faktiskt inte att våren dröjer utan att det är så svårt att ta sig fram på vägarna. Kraftiga förseningar blir som ett ont mantra som hänger efter i dagar även efter att snön försvunnit. Vet inte riktigt hur det går till, men man blir väl lite försiktigare ett tag efter också...
I sinnet är det annars full vår. Chefen har nu med glädje godkänt min tjänstledighet för studier, CSN har i god tid medgivit att jag har rätt till studiemedel och jag är antagen till förskolelärarutbildningen. Så nu är det bara ett par veckor kvar innan jag börjar. Känns jättespännande och kul att utvecklas, att livet hela tiden tar nya steg och vändningar. Jag lever i stort sett jämt i en period. Jag räknar mitt liv i perioder. Nu känns det lite som om det där sen... är på väg. Vi får se.
Bio och melodifestival idag. Vet inte vem som bör vinna, men jag vet att jag absolut inte vill skicka Måns Selmerlöv, Agnes, Emilia, Molly, H.E.A.T och jag är tveksam till Alcazar. Efter andra chansen kände jag att jag nog hejade på BWO ändå

onsdag 11 mars 2009

Konsten att komma i tid

Det är viktigt att passa tider. Och det är viktigt att komma i tid till jobbet. Det kan man tänka på när man nu två morgnar i rad hamnat bakom saltbilarna, fått köra flera mil i 40 km/timmen på motorvägen och kommit för sent till jobbet. I morgonbitti har jag bytt tid med min kollega S för att ha en chans att komma i tid.
Men förutsättningarna för oss alla att komma i tid till jobbet är olika, det tycker jag ändå att man måste tänka på. Vi är inte robotar och framför allt, våra barn är inte robotar. Barn tycker allt som oftast att de måste bajsa just när föräldrarna är som mest stressade att komma iväg. Och nöden har ingen lag.
Min kollega S, som vikarierar hos oss den här terminen, bor ca en halvtimmas gångväg från jobbet (men hon åker mest buss). Hon har visserligen sin tonåriga lillebror att ta hand om (eftersom den frånskilda mamman sover över hos "vänner"), men hon styr i stort över sin tid på morgonen. Hon har ingenting emot att komma en halvtimma tidigare imorgon. Det utgör inget problem för henne.
Själv har man varit vaken rätt länge när man kliver in på jobbet. Min klocka ringer 04.45 och efter att jag fått på mig kläder och fått något i magen återstår att få liv i två trötta barn. I morse ville ingen vakna. Väckningarna börjar sött och lugnt, men efter en stund börjar man bli stressad. De äter välling halvt sovande och sen har man samma problem att få dem ur sängen (bäddar medan man knuffar ur dem), få på dem de framlagda kläderna utan kink, tandborstning, hårborstning (om man har tur med den lilla), ytterkläder, ja, åtminstone en av dem kommer under den här proceduren att kräva ett bajsstopp.
Sen ska de ut genom dörren och fram till bilen utan att ramla/kasta sig i snön eftersom de bara har jacka och stövlar på sig (eftersom man ska hinna klä av dem på dagis/frítids också). De ska smidigt utan gnäll in i kall bil (motorvärmarsladden är fortfarande trasig), spännas fast, sitta still medan mamma sopar av bilen, skrapar rutor och brum, vi är iväg.
Till sist krävs det att två små barn på två olika ställen glatt går in till sin dagvistelse, kramar mamma och säger adjö utan tårar så att mamman kan åka iväg utan klump i hjärtat hela dagen. Efter det är det bara sex och en halv mil med snö, is, halka, modd och halkbekämpningsfordon att ta sig igenom innan man är redo att parkera utanför jobbet. Och då hoppas man att ingen har något att säga om att man är ett par minuter sen. Även om man ska vara i tid.

Jämställdhet inom järnvägsvärlden

Nu ska tågen på Roslagsbanan få kjol. Det handlar om att på ett enkelt sätt dämpa buller från tågen och förbättra miljön för alla som bor längs Roslagsbanan. Än är det bara ett tåg som kommer att få kjolen på prov, men om det blir ett lyckat försök så tror miljöansvarig på SL att samtliga tåg kommer att ha kjol inom ett par år. Det är ett försök som följs med spänning av tågberörda människor jorden över. Lycka till SL!

tisdag 10 mars 2009

Miljökonsekvenser

Igår var jag på studiebesök och sammanträde med landstinget hela dagen. Det finns alltid vissa saker som ingår i beslut, lite beroende på tidens anda. För många år sedan så stod det t ex i alla avtal att avtalen skulle "följa jämställdhetslagens intentioner". Jag brukade alltid påpeka att jag tyckte den punkten var konstig. För mig är det självklart att ett avtal ska följa lagen och inte lagens intentioner. Det är ju hur flummigt som helst. Och att ett avtal ska följa lagen ska man väl inte behöva skriva ut?
Nu upptäckte jag att det i nästan alla beslut fanns med en ensam rad där det stod: "Beslutet innebär oförändrade konsekvenser för miljön." Jahaja, tänkte jag. Vad säger nu detta? Jo, jag kan medge att ett beslut som innebär att "lägga en rapport till handlingarna" antagligen inte får några konsekvenser för miljön förutom denna att alla fått rapporten utskickad i papperskopia och man inte riktigt vet vilka handlingar varje enskild ledamot lägger rapporten till.
Däremot finns det nästan bara en typ av beslut som vi i sjukvårdsstyrelserna tar, och det handlar om att föreslå vårt utskott (bestående av tre personer som är de enda som får ta beslut, styrelsen bara rekommenderar) att godkänna auktorisationer av olika husläkar- fotvårds mm mottagningar. Alltså, den som vill starta en husläkarmottagning, skickar in en ansökan, tjänstemän kontrollerar att den som ansöker uppfyller kraven enligt regelboken (vilket alltså inte BB Stockholm gör) och rekommenderar sedan styrelsen att rekommendera utskottet att godkänna mottagningen utan att veta egentligen någonting om den.
I dessa auktorisationsärenden finns ingen rad om hur beslutet påverkar miljön och det tycker jag saknas. I detta beslut om något, så kan det ju bli stora konsekvenser för miljön, beroende på om nya mottagningar gör att gamla mottagningar blir tvungna att stänga, om de nya mottagningarna ligge så till att resor ökar, alt. bilresor ökar, att lokalerna drar mer eller mindre energi, alt. är uppvärmda av olika typer av energi etc. Här finns massor av detaljer som kan påverka miljön positivt eller negativt, men jag betvivlar att det finns tid, kraft och kompetens hos förvaltningen att göra sådana bedömningar inför varje förslag till auktorisation.
Jag har dock lyft frågan och hoppas nu på aktivitet.

Köp loss BB Stockholm

Pressmeddelande från Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting 10 mars 2009

Köp loss BB Stockholm!
I samband med beslutet om att införa Vårdval förlossning från första januari i år, visade det sig att privata BB Stockholm på Danderyds sjukhus inte klarade de uppställda auktorisationskraven. Eftersom en snabb lösning är nödvändig för att ha full kapacitet för alla förlossningar i länet, uppmanar Vänsterpartiet nu sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) att snarast ta beslut om att BB Stockholm överförs till landstinget.
- Det enda rimliga i det här läget är att landstinget - som ägare till Danderyds sjukhus - utnyttjar sin förköpsrätt och löser ut BB Stockholm och integrerar förlossningsverksamheten i sjukhuset, säger Birgitta Sevefjord (V), oppositionslandstingsråd. Frågan kommer upp i dag i en interpellationsdebatt i landstingsfullmäktige.

För mer information: Birgitta Sevefjord (V) Oppositionslandstingsråd Tel. 070 - 737 41 17

måndag 9 mars 2009

Internationella kvinnodagen

Har inte ens orkat skriva något med anledning av den stora dagen, men är glad att se att både min mamma och min mormor är med i lokaltidningen och uttalar sig om dagens nytta. En som orkat skriva om feminismen trots att den är så omodern just nu är Hanna http://pyrets-tankar.blogspot.com/2009/03/ok-regeringen-som-satter-arbetslinjen.html

Algologi

Algologi betyder smärtlindring. Nu vet ni det.

lördag 7 mars 2009

Farligt att vara kvinna

Pressmeddelande från Vänsterpartiet i landstinget 6 mars 2008
Kvinnor lever längre än män men söker samtidigt vård oftare, konsumerar mer läkemedel och är sjukskrivna i större utsträckning. Av dem som får någon av de diagnoser som handlar om utbrändhet är 70 procent kvinnor. Också när det gäller hur man hanterar stress finns det könsskillnader.- Synen på vad som anses vara friskt påverkar också inställningen till kvinnors hälsa. Så länge mannens fysik och beteende fortfarande är norm riskerar kvinnors symptom och diagnoser att underskattas eller nonchaleras, säger Birgitta Sevefjord (V), oppositionslandstingsråd, som den 8 mars är inbjuden till 1, 6 miljonerklubben för att tala om kvinnohälsa. - Män är bättre på att agera ut sin stress och hitta utanförliggande orsaker, medan kvinnor i större utsträckning lägger skulden på sig själva, vilket självklart är skadligare. Höga krav, tidspress och liten möjlighet att påverka den egna arbetssituationen är också ett gissel för kvinnor. En ny rapport från Hjärt-Lungfonden visar att det fortfarande finns kunskapsluckor när det gäller kvinnors hjärt-kärlhälsa. Bland annat har kvinnor sämre tillgång till kranskärlsröntgen, propplösande medel och bypasskirurgi. - Fortfarande är cancer den främsta dödsorsaken bland kvinnor men varje dag skördar hjärt-och kärlsjukdomar 50 kvinnoliv i Sverige. Vi måste ha som målsättning att varje år minska antal dödsfall. Det gör vi genom att satsa mer på forskning, uppvärdera det förebyggande arbetet och ägna än mer uppmärksamhet åt de specifika hälsorisker som kvinnor utsätts för, både i hemmet och på arbetet, säger Birgitta Sevefjord.
För mer information: Birgitta Sevefjord (V) Oppositionslandstingsråd tel. 070 - 737 41 17

torsdag 5 mars 2009

Mycket vill ha mer

157000 kronor i månaden vill ha mer. ja det kostar att köpa sin frukost/lunch och middag på korvmoj varenda dag.

1+1=0?

Jag skulle gärna vilja veta hur borgarna förklarar sin matematik. Eller är det bara så att man satsar på matematik redan i förskolan för att nån gång i framtiden kanske nån kommer att kunna räkna?
Vad jag förstått/trott så har alla dessa hot om och faktiska skolnedläggningar handlat om att frigöra pengar till att öka personaltätheten i de skolor som finns kvar, att inte lägga pengar på lokaler utan att lägga dem på mänskliga resurser.
Döm då min förvåning (?) när jag läser i tidningen att uppåt 50 personer riskerar att tas bort från sina arbeten inom grundskolan, 23 personer bara från Kommunal riskerar idag uppsägning. Och när man pratar uppsägning då är det ju ännu fler som först ska bort genom naturlig avgång, icke förlängda vikariat etc. Istället för att verkligen ta chansen och öka kvaliteten och vuxentätheten inom skolan när elevantalen sjunker så väljer det borgerliga styret i kommunen massuppsägningar och skolnedläggningar. Vilken fantastiskt tråkig syn på framtiden...

Mot alla odds mot en ljusare framtid???

Kvinnor mår sämre än män. Kvinnor får sämre behandling när de är sjuka än män. Kvinnor i ojämställda förhållanden mår sämre än kvinnor i jämställda förhållanden. Kvinnor med låg inkomst mår sämre än kvinnor med hög inkomst. Pendlare mår sämre än ickependlare. Allra sämst mår kvinnorna i Norrtälje.
Som pendlande kvinna i ojämställt förhållande och med låg lön, boendes i Norrtälje, känner jag att jag inte alls borde må så bra.
Men just idag känns det ganska bra. På radion har de just deklarerat att om man vill ha jobb om fem år så är det förskolelärare eller fritidspedagog man ska utbilda sig till (men sådär var prognoserna inför min förra utbildning till ekolog också, då skulle det behövas miljönissar överallt).
Egentligen är det förskräckligt; att ohälsotalet för kvinnor i Norrtälje ligger på 57,4 medan det i Danderyd ligger på 18,2. Såna resultat borde leda till kraftfulla åtgärder inom landstinget. Landstinget, som delägare, delfinansiär och delbestämmare i Tiohundra, borde kunna ge uppdrag, skicka öronmärkta pengar, göra punktinsatser för att förändra dessa ojämlikheter inom länet. Men nu för tiden görs allt enligt pengamodeller och hänsyn till olika förhållanden, förutsättningar o dyl är ointressanta.
Och med den könsfördelning som finns inom maktapparaten i Norrtälje är det väl bara att råda kvinnor att inte flytta hit. I styrelser och ledningsgrupper finns säkert få som brinner för att göra någonting för att förändra situationen för Norrtäljes kvinnor. Men okej, flytta gärna hit om ni är starka, envisa och övertygade om att just ni vill vara med och knuffa Norrtälje från stenåldern mot framtiden. Den STORA jämställda framtiden.

onsdag 4 mars 2009

Nu ökar vi takten

Ner med kopplingen och lägg i nästa växel. Nu är det slut på sötebrödsdagarna (vilka? nu har jag missat nåt). Nu börjar jag plugga 100%, samtidigt som jag fortsätter arbeta 60%, vara politiker 25% och mamma (företagsledare i hemmet) 100%. D v s allt som allt 285%. Så det är bara att hoppas att superväxeln är tillgänglig. Jag får i alla fall användning för min nya laptop som nu inte enbart kommer att användas till facebookande utan även till studiehjälpmedel (kanske går att dra av på deklarationen... skojade bara).

Så lätt förblindad

Ja, den där Jan Emanuel Johansson (S), han vet minsann något som jag inte vet. Han vet hur man blir rik i en kapitalistisk värld. Han vet hur man vinner en TV-såpa, hur man tar sig in i riksdagen via personval, hur man drar in pengar till en egen idé och hur man blir en skamlig hyresvärd. Jag har faktiskt ingen aning om hur man tänker som sosse när man vill hyra ut en bostad i centrala stockholm för 10000 kronor i veckan.
Själv har jag här mycket att lära. Jag har idag nästan en halv miljon i studieskulder och tjänar ändå inte tillräckligt för att kunna köpa vare sig lägenhet i Stockholm eller hus på Gotland. Nej, sanningen att säga så tillhör jag ju kommunals sämst betalade med månadsinkomst på under 20000 i månaden. Och nu ska jag gå ner i tid och dra på mig ännu mer studieskulder. Inte för att kunna investera i lägenheter som jag kan ockra på utan för att kunna hitta ett arbete som inspirerar och utvecklar mig som person.
Ja, jag skulle ha ytterst svårt att ens betala 10000 kronor i månaden för en lägenhet, jag är lyckligt lottad som fått tag på en gammal lägenhet med låg hyra. Så lyckligt lottade är inte alla. En del blir nödgade att hyra av hyresvärdar utan skrupler. Hyresvärdar som riksdagsmannen Jan E Johansson.

tisdag 3 mars 2009

sinuskurvornas makt

Kommer inte ihåg när det var, men jag vet att jag bloggat på denna sida om hur alla ungdomar runt omkring mig fått jobb. Inte bara ungdomar förresten, utan alla möjliga vänner och bekanta har bytt jobb och nästan bytt jobb och varit på anställningsintervju och glada gått därifrån. Samtidigt som jag sökt hundratals jobb utan att vara på intervju.
Nu verkar vindarna ha vänt för mig. Nu hör jag om bekanta som förlorar sina välbetalda jobb, om vänner som ligger i riskzonen att för första gången i sitt liv bli arbetslösa. Samtidigt som det känns som om jag sitter ganska säkert på min tjänst, trots att jag bara varit anställd ett drygt år. Barn finns det gott om där jag jobbar och jag är inte en av de med osäkrast anställning; vi har flera vikarier, dessutom outbildade vikarier med knapp erfarenhet som måste vara de som först försvinner.
Istället verkar det som om jag har turen att kunna hoppa på en förskolelärarutbildning, gå ner i tid och erbjuda en vikarie en säkrare situation några år framöver, förbättra mina egna chanser att hålla mig kvar och utveckla min situation på arbetsmarknaden.
Det kanske är min tur nu. Livet kanske börjar vid 40.