tisdag 29 december 2009

Midvintervardag och oviss framtid för 53 grundskoleelever

Är det vardag nu? Eller måste man vänta tills alla helger är över innan man kan känna vardagslunkens trygga, rutinmässiga avslappning igen? Jo, jag vet, upp varje morgon, inte så kul, men när jag nu ändå inte kan sova så länge.... Skulle faktiskt tycka att det skulle kännas som en dröm om övriga familjen kunde försvinna bort till jobb, skola och förskola en stund varje dag så man kunde lägga sig ner och vila, hoppa över lunchen och allt dukande av och på bordet hela tiden, sjunka in i sina studier eller bara en dagstidning en stund utan att hela tiden känna att någon vill att man ska göra någonting.
Tja, nu är det bara jag och Liten hemma. Hon somnade tidigt igår och vaknade också tidigt i morse, men nu vet jag inte om hon somnat om framför TV:n. Sambon har åkt till jobbet och Storasyster har sovit hos en kompis. Hoppas komma igång med studierna om en stund. Själv vaknade jag klockan 5 och kunde inte somna om. Högra sidan av bäckenet värkte så det gick inte att ligga på något sätt utan att kvida. Försökte i nästan en timma innan jag gav upp och gick upp ur sängen.
Det är nästan tio grader kallt idag till skillnad från gårdagens töväder då barnen lyckades göra stora snöklot i trädgården. Himlen utanför ser lite spöklik ut med ett stort svart moln som man ändå kan skymta en ljusare sky bakom. Mellandagar. Dagar mellan jul och nyår. Tid för att leka med julklappar. Och det har det gjorts här. Idag är det väl dags att sätta ihop den nya bilbanan (den första dottern fick var trasig, så nu har vi bytt den). Hoppas bara att det inte tar två och en halv timma att få ihop den här också... Imorgon är det skridskoåkning med nya skridskorna inbokat. Annars har piratskeppen varit flitigt brukade under veckan och även en del träning på trolleri, men det är svårt.
Hämtade tillbaka bilen från verkstaden igår också (jag som haft en splitterny lånebil över helgen bävade lite för att krypa in i det där kalla skrället igen) och det var en positiv överraskning. Bilen var fixad och klar och gick jättebra och det kostade bara 800 kronor. Vi som trodde att motorn höll på att packa ihop så var det bara en slang som behövde bytas. Nu är det bara tuta och köra (och glömma den där splitternya bilen med GPS och sju säten och kort istället för nyckel och snabbt fungerande värme och nylukt och...).
Annars är det ju bara att konstatera att med privata skolor så kan vi inte lägga ner den skola som skulle behöva läggas ned, i detta fall Norrtälje Fria. Det är givetvis den skolan som skulle ha lagts ned redan då Flygskolan lades ned. Flygskolan var en populär skola, Norrtälje Fria har 53 elever istället för de planerade 120. Nedläggningen av Flygskolan verkar inte ha givit privatskolan fler elever (som flera politiker säkert hoppades) utan skolan hotas nu av vräkning p g a obetalda hyror. Eleverna har kommunen ansvar för och dessa måste då placeras in i befintliga kommunala skolor, varav flera redan är överfulla. För en effektiv och långsiktigt fungerande planering av skolverksamheten kan inte experiment som Norrtälje Fria förekomma. Men kanske är det mer utmanande att få in nya företagare på skolmarknaden än att erbjuda alla elever en långsiktigt trygg skolgång? Med dagens system kan vare sig friskoleelever eller kommunala elever veta om de får avsluta sin skolgång där de valde att påbörja den. Och det är inte skolans popularitet som avgör, det är helt andra faktorer.

onsdag 23 december 2009

En enda månad kvar

En enda månad kvar, och den känns låååååång, sjöng Agnetha Fältskog en gång i tiden, men jag håller faktiskt inte med. Nog är det tungt och nog värker kroppen så att det inte går att sova eller förflytta sig, men jag känner faktiskt att tiden till kloning minskar väldigt snabbt. Så nu tänkte jag ta och njuta, trots värk och trötthet, för jag vet att det här blir sista gången och jag vet att jag kommer att sakna det. Trots allt. Det är ju en otrolig upplevelse, att bära en annan människa inom sin egen kropp.
Jag tänker också njuta av sista julstressen, för nu är det sådär lagom nära. Och bara jag slipper gäster och för mycket umgänge idag, så jag får pula med mitt så är det njutbart trots att man ligger på mållinjen med allt.
Vet inte om jag hinner in någonting mer innan jul, så jag vill påminna om det jag bloggade om förra veckan och som det sedan stod om i lokaltidningen, 400 000 barn bor tillsammans med föräldrar som riskdricker och många av dem känner en stor oro inför julen. Låt dem slippa det, ta ert ansvar och fira jul med barnen i första rummet. Jag önskar er en vit jul och ett rött nytt år!

tisdag 22 december 2009

debattartikel om kärnkraften från NT 091221

Oavsett om det är Vattenfall som under tvivelaktiga former investerar i tysk kärnkraft eller om det är Jan Björklund från Folkpartiet som lovar oss en strålande framtid, så kan vi inte blunda för det faktum att för varje gång kärnkraften hamnar i fokus som framtidens energiförsörjning, så hamnar alternativen i skuggan. Sverige har länge legat i framkant på den tekniska utvecklingen och för att kunna göra det så kan man inte slå av på farten. I detta fall kan man konkret säga att ett stillestånd är en tillbakagång. Nu står vi i ett läge där vi behöver investera i förnybar energi i hela världen och då ägnar sig de borgerliga partierna åt att sjunga kärnkraftens lovsång och låta det statliga Vattenfall investera i kol och kärnkraft. Detta trots att effektiviteten i den svenska kärnkraften är låg. År 2007 var effektiviteten 80,7% (jfr Finland 94,7). Det innebär att den svenska genomsnittsreaktorn stod stilla 70 dagar under 2007. Under år 2009 har de svenska kärnkraftsreaktorerna varit avställda under än längre perioder p g a olika problem. Oskarshamn 1 tillhör de sämsta reaktorer i världen sett till effektivitet, den stod stilla 3,5 år mellan 1992-1996 och hela 2002. Den kommer sammanlagt upp i en effektivitet på knappt 64% på sin livslängd från 1971. Kostnaderna för ny kärnkraft är helt okända men mycket höga. Den kärnkraftteknik som man nu har börjat forska på i Sverige kommer inte att vara färdig än på flera tiotals år och reaktorer med den nya tekniken inte i drift förrän tidigast 2040. De reaktorerna kommer dessutom att vara prototyper vars ekonomi man inte kan precisera i dagens läge. Investeringar i ny kärnkraft skulle ta bort ekonomiska medel för förnybar energi, som hela världen är i skriande behov av. Vi i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill istället använda Vattenfall till att investera i förnybar energi och på så sätt få nya gröna jobb. Vår motpol i detta blir näringsminister Maud Olofsson (C) som först spelar omedveten, sedan så visar det sig att hon hemlighållit Vattenfalls planer. Det är uppenbart att det inte är Centerpartiet som håller takten i den borgerliga alliansen när det gäller att forcera fram ny kärnkraft, de sköter ljuset. Enligt NUTEK kan effektivisering av hushållens användning av el i t ex kylskåp, frysar, spisar och lampor spara 4 TWh. Effektivisering av driftsel i lokaler i t ex skolor, dagis, affärer, exempelvis via belysning kan också spara 4 TWh. Genom att investera i värmepumpar till eluppvärmda hus som ligger utanför fjärrvärmenäten kan man minska elåtgången för uppvärmning i varje hus med två tredjedelar.Man kan man spara 3 TWh på detta. Det betyder att vi relativt enkelt kan spara 11 TW av kärnkraftens totala 68 TW på 10 reaktorer. Detta borde betyda att vi med dessa insatser kan stänga två till och med fördel börja med Oskarshamn 1.Totalt i Sverige kan införande av ny, känd teknik och ekonomiskt lönsamma energieffektiviseringsåtgärder på några tiotal år spara el motsvarande hela kärnkraftsproduktionen.Tydliga krav på låg energiförbrukning vid nybyggnation är också ett viktigt steg mot en effektiv energianvändning. Sverige är ett av världens mest kärnkraftsberoende länder. Kärnkraften kommer att utgöra en viktig del av vår elproduktion en tid framöver. Den ska användas på ett säkert och effektivt sätt. Svenska företags konkurrenskraft ska säkras genom trygg tillgång till el och bibehållen effekt i energisystemet på kort och lång sikt. Samtidigt ska vi ställa om till en hållbar energiförsörjning. Allt detta är möjligt, men då måste styrande politiker ha viljan och ambitionen. Tyvärr så verkar det vara lite si och så med det.

Kristian Krassman (S) Tove Engvall (S) Catarina Wahlgren (V) Dan Westin (Mp)

julefrid

Andra natten i rad utan sömn p g a bäckensmärtor. Fick just idag veta att i Frankrike existerade inte såna problem, där har alla kvinnor istället kramp i vaderna när de är gravida. Men jag har ju iofs haft det också. Hur som helst är det ju jul snart så det är bara att ånga på med ett fult smärtgrin i ansiktet hela tiden. Det mesta är klart inför julen, en sista vända med dammsugaren i vardagsrummet imorgon, knäck och efterrätt till juldagens julmiddag ska ordnas, några paket till ska slås in, sen rimmar jag om jag har orken kvar.
Köttbullar och Jansson är färdigt och idag slängde jag på känn ihop en rödbetssallad, får se när vi ska ta gröten, blir kanske imorgon.... Så åkte jag upp och köpte en gran, tog den största såklart och kämpade iväg med den mot bilen. Jag var tvungen att köra hem den idag, även om vi inte klär den förrän kvällen före julafton, för imorgonbitti ska jag lämna in bilen. Men det är inget synd om mig för jag har vunnit en tävling och ska låna en splitterny bil över jul och nyår. Men den vill jag ju inte köra granen i precis. Och jag hoppas ju att det inte är allt för stora fel på min egen bil, för nån lön verkar det inte bli den här månaden heller. I alla fall har jag inte hört ett knyst från Försäkringskassan. Men som sagt, allt det där med ekonomi det lämnar vi till efter jul.
Just nu vill man ju ha julefrid, tänka goda tankar tillsammans med nära och kära, och njuta av att bara vara. Det där med att tentan ska vara klar den 7e januari, det lämnar vi också till efter jul. Dags för lite julmusik, doft av gran, hyacint, kanel, apelsin och nejlika. De glada, skrattande barnen som rumlar i snön är inne på sin fjärde dag nu och förväntan stiger. Imorgon har mamman lovat plocka bort fläktlocket ovanför spisen så att tomten ska kunna komma in genom skorstenen på natten. "men han får inte komma in i vårt sovrum", säger Liten allvarligt.
I går läste vi KarlBertil Jonssons jul som godnattsaga. Barnen är väl lite små för att förstå, språket är ju rätt föråldrat också, men vi nöter väl....den har ju ett budskap. Ikväll blir det nåt enklare. Mamma är trött.

söndag 20 december 2009

Drömmer om en vit jul

Nu är det snart jul och stressen pågår i nästan varje hem i Sverige. Ibland handlar det om all mat som ska göras, ibland om alla klappar som ska köpas (och kanske att ekonomin egentligen inte tillåter det), ibland handlar det om alla släktingar som ska besökas (och det verkar som det ska bli snökaos på vägarna i jul också) och ibland handlar det kanske om oro inför hur mycket alkoholhaltiga drycker som kommer att intas av de vuxna under julhelgen. Ibland handlar det om alltihop och det sistnämnda kanske är mest en oro hos barnen. Det är så vanligt att vi säger att julen är barnens högtid, men om vi vuxna inte är ansvarstagande och begripliga, hur kan vi då tro att barnen ska känna julen som sin egen? Låt oss ställa upp på uttrycket att julen är barnens högtid och spara vårt sug efter alkohol till en annan dag. Låt oss ha en härligt vit jul tillsammans med nära och kära. Och....bekymren med ekonomin....de spar vi till efter jul. Jag ska t o m lova att det blir en härlig jul även om inte varenda dammtuss är borta eller om inte varenda tillbehör står på julbordet. Jag tror inte ens priset på julklapparna är det som avgör hur god julen blir. Men, jag stressar också, för en viss stress ska det vara, för att det ska kännas bra när man sedan sjunker ner som en trasa framför Kalle Anka.

tisdag 15 december 2009

Snö, kramp i vaderna och fullmäktige

Så kommer då snön som alla längtat efter. Utom jag. Eller. Ja, det är ju fint, men det är jobbigt att få fram bilen och det är kallt, elräkningarna går upp och, just det, jag har ju inga pengar. Läkaren sjukskrev mig vidare fram till förlossningen, men från FK hörs ingenting, inte ens ett litet julkort har de skickat som jag kan tugga på i jul. Men det är skönt att ha tak över huvudet, ett språk som man ta sig fram med och en underbar familj/släkt.
Äldsta dotter förbannar pengar och cigaretter och ännu mer pengar eftersom det är profit och kapitalism som skapat tobaksindustrin. Hon var väldigt putt på mig eftersom jag inte lyft frågan att förbjuda alla cigaretter i hela världen på fullmäktige igår. Jag berättade för henne att demokratinämnden arbetar med ett förslag om att tillåta medborgarförslag så hon vässar sig nu för att kunna bli delaktig i sin framtid.
Vad debatterades annars under fullmäktige? Tja, skolan, upphandlingen av kulturskolan, skollokaler i framtiden, utbyggnad/ombyggnad av skolor, trafiksituationen runt skolor och förskolor, politikers närvaro i skolor, skolmaten (faktiskt! Och kommunalrådet säger från talarstolen att han vill se med närodlat och mer mat lagad ute i små kök på enheterna. Är det ett genombrott???)
Ja, våra skolor är centrala. De är mötesplatser för alla våra barn och ungdomar samt en mängd pedagoger och kringpersonal. Hur våra skolor fungerar påverkar oss alla på något sätt och det påverkar hela samhällets framtid och framtidstro.
Det var också en något rörig debatt kring ickevalsalternativ inom hemtjänsten. Det är rörigt med omorganisationer och det är tråkigt att en verksamhet som har 98% kundnöjdhet ändå inte får vara i fred för den borgerliga majoriteten. Syftet med att ta in fler aktörer kan ju knappast vara att höja kvaliteten, det hade gjorts även om kundnöjdheten legat på 100%. I stället handlar det om företagens väl och ve och nu ska även de som inte vill välja, kunna få vilken privat entreprenör som helst, annars blir det orättvist för företagarna. Medborgaren, eller brukaren, har i det här systemet kommit långt från fokus.
Det har tyvärr även miljötänket, även om Miljöpartiet nu lyckades kapa en av mina formuleringar och göra den till ett yrkande som gick igenom i fullmäktige om att utreda möjlig miljöhänsyn vid ickevalsalternativ. Hur krångligt som helst att förstå om man inte är insatt, men om jag försöker förklara;
Förslaget var; att de hemtjänstkunder som inte vill välja ett speciellt företag som utför hemtjänsten hos dem, ska få en utförare enligt en turordningslista där samtliga entreprenörer inom branschen finns med. Tidigare har de som inte vill välja fått sin service från Tiohundra AB, men det anses orättvist.
Miljötänket skulle vara att man istället för den som inte vill välja själv, utsåg den entreprenör som innebar minst miljöpåverkar, t ex som fanns i närheten eller som redan hade många brukare i området. Med detta tänk skulle man ju också kunna få entreprenörer som etablerar sig på vissa orter, t ex i norra kommundelarna för att de vet att detta innebär större chans att få fler uppdrag i området. Det skulle kunna motverka en ansamling av entreprenörer i Norrtälje tätort och brist på utförare på landsbygden. Det var kul att mitt förslag gick igenom trots att jag inte kunde driva det själv eftersom vi igrund och botten är emot hela systemet och yrkade avslag. Någonting dåligt som kan bli lite bättre...

fredag 11 december 2009

debatt Vårdval Tiohundra

Nyligen skrev Norrtelje tidning om. I både artikeln och i Ledaren står det att alla politiker ända tills beslutsdatum varit överens om tjänstemännens förslag till Vårdval Tiohundra. Det blir något missvisande eftersom vi politiker fick förslaget presenterat den tolfte november för beslut tjugotredje november. Det finns ingenting som säger att alla var överens om detta. Vi har egentligen knappt hunnit diskutera det. I stort sett, med några justeringar, var nog oppositionen redo att gå med på förslaget. Socialdemokraterna hade ett eget yrkande med justeringar och Vänsterpartiet ett ersättaryttrande som också innehöll vissa önskemål om justeringar. Dessa lämnades dock aldrig in eftersom ärendet drogs ur.

Från majoriteten sa man att ärendet drogs ur p g a juridiska teknikaliteter. Oppositionen ville ta beslutet ändå och lägga till en attsats om att beslutet skulle gälla under förutsättning att juridiken var i sin ordning. Vad vi förstod på sammanträdet var detta en stor organisationsförändring som enligt projektdirektiven måste få godkännande från huvudman.

Några dagar senare kan vi läsa i tidningen att man är oense inom majoriteten och att Moderaterna dragit ur ärendet eftersom man anser att det inte ska finnas något Vårdval Tiohundra, bara ett Vårdval Stockholm.

Ledaren i Norrtelje Tidning skriver den tjugosjunde november att Vårdvalet innebär att man får välja vårdcentral och att man tidigare var hänvisad till en vårdcentral inom ett visst område. Detta är helt fel. Du har länge i Stockholms län kunnat välja vilken vårdcentral du vill lista dig vid. Det som skiljer i Vårdval Stockholm är den fria etableringsrätten som gör att många väljer att etablera sig i områden med ”lätta” patienter med stor plånbok och därmed tas resurser från de mottagningar som ligger i ”svaga” områden eftersom det inte finns någon större gemensam plånbok att gräva ur. Politikerna har inte längre möjlighet att styra vården efter behov utan marknaden ser till att den styrs efter de starkastes efterfrågan. Det är också den allvarligaste kritiken mot Vårdval.

Som ersättare i Norra Sjukvårdsstyrelsen i Stockholm har jag sett en del hur Vårdvalet slår och med detta som bakgrund skrev vi i Vänsterpartiet i vårt ersättaryttrande bl a: ”det finns en verksamhet som vi tycker bör lyftas ur vårdvalet och det är barnmorskemottagningen, eller MVC. Flera små MVC har nyligen avauktoriserats i Stockholm p g a bristande underlag. Det krävs 40 kvinnor per barnmorska för att kunna upprätthålla kvaliteten i arbetet. I Norrtälje kommun idag föds knappa 500 barn per år. Barnmorskemottagningarna (MVC) i Stockholms län har ett minimum på öppethållande, vardagar mellan 08.00 – 17.00, som gör att det är svårt att driva en liten mottagning. De generösa öppettiderna infördes för att de gravida kvinnorna i första hand skulle vända sig till barnmorskemottagningen och inte till förlossningsavdelningen vid besvär eller oro i graviditeten. Ca 75% av alla kvinnor besöker förlossningsavdelningen minst en gång före förlossningen p g a besvär eller oro. Ett besök på förlossningen kostar oerhört mycket mer än ett besök på barnmorskemottagningen. För de gravida kvinnorna i Norrtälje kommun innebär det dessutom extra mycket besvär för långa resor till förlossningsmottagningen.

Ett vårdval där MVC ingår innebär enligt oss en stor risk för att den nuvarande barnmorskeverksamheten slås sönder och efter en tid kanske ingen av mottagningarna har underlag för att gå runt ekonomiskt eller möjlighet att hålla öppettiderna. Det är vad som har hänt i Stockholm. Det skulle innebära en oacceptabelt låg nivå på service till Norrtälje kommuns gravida kvinnor och en nivå som inte är att betrakta som likvärdig med den servicenivå som är beslutad i Stockholms läns landsting. En splittring av MVC innebär också ett urholkande av tanken kring Familjens hus.”

I övrigt tycker vi i Vänsterpartiet att ett Vårdval Tiohundra på ett bättre sätt säkerställer hälso/sjukvården för alla våra invånare på likvärdiga villkor än vad Vårdval Stockholm gör. Vårdval Stockholm hör inte hemma i vår landsbygdskommun.

Catarina Wahlgren, Vänsterpartiet

torsdag 10 december 2009

snart smäller det

Japp och då menar jag inte nyårsraketer eller nåt annat kul utan jag syftar på trafiksituationen utanför Kvisthamraskolan, särskilt på morgonen vid skolstart. Massor av bilar som kör, svänger runt, backar, slår upp dörren i kombination med mörker, regn och glittriga rutor, barn och vuxna utan reflexer som vet att de har rätt att gå rakt ut i vägen där det är gångfartsområde.
Ett problem är ju att en del människor inte förstår att de måste köra i gångfart förbi skolan. Jag vet inte om det är det största problemet. Det finns ingen lämplig plats att vända bilarna, så många backar eller svänger runt på livsfarliga vis mitt bland barnen. Många barn som bor i närheten går själva till skolan med remarkabelt lite reflexer på sig. När ett barn ser en kompis t ex på andra sidan vägen, springer det över, rakt ut bakom en bil som kanske backar eller kanske kommer det en bil från andra hållet som inte håller hastigheten.
Det finns några 15minutersparkeringar på en sidogata. Där står bilar på båda sidor så att det inte går att komma fram emellan, man blir tvungen att backa bland alla barn. I mörker och regn.
Det finns skäl till att alla inte kan gå med sina barn till skolan. Själv är jag just nu sjukskriven och har svårt att gå. Alltfler elever bor också längre från skolorna i och med att skolor läggs ned och de som blir kvar får större upptagningsområde. Du har ju också fritt val att välja en skola som ligger långt från hemmet. Arbetar man och är på väg till sitt jobb är det inte heller säkert att man har tid/möjlighet att gå till skolan med barnen.
Situationen är värst vid skolstart på morgonen, men även på eftermiddagar och kvällar är det otäckt. På kvällstid främst för att bilister inte verkar förstå att gångfartsområde inte är begränsat till skoltiden. Hastighetsbegränsningen gäller dygnet runt.
I morse höll jag själv på att orsaka en olycka. Min dotter såg en kompis och fick bråttom att spänna av sig bältet. Jag förmanade henne att inte öppna bildörren utan att låta mig gå ut och släppa ut henne, men jag blev så nervös att jag glömde dra i handbromsen. Bilen började rulla bakåt mot bilen bakom och jag fick kasta mig in över sätet och dra åt bromsen. Det gick bra, men det kunde ha gått illa. Jag är så stressad nu över trafiksituationen så att om det inte bara vore en vecka kvar till jullov skulle jag fundera på att hålla min dotter hemma från skolan i protest. Det är inte första gången den här senaste månaden som jag känt mig helt skakig efter lämniong vid skolan. Någonting kommer att hända. Det är oundvikligt om inget görs åt trafiksituationen.
Jag vet att liknande problem finns utanför skolor och förskolor överallt i landet. Det kanske är dags att inse att alla föräldrar aldrig kommer ha möjlighet att gå med sina barn till skolan och lösa situationen för den mängd bilar man kan räkna med kommer att befinna sig runt skolområdet varje dag.

tisdag 8 december 2009

Pinsamheter från Alliansen i landstinget om förmånsbilar

Debatten om förmånsbilar i landstingsfullmäktige i dag, med anledning av en MP-motion, gav upphov till besynnerliga tolkningar och en del rabalder. - Jag ifrågasatte starkt att finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M) - som själv kör förmånsbil vid sidan av sin egen - föredrog detta ärende. Det måste betraktas som delikatessjäv, sade Jan Strömdahl (V) och fortsatte: - Det här handlar om exemplets makt och landstingets trovärdighet. Det är ju inte direkt de fattigaste av landstingets anställda som erbjuds förmånsbil utan bara en exklusiv skara i toppen. Inte nog med det, denna skara har dessutom rätt att smita från trängselavgiften eftersom den ingår i bilförmånen. Även landstingsrådet Filippa Reinfeldt, även hon förmånsbilstagare, deltog i debatten med en ordningsfråga om huruvida de kan vara jäv när politiker använder sjukvården. -Det där var ingen ordningsfråga utan en politisk pinsamhet, kontrade oppositionslandstingsrådet Birgitta Sevefjord (V) och pekade också på landstingsrådens privilegierade situation: - Ni har inte förstått att det här handlar om politisk trovärdighet. Extremt välbetalda politiker med en rad förmåner behöver inga förmånsbilar. Det skapar ännu större klyftor och misstro mellan politiker och allmänheten, sade Birgitta Sevefjord. För mer information: Birgitta Sevefjord (V) Tel 070 - 737 41 17 Jan Strömdahl (V) Tel. 070 - 438 88 41 ************************

Vårdnadsfred? Finns den?

Nästan varje dag träffar jag någon som ingår i en vårdnadstvist kring sina barn, nästan varje dag. Och det är inte samma person hela tiden. Snart har jag hört om de där tvisterna så att jag börjar låta luttrad och oengagerad, men egentligen är det bara det att det gör så ont, så man försöker stänga av.
Visst, är det någonting som är värt att fajtas för, så är det ju barnen. Om det nu är dem man fajtas om. Eller bråkar man bara för att man är sur, bitter, besviken på sin f d partner som också är förälder till de gemensamma barnen?
Jag tänker att det kanske vore bra om den förälder som vill bråka med den andra föräldern om vårdnaden av barnen kanske skulle få sina argument granskade ur barnperspektiv (jaja, det sker säkert på nåt vis, men tydligen inte tillräckligt). Om kloka människor, givetvis tillsammans med föräldern, gick igenom varje punkt och sa; ja, det stämmer, det vore bra för barnet, Nej, det där tror jag är mest för din egen skull osv. Sen ligger det ju till grund att barnet har rätt till båda sina föräldrar, det är inte föräldrarna som har rätt till barnet.
Jag vet att man kan ha fatalt olika åsikter om vad som är bra eller dåligt för ett barn, men vi har i vår kultur ändå vissa givna tankar om vad som "anses" bättre eller sämre, så det finns faktiskt en slags måttstock. Sen är det ju så att enligt barnkonventionen ska barn ha rätt att också uttrycka sin mening och åsikt i frågor som rör dem (jättesvårt när de är väldigt små, jag vet, men på något sätt).
Vi måste på få oss "barnglasögon" i det här tvisterna. Det går inte att hålla på på det vis som nu sker att vuxna människor ger igen på varandra via barnen. Naturligtvis blir barnen i stort sett alltid ledsna och besvikna vid en separation mellan föräldrarna, men jag vill höra om fler som tagit sitt vuxna ansvar och löst det på ett bra sätt för barnen utan att tänka på sin egen stolthet eller bitterhet.

fredag 4 december 2009

Rödgrön debattartikel om skolmatens kvalitet

Det är med glädje vi läser i Norrtelje tidning att Centerpartiet nu insett värdet av små kök och kvalitativ mat lagad från grunden. Vi hoppas verkligen att detta är någonting som Centerpartiet kommer att stödja oavsett vilken majoritet som sitter. Vi i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet stödjer de tre krav som Centerkvinnorna ställer i sin debattartikel den 20 november.

Kommunen måste se över upphandlingsunderlagen vid nästa upphandling så att den stämmer överens med målen i kostpolicyn. Kommunala verksamheter måste ges större möjlighet att köpa in ekologiskt och närproducerat.
Det bör finnas tillagningskök på skolor, förskolor och äldreboenden där det är möjligt. Det bör också vara ett mål vid nybyggnation av kommunala enheter. Att maten lagas på plats gör kvaliteten bättre, minskar transporter och svinn.
Köttet ska komma från djur som har haft ett bra liv och maten som serveras våra barn och äldre ska inte innehålla onödiga tillsatser eller vara genmanipulerad. Barn och äldre tillhör de känsligaste grupperna i samhället och bör därför serveras mat av högsta kvalitet.

En motion med denna inriktning lämnades in på senaste kommunfullmäktigesammanträdet av Mp. Den har stöd av S och V och som det ser ut även C. Det är också intressant att Moderaterna på riksnivå lanserar något som kallas skolkökslyftet, vilket är mer eller mindre identiskt med det skolkökslyft som Mp lanserade under Almedalsveckan i somras. Det borde därigenom finnas en stor majoritet för ett ordentligt skolkökslyft i Norrtälje kommun.

All mat som serveras på kommunala inrättningar bör lämna så små ekologiska fotspår efter sig som möjligt. Genom att välja ekologiskt, vegetariskt och säsongsanpassat i högre utsträckning minskas matens miljöpåverkan pga minskade transporter och energiförbrukning.
Det hävdas ibland att det är dyrt, men är det någon som vet vad en generation uppvuxen på halvfabrikat kommer att kosta oss? Eller de klimatförändringar som följer med en mathållning med hög energiförbrukning?
Kosten har en stor inverkan på folkhälsan på flera sätt, tex övervikt och diabetes. Det är konstaterat att barn med koncentrationssvårigheter hanterar vardagen mycket bättre med en bra kosthållning. Trots det underskattas kostens betydelse för barns utveckling och som friskfaktor för barn och äldre. Med krav på en bättre kost i våra kommunala verksamheter skulle vi få friskare och piggare invånare och förmodligen också kunna höja de omtalat låga resultaten i våra skolor.

I fullmäktige förklarade Berit Jansson varför hon själv blivit ekobonde; hon kände att hon var på fel spår. Kan det nu vara så att fler i Centerpartiet börjar känna att vi alla är på fel spår? Den insikten skulle kunna vara början till en positiv förändring av mathållningen i kommunen.

Catarina Wahlgren, VIngrid Landin, MpTove Engvall, S

torsdag 3 december 2009

Pengar i skolan

När jag var liten fick man absolut inte ha pengar eller godis i skolan. Bra, tycker jag. När jag för ett par veckor sedan var med Storasyster till Moderna muséet med hennes klass, var det flera barn som hade pengar med sig och som handlade i butiken som fanns på muséet. Det gjorde vi med, eftersom jag var med och det verkade okej att handla. Men jag tycker egentligen inte att det var okej. De barn som inte hade några pengar eller någon förälder kunde ju inte köpa någonting.
Idag kom Storasyster och frågade mig om hon fick ta med sig 30 kronor till skolan imorgon. Jag frågade givetvis varför. Jo, för att några i femman säljer jätteroliga reflexer och flera i klassen har redan köpt. Jag tände till direkt. Vaddå? Några i femman säljer.... Sina egna gamla reflexer? Reflexer som de stulit/fått gratis? Vaddå 30 kronor? Vad går pengarna till?
Njaeeeeeeee, sa jag, det där gillar jag inte. Och....jag har inga pengar. "Åhhhhhh", vrålar Storasyster, "då kommer jag att bli jätteavundsjuk".
Ja, det kommer du att bli. Och alla andra barn som inte heller får 30 kronor av sina föräldrar. Ska det säljas saker i skolan på skoltid? Är det någon mer som blir upprörd??? Är det inte meningen att alla barn ska känna sig lika mycket värda i skolan? Skolan borde absolut vara en zon fri från frestelser och konsumtionshets.

Rekommenderad skinka?

Igår när jag åkte ut till landet för att sätta på värmen i stugan så hörde jag f d kommunalrådet Bengt Ericsson, C, på närradion (den enda radiostation som går att vrida in där ute i Estunaområdet). Han talade om vanvården på grisgårdarna och ansåg väl att anmälningarna mot bönderna var en aning överdrivna. Han berättade att han själv var uppvuxen på en gård med grisar och ibland när man kom ut i stian låg där en död gris, men det gick ingen nöd på dem, de mådde bra. Var de sjuka fick de t o m komma in i köket. Han fortsatte med att tala om att alla tillfrågade i lokaltidningen skulle strunta i dessa anmälningar och ändå köpa julskinka. Det skulle han själv också. och han hade två gubbar till med sig i studion som också skulle köpa julskinka, annars blev det ju liksom ingen jul. "Så, där ser ni", säger Bengt till oss som satt och väntade på att han skulle godkänna våra inköp av julskinka, "djuren har det bra på de svenska gårdarna".
Men är det inte så att likaväl som en kommunist ska erkänna att Stalin inte var någon ideal ledare, så kanske en gammal bondpojke måste erkänna att alla bönder inte är några förebilder, nej, tvärtom kanske vissa är riktiga svin. På vems sida står Centerpartiet; djurens eller böndernas?

onsdag 2 december 2009

Ingens fel?

Det låter som dragracingtävling utanför, men det är antagligen bara bussarna som inte kommer upp för Baldersbacken till bussgaraget. Det är ju minusgrader.
Den nittonde januari i år ringde jag till vår nya fastighetsskötare och anmälde att vårt badrum är fuktigt och att det riskerar bli mögel och fuktskador om vi inte får en duschkabin. Jag passade också på att klaga på fönstren i sovrummen som släpper in så mycket kalluft att elräkningen för två sovrum blir nästan lika hög som den för två rum, kök och badrum och alla de apparater som körs i dessa rum. Det var en ung kille som var här och kontrollerade och han konstaterade ganska snart att det här var ingenting som fastighetsskötarföretaget själva kunde fatta beslut om, det måste tas med fastighetsägaren (kommunen).
När jag tidigare varit i kontakt med kommunen om bl a köket, så har jag fått veta att det är bäst att höra av sig tidigt under året om man vill ha någonting gjort, för sen är pengarna slut.
Idag, nästan elva månader efter anmälan, ringer jag fastighetsskötaren som förklarar att de skrivit av ärendet. Någon har tydligen försökt nå mig, men misslyckats...(?) Alltså, jag har flera telefoner, mail och telefonsvarare. Jag får inget besked om hur kommunen ställt sig till det hela utan killen tar upp det hela som två nya ärenden.
Vi fick nytt kök samtidigt som andra dottern föddes. Det hade föregåtts av att den dåvarande fastighetsskötaren varit här, konstaterat att hela köket behövde bytas ut, tagit hit en snickare som räknat på det hela. Kommunen satte sig på tvären, skickade hit sin egen "expert" som fotograferade och tittade, varpå det konstaterades att vi måste få ett nytt kök. Det gick inte att fuska.
Den förra fastighetsskötaren var också här och kontrollerade badrummet på min begäran. Då fick vi en paxfläkt som går i stort sett dygnet runt. Ändå är det fuktigt och instängt i badrummet och vatten samlas under tvättmaskinen och på ställen där man inte kommer åt. Det var därför jag anmälde problemet igen. Hon som bodde här före oss var en ensam gammal tant, nu bor vi snart en familj på fem personer här. Det är omöjligt att tvätta, hänga tvätten och duscha i samma lilla trånga utrymme utan att åtminstone kunna kanalisera bort duschvattnet från golvet.
Nu är det väl bara att vänta ett år till. Eller tills fastigheterna säljs. Kanske en annan hyresvärd än en kommun skulle vara tvungen att åtgärda dylika brister. Jag har i alla fall tejpat igen fönstren i sovrummen nu. Synd bara att inte kunna vädra ur förrän det blir vår igen.

måndag 30 november 2009

December och sju grader kallt.

Så var grå november över och genast blev det kallt och klart. Lite mysigt, men jobbigt att skrapa rutor på morgonen. Har ägnat senaste veckan åt att iordningställa lägenheten för advent och för kommande familjemedlem samt att försöka få något ut av studierna. Flummig litteratur och skrivuppgifter som är lite oklara i sig. Men det brukar bli bra till slut, man får ju ha i åtanke att jag egentligen är naturvetare och vi kan ju tycka att den här humanioran är lite flummig och svår att ta på.
Barnen kommer upp ur sängen, förväntansfulla att få öppna sina kalendrar, och hojtar glatt när de kommer utanför dörren och ser frosten överallt. Solen skiner. Ser i tidningen att parkeringen som de anlade där vårt gamla hus stod är byggd utan bygglov. Haha, i den här kommunen tror de att parkeringsplatser är överprioriterade alla lagar. Dock blir den väl kvar ett tag till.
Har just jobbat lite på en debattartikel om kärnkraften, men det tar väl tid innan den kommer in, har ju både en om Vårdval Tiohundra och en om skolmaten som ligger på redaktionen och väntar redan. Det måste vara en väldigt aktivitet ute i skrivstugorna, sån tid som det tar att få in sina inlägg. Kanske tidningen skulle utöka debattsidorna lite...? Det är ju faktiskt inte roligt att få in en artikel långt efter att den är "het" om man säger så.
Nej, nu blir det te och nybakt smörgås med hemkokt marmelad. Sen sätter jag fart med studierna igen...hoppas jag.

torsdag 26 november 2009

RAs

Igår var jag på jobbet och hälsade på. Jag var där en halv dag och tyckte det gick ganska bra, men när jag kom hem fick jag sån yrsel och domningar och jag hade ont i magen och i ryggen och absolut inget tålamod alls. Ville bara att barnen skulle gå och lägga sig. Så det är väl tur att man är sjukskriven.
Nu har jag fyllt i pappren till Försäkringskassan och till AFA och hoppas på positiva besked. Hursomhelst kommer även decemberlönen att bli minimal eftersom jag bara jobbar 60% fram till den 22 december, så det blir 80% av 60%, inte mycket att leva på. Ägnade hela kvällen åt att försöka betala de viktigaste räkningarna och fylla i blanketter som ev kan ge mer pengar. Inser att det kommer att ta ett tag att komma ikapp eftersom jag går på mammaledighet sen. Inga stora inkomster väntas förrän skatteåterbäringen i juni. hehe. Får nu antagligen ägna en hel del mer tid till att se över elleverantör, telefonabonnemang o dyl där man kanske kan dra ner kostnaderna något. Många bäckar små. Tur att jag redan har köpt nästan alla julklappar utom de till mina egna barn, men det brukar ordna sig.
I morse när jag såg solen blänka i några rutor högt upp mot den gråblå himlen bestämde jag mig för att det var en bra idé att ta en promenad till ICA (ca 300 m) och lägga på breven till Försäkringskassan mm samt hämta ut ett paket som nog snart legat där i två veckor.
Hu, vad tungt det var att gå, men jag tänkte ändå när jag mötte några ungdomar på väg till gymnasiet att; det är ju tur att jag är 42 år och kan leva med att se ut och känna mig som en överviktig, överåldrig sjukling som tar sig fram ca 2 meter i minuten. Tänk om jag varit 18, vilken katastrof!!! Å andra sidan när jag var ung (35 år) och väntade mitt första barn hade jag inga som helst fysiska problem, jag tog mig fram som vilken 18åring som helst.
Jag postade breven, men kunde inte få ut mitt paket eftersom min legitimation hade gått ut. Körkortet låg tydligen kvar i scannern hemma sen jag gjort en kopia. Och det är ju knappast troligt att jag kommer ner igen de närmaste dagarna så de får väl skicka tillbaka paketet. Bara jag slipper betala. När jag skulle betala frimärkena med ICAkortet slog jag fel kod två gånger i rad (kortet är ju ganska nytt då jag lyckades förlägga det andra för ett tag sedan). Tredje gången gick det bra, men killen i posten trodde nog inte ett skvatt på mig för inte fick jag "två vadderade kuvert att skicka julhälsningar i" som det stod att man skulle få när man köpte tio julfrimärken.
Som den person på samhällets botten jag nu var, gick jag in och köpte toalettpapper samt morotsjuice, yoghurt och grädde för halva priset. Linkade hem. Känner mig låg. Ska inte glömma att lägga tillbaka körkortet i plånboken...

måndag 23 november 2009

en dag med assistans

Hade inte bestämt mig igårkväll om jag verkligen skulle ta mig till skolan idag. Stängt på dagis och ingenstans att göra av Liten, nämndssammanträde på eftermiddagen som jag inte ville missa eftersom jag skrivit två ersättaryttranden och skulle hon verkligen orka sitta tyst och still en hel dag?
Stärkt efter att vår artikel om flyktingpolitik äntligen kom in i lokaltidningen tog jag mig samman och drog iväg i morse. Lämnade Storasyster hos kompis (skolan också stängd) och Liten och jag for upp till mammans skola. Där träffade vi även en kompis som var med sin mamma i skolan när dagis var stängt, men han fick lämna ganska snart med mormor, för som Liten krasst konstaterade så "visste han inte hur man gjorde" när man var med i skolan eller på möte. "Men det vet jag mamma, man får inte prata". Nej, hon kan det där, hon sitter där snällt och tittar i böcker och lägger pussel och idag fick hon låna playdoolera att dega med också.
Vi åt lunch i fiket på skolan och åkte vidare till mötet. Nu började Liten bli trött och satt ett tag i mammas knä med nappen, la pusslen några gånger till, skrev lite i sitt kollegieblock. När det var ungefär en halvtimma kvar började hon tröttna, men höll ut. Mamma fick lämna åtminstone ett av sina ersättaryttrande. Det andra ärendet återremitterades.
Åkte hem, tog en smörgås, gick igenom posten. Ett formulär från Försäkringskassan som måste fyllas i innan de kan fatta beslut om sjukpenning. Suck, det som är löning på onsdag. Det betyder ju att jag inte lär få några pengar den här månaden i alla fall. Hehe, kunde de inte ha skickat ut det där formuläret lite tidigare. Det framgår ju av läkarintyget att sjukskrivningen skulle sträcka sig längre än arbetsgivarens två veckor. Konstigt att de inte lagt till "God jul!" nederst på blanketten.
Hämtade Storasyster och kompis och for till fotbollsträningen (återkommer till det i en framtida blogg). Sen åkte vi hem och gräddade pannkakor. Liten slocknade på soffan efter att ha känt igen en ledamot i nämnden i lokaltidningen. "Jag ser en som var på mötet, mamma...." Storasyster och jag åt pannkakor, sparade ett gäng till imorgon så att Liten också kan få.
Såg solen idag. Har känt mig ovanligt pigg i kroppen. Knoppen känns trött. Lite nedstämt, men känns kul att oppositionen i landstinget nu tagit fram ett hälsosamt alternativ till den vedervärdiga sjukhusmaten. Något för kommunen att följa efter och se till att våra barn, unga och äldre också kan erbjudas högkvalitativ, välsmakande mat för hälsa och utveckling.

söndag 22 november 2009

Var uppgift kräver sin kropp

Jag har inga mammaknän. Detta blev jag påmind om i natt när barnen vaknade och jag gick in och stoppade om dem och och tänkte att jag sitter väl en stund vid sängen så att de somnar om innan jag går tillbaka till min egen sköna säng. Det är ju bara det.... jag har inga mamma knän. Så fort jag ska resa på mig så ger knäna ifrån sig ett knixande ljud och alla barn som har lite svårt att komma till ro eller är lättväckta vaknar på en gång när jag reser mig upp och tittar med stora ögon på mig: Vart ska du?
Jag har nog snart provat alla möjliga sätt att ta mig upp utan att knixet ska höras, men det är nästan omöjligt. Kunde faktiskt vara någonting för dolda kameran när jag nu som en gravid elefant trixar runt, rullar och sträcker för att försöka komma upp utan ett ljud (blir ju en hel del andra ljud än just knixandet då). Bästa sättet (mot just knix) är nog att ställa sig på alla fyra, sträcka ut benen utan belastning och sedan klättra upp till stående med armarna mot någonting. Rena akrobatiken med andra ord.

fredag 20 november 2009

Vad man klarar av när man är sjukskriven

Nu har jag plockat undan och dammsugit två rum, torkat golvet lite hafsigt där det var fläckar, skakat mattorna hjälpligt och förberett lite inför ommöbleringen i vardagsrummet. Jag är totalt slut. Så kom jag att tänka på ett program som jag såg för flera år sen på TV. Det handlade om en kvinna som var långtidssjukskriven. Försäkringskassan hade smygfilmat henne när hon hängde tvätt och menade på att orkar man hänga tvätt så kan man arbeta också...
Jag tänker så här, vissa saker måste man ju göra, oavsett om man har värk eller smärtor. Även om man inte får lyfta tungt måste man ta upp ett litet barn som gråter, man måste hålla rent hemma, tvätta, handla mat mm (om man inte blir berättigad till hemtjänst p g a sin skada/sjukdom). Men det är skillnad att göra alla de där måstena + att jobba och att bara kämpa sig igenom det man måste för att överleva och ha ett någorlunda anständigt liv.
Jag hinner ungefär lika lite hemma nu som jag gjorde när jag arbetade. Det beror främst på att allting går så mycket långsammare, men också på att jag helt enkelt inte orkar mer. Jag måste vila hela tiden, korta pauser, långa pauser, ibland blir det en paus på ett par dagar nästan. Och det fungerar ju när man är hemma. Det fungerar absolut inte på en arbetsplats.
En annan sak som diskuterats är huruvida man kan vara politiskt aktiv när man är sjukskriven. Det verkar ha varit någonting som varit upp till en subjektiv bedömning från Försäkringskassans personal. En bekant till mig fick veta att de skulle dra ner hans sjukpenning med 25% eftersom det var ett standardmått när det gällde politiska förtroendeuppdrag. När jag sen ställde den frågan vad beträffade mitt eget fall hade handläggaren aldrig hört talas om någon sådan regel. Många fritidspolitiker har fått avsäga sig sina uppdrag (som handlar om ett 4 timmar långt möte en gång i månaden och lite inläsning hemma) p g a Försäkringskassan hotar med att dra in delar av sjukpenningen.
Förutom att detta hindrar stora och viktiga grupper att delta i samhällets demokratiska sammanhang, så är det helt befängt då ett förtroendeuppdrag inte alls kräver samma sak som ett arbete av en människa. Det rör sig om en begränsad insats, nästan aldrig fysiskt ansträngande. Om en förtroendevald skulle känna att den inte orkar sitta ett helt sammanträde kan den lämna sin plats och gå hem (för det mesta utan att världen rasar samman). Det är nu också fastslaget sen ett par år sedan att ett förtroendeuppdrag inte går att jämföra med ett reguljärt arbete. Det var ett kommunalråd i norra Sverige som fick rätt mot Försäkringskassan då det konstaterades att hennes arbete som barnskötare innebar helt andra påfrestningar än uppdraget som politiker.
Det är bra att Försäkringskassan får på nöten ibland. En del människor är faktiskt för sjuka för att arbeta, men de blir inte friskare av att bli instängda och sängliggande. Ett arbete kräver mer än en till synes ansträngande fritid.

onsdag 18 november 2009

dagen efter

Jo, igår fick kroppen vad den tålde. Åkte med Storasyster och hennes klass till Stockholm och besökte Moderna muséet för att se Daliutställningen. Och det var ju en pers på många sätt. för det första har jag ju inte vistats i barngrupp på ett tag, så att bara tro att man orkar det är lite övermagat. För det andra blev det rejäla promenader i ganska så rask takt. De första 200 metrarna hade jag såna sammandragningar att jag trodde jag skulle bli kvar på Norrmalmstorg, men konstigt nog så släppte de och resten av dagen fungerade det någorlunda hyfsat. Men det är klart man var trött när man kom hem. Huvudet bara surrade, ingen större idé att försöka plugga eller göra något vettigt. Jag lyckades dock hålla humöret uppe nästan ända tills barnen somnat, men några motgångar vid läggningen så orkade jag inte längre. Så blev det lite gråt och lite tröst innan de till sist somnade.
Morgnarna är ju inte precis bättre och den här morgonen var det som om jag inte ville vakna alls. Trots allt är man tvungen att masa sig upp och för tredje dagen i rad, blev vi sena, jag blev superstressad och allt blev kaos. Vad trött jag är på det! Vad trött jag blir på mig själv! Att hantera stress just nu är fullkomligt omöjligt och jag känner bara för att gå och lägga mig igen så snart jag ser vart det barkar hän. Om man skulle sätta en stressmätare på mig så skulle man se hur stressen ökar ca en kvart innan vi ska iväg på morgonen, när jag ska hämta barnen på skola och dagis (eftersom det alltid uppstår konflikter i och med hämtningen) och ca en kvart innan läggdags. Och sen ska vi inte tala om hur stressad jag blir när sambon ska komma hem och jag inser att jag suttit försjunken i papper och litteratur hur länge som helst och disk och tvätt tornar upp sig och kylskåpet är tomt osv............ shit. Nu ska jag mata kaninen, hämta barnen och förhoppningsvis har allt lugnat ner sig igen om en timma....

tisdag 17 november 2009

Mot slutet av november

Varje morgon när klockan ringer är det mörkt där ute, och regnigt verkar det som. Tillbringade helgen i stugan, men mest inomhus eftersom det regnade och blåste och var grått. Kändes tråkigt att inte kunna elda i öppna spisen, men f n är inget bra ekonomiskt läge att kontakta den där killen som kunde fixa skorstenen heller.
Ovisshet är någonting som irriterar oss moderna människor något alldeles enormt. T ex att inte veta om eller när man får pengar från Försäkringskassan; att inte veta om eller hur länge man får bo kvar i sin lägenhet; att inte veta om eller hur länge skolan som ens barn går i får vara kvar, ja det finns massor av saker som man inte vet någonting om i sin framtid. Och till viss del är det fullt naturligt. T ex vad det gäller förlossningar. Idag vet man ju ganska väl ungefär när det kommer att ske, men många vill kunna planera in det exakt. Jag tror att det är anledningen till att många kvinnor idag vill ha kejsarsnitt eller bli igångsatta; de vill ha ett datum, en tid som går att sätta upp i kalendern. Bland alla andra möten och sammanträden.
Just vad det gäller barnafödande så är det ju lite av tjusningen att man inte vet riktigt när det ska ske, tycker jag. Däremot är det viktigt att veta var det ska ske, att det finns tillräckligt med platser och personal så att alla kvinnor får komma till den förlossningsklinik de valt i ett skede då de är förvirrade, stressade och i behov av lugn och ro.
Naturligtvis är det någonting som är svårt att planera, men som med flera saker i samhället (platser på Särskilt boende, tillgång på läkare eller förskoleplatser) så lönar det sig att ligga med ett litet överflöd. Var gränsen går är svårt att säga, men med ett litet överflöd ökar valfrihet och trygghet bland medborgarna och då säkerligen även den s k kundnöjdheten (som Berit J (C) pratade om på budgetfullmäktige).
Det finns kommuner där alla äldre över en viss ålder (tror det var 75) får välja om de vill bo hemma eller i särskilt boende. Jag tror att kommunen då måste hålla sig med 5 fler äldreboendeplatser än vad man annars beräknat, men tänk vilken trygghet för de äldre; att slippa genomgå en behovsprövning när man vet att man t ex inte VILL bo kvar ensam hemma. Samma trygghet som jag skulle uppleva om jag visste att Försäkringskassan tyckte att det var självklart att man fick vara sjukskriven om man inte mår bra, om man känner att man inte klarar av sitt arbete och en läkare dessutom bekräftar detta. Istället känner man sig ungefär som om man ska gå igenom tullen med en liter av nåt som man inte får införa i landet i väskan....

torsdag 12 november 2009

Information Vårdval Tiohundra

Idag har jag varit och lyssnat på hur man tänker lägga upp vårdvalet i kommunen. Det är ju en ny lag som säger att alla måste införa vårdval fr o m den 1/1 2010. Trist faktiskt att man uppifrån bestämmer hur vården ska organiseras in i detalj. Det kan ju faktiskt finnas mer effektiva sätt att ordna en bra , kvalitetssäkrad service till sina medborgare. För det måste ju ändå vara det som är syftet i slutändan.
Och redan sen långt tillbaka har vi haft möjlighet att välja läkare och vårdcentral. Jo, jag vet, det finns vårdcentraler som inte verkar veta om det, men så har det varit under en längre tid. Man har rätt att välja en vårdcentral eller läkare och lista sig där.
Vad är då det nya? Tja, en sak är ju t ex att det kan dyka upp många nya aktörer på banan. Och de dyker förstås upp i grupper och på orter där de ser att de kan tjäna en hacka. Områden där vi haft långvariga problem att skaffa läkare lär inte få någon strid ström av nya aktörer som vill etablera sig där, tyvärr. Istället är risken att mer resurser koncentreras till områden med "starka patientgrupper" och då räcker inte pengarna till att göra särskilda satsningar på de områden där det verkligen skulle behövas förstärkning.
En annan risk som jag ser det, är att underlaget inte räcker för fler aktörer inom vissa områden och att vi t ex får tre svaga mottagningar istället för en stark. Det blir fler att samverka med och mellan och det säger sig självt att det blir mer komplicerat att få det att fungera. Jag skulle tro att invånarna i tätorten Norrtälje och kanske Rimbo kan få tillskott på ett visst utbud, men i de norra kommundelarna där det redan nu är problem med rekrytering och att hålla ett tillräckligt stort underlag för vissa verksamheter (t ex MVC) tror jag inte invånarna kommer att känna av någon större valfrihet.
Och så blir det väl som i skolorna, man får ringa från BB för att ställa sig i kö till populära husläkare i Norrtälje tätort medan man har problem med att få tillräckliga underlag för att få verksamheterna att gå ihop på landsbygden. Små, trevliga privata enheter och jättelika offentliga enheter som ickevalsalternativ (alltså, bara ordet ickevalsalternativ. Nästan lika illa som ordet "svag kundstock" som användes för invånarna i t ex Edsbro).

måndag 9 november 2009

Årets höjdare? Budgetfullmäktige

Idag har jag och flera tappra själar med mig deltagit i kommunens budgetfullmäktige under hela dagen. Vilken pers. Sitta, sitta, sitta i en trång lokal och lyssna till både den ena och den andra bullshiten. Men det är ju spännande också. Det är spännande när Berit J (C) säger att kommunen ska rädda klimatet och företagen och bli en kommun på frammarsch. Det är spännande både för att jag tror att det kan bli svårt för kommunen att rädda klimatet och för att i stort sett var det enda någon från majoriteten sa om miljön. När Miljöpartiet föreslog att lägga till ordet "hållbar" framför ordet "tillväxt" i rubriken på majoritetens budget svarade majoriteten blankt nej. Ganska spännande. Att vilja ha en icke hållbar utveckling. Spännande på många plan.
Någonting som debatterades flitigt var badhuset i Rimbo och det framstod som mer och mer klart att kommunledningen tror att deras uppgift är att straffa fastighetsägaren för att det är en dålig fastighetsägare med många skumraskaffärer i bagaget. Därför vill man inte göra affärer med honom. Därför kan inte kommunen köpa badhuset och erbjuda Rimboborna ett innehåll i det stora huset som är beläget mitt i centrum och tidigare innehöll kommunens finaste bad. Kommunledningen ser sig tydligen snarare som en domstol än som medborgarnas förlängda arm.
Även skolan debatterades och bara så att ni alla nu vet det, så finns det en som heter Mcquinzy som har gjort en utredning som visar att det enda som spelar roll för barnens kunskapsutveckling är lärarens kompetens. Gruppstorlekar, lokaler, kost, motion, antal vuxna i skolan och allt det där andra som vi som engagerar oss i skolan brukar vilja diskutera spelar överhuvudtaget ingen roll. Men det är svårt att få en lärare som har kompetens att undervisa en stor grupp elever som inte får röra på sig tillräckligt och har någonting i magen och behöver särskilt stöd och kanske har det lite jobbigt hemma.... eller finns sån kompetens i den utsträckningen att vi klarar att höja kunskapsnivån för eleverna i skolan med enbart satsning på kompetenta lärare?
Äh, det har varit en lång dag, sambon skjutsade Storasyster till fotbollen, men glömde skorna så hon kunde inte vara med på träningen. Besvikelse. Jag snabbstekte pannkakor för att lätta upp stämningen och nu är det snart sängdags för imorgon är en ny dag. Kanske rapporterar jag lite mer från den intressanta budgetdebatten då.

söndag 8 november 2009

jag är en svensk, socialistisk sjukvårdspolitiker

För oss som brukar ha fullt upp att fixa här hemma under helgerna, var det annorlunda att åka iväg och umgås med vänner. När vi kom till kedjehuset i Hässelby var det överfullt av utländska besökare; en amerikansk kvinna som ledde kurser i självkännedom runtom i världen, en amerikansk man som jag aldrig fick pejl på, en brittisk äldre man som bodde i en gammal viktoriansk skola i Cambridge, en amerikansk kvinna som bodde mellan Seattle och Vancouver och en argentinsk chaufför som sedan 30 år bodde i Sverige. Därtill den västgötska, operasjungande socionomstuderande värdinnan och hennes smått antroposofiska sambo, värdinnans dotter, våra döttrar, jag själv och min turkiske, ickeengelsktalande sambo.
På ett väldigt amerikanskt sätt började Seattlekvinnan fråga mig om den förestående förlossningen, om jag tänkt mig en hemförlossning och vilka möjligheter det finns att välja alternativa förlossningsmetoder och smärtlindringar. Jag svarade att jag nog tänkte mig det hela ganska traditionellt på ett sjukhus. "Well", svarade hon, "there´s tradition and then there´s medical tradition", varpå jag svarade att jag nog valde medical tradition. Tja, vad ska man göra som sjukvårdspolitiker och försvarare av den offentliga vården? Den tanken fick jag tänka flera gånger under helgen.
Det gästande sällskapet (förutom vi) lämnade oss efter ett par timmar och sambon och värdinnans sambo for iväg för att leverera en bil på andra sidan stan. Sen åkte de tunnelbana tillbaka. Och på tunnelbanan träffade de nån herre som förklarat för dem att man inte behöver, eller för den delen bör, vaccinera sig mot svininfluensan, utan det räcker att äta vitlök,spenat och broccoli så håller man sig frisk. Låter ungefär som kvinnan i lokaltidningen som för någon månad sen tyckte att man kunde undvika stress och sova ordentligt istället för att vaccinera sig. Och det stämmer väl? Klart man har mer motståndskraft om man är frisk, äter hälsosamt och sover ordentligt, men den enda motståndskraft de här två männen verkade ha fått var mot att vaccinera sig. Och dt är väl upp till var och en? Eller är det det? Jag tycker inte att det har varit upp till mig om jag vill vaccinera mig, jag har två barn och ett tredje på väg, det är inte mitt val om jag vill bli sjuk, eller tror att jag kommer att bli sjuk, nej, för barnens skull är det min förbannade skyldighet att skydda mig och att inte smitta ner dem. Jag kan inte se att jag har haft ett val. Och det retar mig att den andre föräldern då tycker att han har det valet.... jag kommer att byta lås om han inte vaccinerat sig när bebisen kommer. Hur kan man tycka att man har rätt och komma hem och sprida smittor som kan döda oskyldiga barn? Nu har jag väl blivit riktigt gravidnojjing, men ARG var jag, och fortsatt ivrig förespråkare för vad det offentliga beslutat att råda befolkningen till; nämligen att skydda sig själv och andra.
Trots att männen tagit ett av oss kvinnor sett helt felaktigt beslut så firade vi dem grundligt på Fars dag med tårta till frukost, obligatoriska strumppaket och några timmar i Akalla by där barnen red på ponnyer och provade drejning. Barnen somnade i bilen hem och sen blev det en relativ lugn kväll i väntan på morgondagens budgetfullmäktige.

fredag 6 november 2009

Medicinerar mig själv

Rullar ur sängen med knäna ihop, för så ska man göra när man har ont i bäckenet. Går med små steg, ut i köket, hämtar tidning, gör välling, klär på mig, äter frukost, gräddar bröd, gör välling igen, Storasyster vägrar vakna, plockar ur diskmaskinen, hjälper Liten med kläderna, bråkar på Storasyster att komma ur sängen, försöker sitta ner lite, vila kroppen emellanåt, men har rätt bra fart en stund fram på dagen.
Lämnar barnen i skola och på förskolan, bestämmer att plugga med en kompis på skolan, åker hem och hämtar nybakt bröd, dator och badkläder (?). Vi skriver och tjattrar och skriver (var och en för sig, men nästan samma innehåll, spoooky).
Träffar sambon och ska hjälpa honom att komma till rätt ställe för att bli vaccinerad mot influensan. Men det blev fel ändå, fel dag, fel tid, jag som kollat så noga på Vårdguiden. Förra gången gick han till fel ställe. Nu blir det nytt försök på måndag. Det är väl bara att hålla tummarna för att han inte hinner bli sjuk innan. För en sjuk karl är sannerligen ingenting jag orkar med just nu....
Jag hämtar i alla fall ut ett badkort på barnmorskemottagningen. Vilken strålande idé att låta gravida kvinnor gå och simma gratis. Och nu när jag är sjukskriven så hinner jag ju göra det också. Jag började med 300 meter (man vågar ju inte ta ut sig när man har ont i kroppen ändå) och en för mina mått sett lång varm bastu efter. Hämtade barnen och fortsatte dagen med att försöka gå så lite som möjligt helt enkelt. Längsta stunden på benen blev när jag hackade grönsaker till middagen och rörde om i grytan, plockade av bordet i diskmaskinen osv. Och nog började bäckeneländet ömma. Somnade en stund framför Bolibompa (hade ju trots allt inte sovit på hela dagen), poppade popcorn till Barda och känner nu hur elefanten inom mig tror hon är Houdini och vill ut.
Ett strålande tentaresultat och likaså kursbetyg gjorde mig nästan tårögd (vad löjlig man är) och hade ju varit värt att fira med något alkoholhaltigt, men man kan ju ha kul utan sprit. Blir väl en skön skiva av typ Mozart som blir kvällens festlighet. en tidig kväll är i alla fall inplanerad efter denna, tror jag, för kroppen nyttiga dag och inför morgondagens utflykt till sommargrannarna i Hässelby.

torsdag 5 november 2009

Känns att sjätte november är på G

Ja, inte dimma då, men riktigt ruskigt väder. När jag lämnat barnen gjorde jag precis som igår, lade mig på sängen med en skolbok och somnade som en stock. Hade ställt klockan på tio för att komma upp och ta mig till jobbet med sjukintyget. Det liksom regnsnöade, det var en minusgrad och modd på vägen. Mysigt. Åt två päron till lunch och drog.
På jobbet var det som vanligt, en del var sjuka, vikarier, en del fanns inga vikarier för och imorgon skulle det visst bli ännu färre personal. En kollega hade bakat eftersom vår vikarie nu blivit fast eftersom även jag försvinner från avdelningen. Jag gluffade två stora bitar medan personalen på "min" avdelning satt i samtal med förskolepsykologen.
Tog det lugnt på vägen hem också. Husläkaren ringde och sa att de inte hittade tillräckligt med bakterier i urinprovet för att det "skulle vara nåt", men att jag helst skulle lämna ett nytt, ett morgonprov så att de kunde vara säkra. För detta måste jag ringa och beställa en ny tid. Hon lät lite ångerfull att hon sjukskrivit mig utan att ha "hittat" nåt, men jag tror inte hon behöver vara orolig; igårkväll var jag övertygad om att jag kommer att sitta i rullstol innan detta är över. Känns något bättre idag då jag knappt gått någonting på hela dagen.
Jag hämtade Liten och åkte ner till BVC för att vaccinera henne. Hon var jättetrött för hon hade inte sovit något på dagis. Jag sa ingenting om vad vi skulle göra. Vi fick vänta ca 45 minuter och sen gick vi in. Hon hann inte reagera förrän det var över och då sa hon inte ett ljud på jättelänge. Sen var hon lite tuff och visade Storasyster att hon också hade plåster på armen.
Vi kom hem och åt rester. Skulle på fullmäktigegrupp, men både jag och Liten däckade i dubbelsängen medan Storasyster såg på Bolibompa. Jag vaknade, men inte Liten. Tvingade kroppen att lyfta över henne till sin säng. Nu ska jag snart inta plats i min. Helt färdig igen.

onsdag 4 november 2009

Första dagen som sjukskriven

Klockan ringde vid sex, vilket är en sovmorgon med ungefär 45 minuter på en onsdag. Skönt. Men det är mörkt och kallt ute. Väckte barnen, valde att inte berätta för Storasyster om dagens vaccinering i skolan, det skulle bara bli besvärligt. Barnen verkade någorlunda pigga och glada och skuttade iväg till dagens aktiviteter. Jag kände mig som en helt annan mamma än den stressade som jag är van att vara. Lovade barnen att baka muffins på eftermiddagen och berättade för en lycklig Storasyster att jag anmält intresse att följa med på skolresan till Moderna muséet och Daliutställningen. Sånt som jag aldrig kan göra liksom........ah....vilken känsla.
Kom hem igen efter att ha lämnat barnen, inställd på att hinna läsa lite kurslitteratur (det är rätt mycket att läsa den här kursen), men slocknade som en stock efter en halv sida. Vaknade vid elva av att en väninna ringde och undrade om vi skulle äta lunch, lunch? eh? godmorgon.
Lunch på stan i ett blåsigt, snöigt novemberväder. Drack te istället för kaffe som doktorn rekommenderat. Tog det lugnt.
Efter långlunch bestämde jag mig för att promenera till dagis och hämta Liten. Lite luft och rörelse behöver man ju. Det gick inte fort och väl hemkommen känner jag mig nu helt färdig. Skulle säkert somna igen om jag la mig ner. Men vi ska snart åka och tanka upp bilen (ska till jobbet och fika och lämna sjukintyg imorgon), handla mjölk, fil och russin (Litens direktiv) och hämta Storasyster hos kompis. Muffinsbak blir imorgon kanske.... Det är bra att det finns tid att ta saker i sin egen takt. Och jag blir väl tvungen att muta med något imorgon också då jag ska ta mig ner till BVC och vaccinera även Liten. Vaccin finns nu enligt Vårdguiden.

tisdag 3 november 2009

Discriminate me

Har idag (samma dag som jag själv uppsökte läkare) hört hur fyra kvinnor som försäkringskassan nekade sjukskrivning p g a olika problem till följd av graviditet fått upprättelse. Jag tycker det är helt snett att inte bevilja sjukpenning för t ex bäckenuppluckringsproblem när man gör det för ryggskott. Det är väl inte lättare att röra sig för att man är i ett s k naturligt smärtläge? Det gör lika ont.
För min del tror jag att jag kunnat klara av att arbeta betydligt längre i ett annat yrke. Ett yrke som tillät att man tog en paus, lade sig en stund, ett arbete där kollegorna inte drabbades av att man inte kan lyfta, att man kanske måste gå hem tidigare någon gång. Ett arbete som inte krävde total närvaro och engagemang och uteslöt irritation p g a värk.
Hade arbete på en småbarnsavdelning på Förskolan räknats som ett tungt arbete hade jag kunnat få havandeskapspenning fr o m den 23 november och kanske hade jag då kunnat hålla ut tills dess. Men nu menar man att det inte är ett tungt arbete, att man inte "behöver" lyfta. Det är helt otroligt. Den som bestämt det kan aldrig ha varit på en småbarnsavdelning. Jag kräver inte heller att man ska springa runt och kolla alla arbetsplatser för att se hur tungt arbetet är, bara att man lyssnar till de som är i proffessionen. De vet. Och det går inte att jobba på en småbarnsavdelning utan att behöva lyfta barn, behöva hjälpa barn med på och avklädning, behöva hjälpa barnen att städa upp på golvet, sätta upp stolar på borden mm Och det är tungt!!!
Och ett hur naturligt skede som helst i livet kan ju ändå vålla smärta, illamående och besvär. En förkylning är fullt naturlig, skulle det innebära att man inte ska vara hemma från jobbet om man är förkyld? Mår man inte bra och känner att man inte kan utföra sitt arbete så bra att det inte drabbar verksamheten, kollegor och brukare, så ska man inte heller vara på arbetet. Egentligen kan ingen annan än man själv avgöra hur man mår, men har man en läkares medhåll så verkar det märkligt att en högre instans ändå ska blanda sig i och ändra i beslut. Någonstans måste gränsen gå.
Vem tar ansvar om någonting händer den blivande modern eller barnet p g a arbetet? Är det försäkringskassan?

måndag 2 november 2009

En ledig dag

Idag skulle vara den lediga dagen mellan tentan och nya kursen. Och oj, vilket program. Började dagen med att vara ett par timmar med Storasyster i skolan. Det gillade hon. De håller på med mycket intressanta och roliga saker i klassrummet, men man kan samtidigt konstatera att det finns mycket utrymme för händelser som ingen vuxen ser och som kan göra att barn mår dåligt. Bara vägen från klassrummet ut på skolgården där några "rastvakter" i gula västar finns. I korridoren eller trapphuset finns ingen förutom en massa barn som dröjer sig kvar eller inte hinner med/vågar sig ut eller vad det nu kan vara. Det är långt ifrån möjligt för de vuxna som finns i skolan att kunna se varje barn och vad som händer.


Strax före lunch drog jag vidare till barnmorskan och förklarade att jag trodde att jag led av högt blodtryck eftersom det bultar och dunkar i hela kroppen, och speciellt i huvudet. Vid en kontroll konstaterade hon att blodtrycket var 85 genom 59, eh....? Nej, hon hämtade en annan apparat och lite mer i stil med mitt vanliga blodtryck visade den 100 genom 67. Inte högt alltså, så det är väl nåt annat somdunkar i kroppen.


Snabb lunch med systeryster på stan och sen psykologen. jag börjar väl se ljuset i slutet av tunneln. Frågan är bara hur jag ska orka krypa de sista hundra metrarna. Utan att bita någon. Husläkaren ringde. Tid imorgon hos ny läkare eftersom den gamla gick i pension.
Hämta barnen, snabbdricka kaffe, laga mat, äta, fotbollsträning, en fröjd att se ett lyckligt, svettigt barn, hem och kasta barnen i badbaljorna, plocka fram pyjamasar, lämna över till pappan och mamman springer till möte med Lärarförbundet och diskuterar skolpolitik. som suger. Hem, lägga barn, läsa saga, sjunga vaggvisa, trycka på Chopin på CD och luta sig tillbaka i fåtöljen i barnens sovrum en liten stund. Planera för en ny dag. Inte ledig längre.

onsdag 28 oktober 2009

Höstlov och annan LOV som ställer till det

Jo, det blev lite lov för barnen ändå. Underbart. vi hade en bra helg när barnen skojade och lekte med varandra hela tiden. Sen fick de vara hemma med pappa på måndagen medan mamma skrev tenta. Eftermiddagen ägnades åt att göra i ordning och möblera om lite inför kommande tillökning. Tisdagen var det dags för pappa att jobba och mamma satt i sammanträde hela dagen och lyssnade till borgarnas planer för hemtjänsten. Man undrar var det där med patienten/brukaren i centrum tog vägen. Nu ska man dela in hemtjänsten i två kategorier; en som innehåller bara hemtjänst och en som innehåller hemtjänst och basal hemsjukvård. Skälet till detta, och nu citerar jag: "är att få in fler utförare". Inte att erbjuda en bättre service till brukarna. Istället blir det väl så att för den som behöver hemsjukvård kommer det inte att finnas så mycket att välja på medan den som endast är i behov av hemtjänst får några olika att välja på. Om man sedan helt plötsligt blir i behov av hemsjukvård (inte helt otroligt) så får man väl antingen byta leverantör eller ta in två utförare i hemmet........eller???
Sen pratar man om att för de som inte vill välja så ska det delas lika mellan alla utövare som vill utgöra ickevalsalternativ. Det är viktigt att det inte blir orättvist. Orättvist för vem??? Jo, för de olika företagen som levererar hemtjänst. Vem är i fokus här? Inte är det brukaren i alla fall.
Mitt förslag är att i stället se till att ha en hög kvalitet på den av kommun och landsting tillhandahållna hemtjänsten/hemsjukvården. Låt brukarna välja innehållet istället för i vems fickor skattepengarna ska hamna. Se till att sätta brukaren i centrum, inte företagaren.
Sen undrar man ju lite över det här med hur man väljer vilka företag som ska få leverera till kommunen. I Färsna t ex, ska nu ett företag som är försatt i konkurs och har en skult på en halv miljon till kommunen få byggrätt. Fanns det ingen annan som var intresserad?
Och det är ju bra att man bygger, men varför uppför man bakom kommunhuset en stor byggnad som sträcker sig ända ut i gatukorsningen och skymmer sikten för trafiken. Flera äldre byggnader här i staden har ju fått ge vika just för att ge sikt åt trafiken (t ex Bondepalatset i korsningen Roslagsgatan - Bangårdsgatan). Mittemot ligger dessutom tryckeri och tidningsdistribution så det är ju inte frågan om en plats med väldigt lite trafik heller.
Nog med gnäll. Idag har jag jobbat en halv dag och det tänker jag inte ens skriva om. Jag samlar mig till ett annat tillfälle. Imorgon och på fredag har jag semester och vi ska ut till Norröra och njuta av skärgården på hösten och grilla korv och fotografera och ....... ha det bra. Lovar att återkomma med mer åsikter när jag kommer hem igen. Känner mig åtminstone nöjd med att kunna erbjuda mina barn lite höstlov trots att jag nu plockar av de dagar jag såväl behöver i januari.....

måndag 26 oktober 2009

Vi flytt int`

Idag när jag åkte från tentan svängde jag förbi stugan och hämtade laddaren till kameran eftersom jag ju ska ha lite semester i slutet av veckan och naturligtvis måste fotografera. Jag satt i bilen och funderade över vilka alternativ som egentligen finns om vår lägenhet ska säljas. Det absolut bästa alternativet är ju att vi får en ny hyresvärd bara och ett kontrakt där inga överenskommelser om avstånd från besittningsskydd ligger och skvalpar i bakvattnet. En ny hyresvärd måste antagligen ta tag i och renovera upp lite också så att vi får det lite bättre, ev också lite dyrare, men det är inte helt säkert då direktverkande el inte är direktbillig el. Alternativ två skulle kunna vara att vi hittar en annan stor, billig, central hyresrätt där vi känner att vi kan tänka oss att bo en tid framöver. Alternativ tre är att vi flyttar ut till stugan och förhoppningsvis spar in så mycket på utebliven hyra att vi under tiden kan hyra in någon som bygger till, drar in vatten osv för att får permanentstandard. Alternativ fyra är att vi hyr en liten billig lägenhet, river stugan och låter uppföra en nyckelfärdig villa på tomten. Alternativ fem är att vi säljer stugan och köper t ex ett radhus eller en billig villa någonstans för att bo permanent. De flesta alternativen verkar ganska ansträngande tycker jag. Särskilt om man vill bo centralt och ha nära till natur och bad. Vi har liksom inte de resurserna. "Man ska få välja hur man bor ja, tamej fan. Och vissa väljer andra sidan stan. Vissa väljer västra Flemingsberg, andra väljer hus i lila färg."
När jag kom hem beslöt jag att strunta i alla alternativ. Jag är gravid och jag vill boa. Jag började röja i farstun, flyttade garderober till "lilla hallen" för att få tillstånd mer plats för kläder, flyttade storasysters skrivbord till en läxhörna och in med en fåtölj från vardagsrummet till barnens sovrum så att jag slipper sitta på golvet och läsa saga på kvällen. Nu kör jag. Det här är mitt hem. Vi flytt int´.

onsdag 21 oktober 2009

Erbarme dich mein Gott

Att börja dagen 04.30 är en plåga bara det. Det behövs inte en dotter med gråtattack på golvet och destruktiva tankar för att vilja stanna hemma och dra täcket över huvudet. Ett under att vi alla tre, trots gemensam gråt på köksgolvet kom iväg till dagis, fritids och jobb överhuvudtaget. Men jag kom förstås försent till jobbet. Snacka om etisk stress (som föreläsare från Röda korset pratade om på temafullmäktige i måndagskväll). Att göra någonting som man känner är helt fel rakt genom kroppen. Att lämna bort sitt barn när det är ledset och destruktivt för att tjäna pengar. En etisk stress som säkert de flesta hårt arbetande människor utsätts för någon gång under livet, om inte fler.

Ordnade så att mormor kunde hämta dottern direkt efter skolan och ansökte om 2½ dags semester nästa vecka. Hela tiden med tanken att det kanske redan är försent nästa vecka, jag kanske bara borde droppa allt och vara hemma med henne. Men nu har vi kommit så här långt och när pappa lovade komma och titta på utställningen om äpplen i skolan imorgon och lite filmtittning så är hon återigen (tillfälligt) positiv och förväntansfull inför morgondagen. Bra, då klarar vi en dag till.

Tyvärr håller inte glädjen länge. En stund senare vid läggdags brakar allt ihop igen. Vad skapar denna förtvivlan? Vad är det jag inte rår på? Storasyster hulkar sig genom sagoläsning och välling, som hon först vägrar ta emot. Liten vrider sig oroligt, hon känner också av att någonting inte stämmer. Till sist somnar de båda medan Hungarian state symphony orchestra bönfaller: Erbarme dich mein Gott. En total känsla av maktlöshet gör att kvällens tentastudier ter sig tämligen ovidkommande. Och bara vetskapen om att klockan 05.00 ringer klockan och det är dags för ännu en arbetsdag skjuter spjut rakt genom en mors hjärta.

Det sjuder

Det finns ett sjudande hopp runt om i kommunen och i samhället och på lokaltidningens debattsida ger det avtryck i klarsynta inlägg om alliansens politik, bl a på skolområdet. Det är hoppingivande att se att det finns så många som inte accepterar alliansen bortförklaringar om lågkonjuktur och istället plockar fram de konkreta exempel på hur alliansen rustar ned systemet och bygger ett nytt mindre solidariskt system. Det är hoppingivande att se att de inte lyckas lura i alla att detta är den enda vägen. Det finns både glöd och insikt hos medborgarna och den glöden och insikten måste vi nu peppa varandra att använda för att bryta det borgerliga systemskiftet som delar in vårt samhälle i ett betygssystem där långt ifrån alla kan få en femma, eller MVG, eller ett A, eller vad det nu är........ Kom igen kamrater, knyt nävarna, sitt inte tysta och ta detta, det är ingenting vare sig ni eller era barn kommer att må bättre av. I den stora framtiden.

lördag 17 oktober 2009

Skyll det på snoppen!

Nyss hemkommen från barnkalas. Eftersom kalaset var en bit bort var vi föräldrar välkomna att stanna och fika och jag tog tillfället i akt att få äta lite underbart hembakt; bullar, kakor, cheesecake och tårta. Kalaset bestod av 14 barn, vad jag förstod födelsedagsbarnet själv som blev 7 år, kamrater till henne och 2 småsyskon (varav min lilla var en). Det var 10 flickor och 4 pojkar, varav en pojke tillhörde kategorin småsyskon.
Som vanligt när det är kalas blev det uppspelt och volymen hög. Det som hördes och märktes mest var de 4 pojkarna som rusade runt i huset, skrek, brottades och rev ner saker. eller det var inte det som hördes och märktes mest, det var det enda som hördes och märktes. Tjejerna försökte stänga in sig i födelsedagsbarnets rum och leka skola.
För mig får detta gärna bero på biologi, genetik, uppfostran eller kultur, det spelar ingen roll; det jag reagerar på är att alla vuxna som fanns på plats bara accepterade detta med en axelryckning och ett konstaterande att "det är pojkar". Och det är väl så kulturen föds, vi accepterar vilket beteende som helst bara för att det är pojkar. Vi ifrågasätter inte att de rusar runt och brottas inomhus, att de gapar och skriker och tar plats på bekostnad av flickorna. Och nu var det ju faktiskt en flicka som fyllde år, en flicka som borde ha varit i centrum, som vi borde ha hört och sett och märkt. Vi har mycket långt kvar.

fredag 16 oktober 2009

Stor, billig, central bostad sökes.......

Tror ni någon nappar på den annonsen? Njae.. inte jag heller. Man blir lite upptagen av tidningsrubriken som talar om att ens hem ska försäljas. Det påverkar en, så att säga. Och visst blir man upprörd över att behöva läsa sånt i tidningen.
Det är aldrig kul när ens boende blir osäkert. Jag minns förra gången, den gången ville kommunen använda vår bostad till missbruksvård och man blev ansedd som någon slags fascist när man inte generöst ville flytta på sig och bereda plats för samhällets svaga. Den här gången (samma hyresvärd) så ska fastigheten försäljas, göras pengar på i kristider, och inte vet jag om någon kommer se med blidare ögon på en för att man vill bo kvar i sitt hem den här gången.
Förresten, när de rev det gamla huset jag bodde i (det fanns bara en hyresgäst kvar där då), så fanns det politiska beslut om att rivningen skulle vara slutförd innan hyresgästen ens fått besked från hyresvärden om att huset skulle rivas. Så någon direkt kommunikation kan vi nog inte vänta oss.
Hursomhelst så erbjöds den hyresgästen ett annat boende som han kunde acceptera. Men då kommunen gjort sig av med de flesta "onödiga" fastigheter som de innehar så undrar man vad som kan finnas kvar att erbjuda oss. Alltså, vi bor ju här, våra barn går i skolan och på förskolan här, vi är inte flyttbara hur som helst. Och jag har inte råd med några stora höjningar av boendekostnaden förrän tidigast 2013 då mitt räntefria lån är avbetalt och mina studier slutförda. Jag har bott i de här kvarteren sen 1996, mina barn är födda och uppvuxna här. En trea i de nybyggda husen i kvarteret intill kostar tre gånger så mycket i hyra som vår lägenhet.
Jag ska inte spankulera mer nu, hotet om försäljning av kvarteret har funnits länge och det kan finnas länge till innan någonting händer. Jag vet att det löser sig, det gör det alltid, det känns bara så onödigt jobbigt.

På bar backe?

Läser i tidningen att kvarteret vi bor i står högt på kommunens försäljningslista. Tack hyresvärden för att ni informerar oss som bor här. Jo, vi vet att husen en dag ska säljas, så har det väl sagts sen kommunen tvångsinköpte fastigheterna på nittiotalet, eller var det åttiotalet? Och det stämmer som kommunens Lars Härlin säger att vi hyresgäster fick skriva på rivningsklausuler som bifogades hyreskontrakten, men enligt text på desamma så gäller hyresnämndens godkännande av dem i tre år efter undertecknande, sen måste nya klausuler skrivas under och godkännas. Det beror ju på att hyresvärdar inte kan kalla fastigheter för rivningsfastigheter under hur lång tid som helst, alltså helst inte mer än tre år.
Det är väl dags att kontakta Hyresgästföreningen nu då. Men hur ska jag göra med garderoberna? Jag som planerat åka till IKEA och köpa nya garderober inför nedkomsten i januari. Är det en satsning som fortfarande verkar okej? Eller är det bättre att avvakta, ingen vet ju var man befinner sig om ett år. Förhoppningsvis inte på bar backe med tre små barn.

torsdag 15 oktober 2009

Tack för idag, liksom

Vad vore livet utan halsbränna, nästäppa, åderbråck, bäckenuppluckring, trötthet och illamående? Som tomt inuti liksom, men nu är det väl inte så mycket mer som ska tillkomma?


Idag har jag slagit på stort och gjort lite nytta. Flyttat två taklampor (bytt plats på dem). snurrat in lite sladdar som inte används och lagt dem i ett skåp. Tvättat, diskat och skrivit ett medlemsutskick till partiföreningens medlemmar. Men jag har inte skickat det än........... och jag har inte hängt tvätten. Men jag har duschat också. Och jag kom nästan i tid att hämta Liten på dagis när de stängde tidigt för personalmöte idag. Nästan. Men hade jag inte åkt när jag åkte så hade jag nog blivit flera timmar sen för sen blev det visst olyckor och elände på vägen. Tankade gjorde jag i morse också och upptäckte att jag tappat bort bensinkortet. Blä, förrförra veckan var det ICAkortet. Var tar de liksom vägen? Det är nog en massa andra saker jag också tappat bort av bara farten, men man upptäcker det inte förrän långt senare. Fundera inte på det nu. Ojojoj, m a o, dags för sänggående.

Hur är man funtad???

I bilen på väg till vårt studiebesök på habiliteringscentrum i Sollentuna hörde jag på radion att kvinnor med fysiska och främst psykiska handikapp i långt större utsträckning drabbas av våldtäkter än kvinnor utan dessa funktionshinder. Ändå räknar man att det finns stora mörkertal då många av de drabbade inte kan, vågar eller förstår att detta är någonting de bör tala om för att det är fel. Det är så man tappar andan....
Jo, man blir både skrämd och undrande; vem utför såna handlingar? Är det "helt vanliga män"? Jag har alltid undrat vad man överhuvudtaget får ut av sex som den andra parten inte är med på, men har kunnat förklara saken för mig själv med makt. Det är klart att den man kan tvinga sig på, ofreda, har man också makt över, men vad är det för behov att vilja ha makt av människor som redan är svaga, försvarslösa? Där sitter man ju redan i en överlägsen ställning som inte behöver bekräftas genom övergrepp.
Och här springer högfungerande(?) kvinnor och bantar, sminkar sig med djurspäck, opererar första lilla rynka och klär ut sig i kortkort och högklackat för att männen ska tända på dem. Snacka om att de lyckats befästa sin maktsituation.
En lastbilschaufför onanerar så han kör av vägen, fortsätter i diket när polisen hittar honom bakom ratten utan byxor..., ja, man slutar aldrig förvånas över dessa män...
Annars hade vi ett intressant besök på habiliteringscentrum, men tiden var knapp och vissa frågor fick hänga kvar. Att andelen barn med behov av särskilt stöd ökar har vi hört länge. Detta förklaras delvis av att fler utredningar görs idag, det kan också förklaras av att fler och fler barn som föds för tidigt idag kan räddas och det är inte sällan dessa barn får ett eller flera funktionshinder som följd av att komma till jorden utan att vara färdigutvecklade.
Autismliknande syndrom och Asperger är tillstånd som kan ha genetisk grund, men de kan också vara följder av förlossningskomplikationer. Barn med dessa diagnoser kräver mycket av samhällets resurser och man tycker att det vore på sin plats att ta reda på vad som orsakar funktionshindren istället för att bara behandla på bästa sätt. Är det förslossningskomplikationer? Vilken typ av komplikationer? Kan de t ex bero på att man idag skyndar på förlossningar för att få en effektivare och billigare verksamhet, kan det bero på att man för tidigt klipper navelsträngen? Det finns ju diskussioner om att detta är handlingar som påverkar barnet negativt. Om det är förlossningsskedet som ger dessa funktionshinder tycker jag att vi blivande föräldrar har rätt att veta om vissa förlossningskliniker bidrar till fler barn med dessa funktionshinder än andra. Vi har ju valfrihet och då kan det vara bra att få fakta till grund för valet innan det görs. Är genetiska orsaker de främsta är detta givetvis inte lika viktigt, men frågan är ju ändå varför dessa diagnoser ökar. Det är ju alltid bättre om man kan förebygga istället för att behandla.

onsdag 14 oktober 2009

mamma sa...ta ledigt idag

Storasyster bröt ihop vid middagsbordet. Över till synes ingenting. Och det var andra gången på bara ett par dagar. Livet verkar vara för mycket för henne helt enkelt. Hon orkar inte. Till sist brakar det. Vi tog ledigt en dag och bara slappade, såg på film och gick i skogen, umgicks. Vi läste läxan, bara det. Barnen har läsprojekt i skolan och ska läsa för en vuxen hemma varje dag. Tips och råd följer till den vuxne: Välj det rätta ögonblicket, skapa lugn och ro, Låt den här dagliga stunden med ditt barn leda till gemenskap och glädje, Uppmuntra gärna och ofta.........osv.
Yes, den tiden har man ju. Varje dag. He he he. När jag hittade den här läxan var det tisdagkväll, läggdags, visste att jag skulle jobba 12 timmar onsdag, komma hem halv nio, hur ska man hinna detta? Nu läste vi en lång stund igår när vi var hemma.
Storasysters lärare ringde och frågade hur hon mådde. Jag svarade som det var; hon är nog bara trött och läraren konstaterade att det är skönt att det snart är lov. Lov? tänkte jag. Just det, det är lov från skolan, men hur påverkar det oss? Hur gör det att mina barn får vila mer? Nu har Storasyster tur dsom får följa med en kompis ut i skärgården ett par dagar, om det sen är att betrakta som vila återstår att se. Vi andra får nog vackert bita i äpplet och jobba på. Inga sovmorgnar, inga lediga sköna dagar som uppladdning för årets mörkaste tid. Inte för mig och inte för mina barn.
Igår läser jag dessutom en artikel i lokaltidningen där en kvinna avråder ALLLA från att vaccinera sig mot Den nya influensan. En sida på nätet varnar och skrämmer oss för vaccinet. Istället råds vi att sova ordentligt och inte stressa. Skoja mera! Vi som inte är förunnade en stressfri verksamhet med tillräcklig sömn, är det okej om vi vaccinerar oss? Vad man behöver när man känner sig tvungen att vaccinera sig är inte fler och större varningstexter, det känns jobbigt ändå att övertyga sig själv.

tisdag 13 oktober 2009

Konsumtion i sig kan väl inte vara ett mål?

Eller så är det det? Det talas hela tiden om att tillväxten måste öka, annars ökar inte välfärden och rättvisorna i samhället. Men det är väldigt sällan som man talar om konsumtionen som ett miljöproblem. T ex talar man om grön tillväxt.
Emil Schön har just utkommit med Konsumtionsboken - Köpfrossa i en febrig värld. Han menar att man istället för att köpa samma saker fast miljömärkta kan tänka på hur man istället skulle kunna slippa konsumera. Dela med andra och/eller göra lösningar med t ex grannar som är mer hållbara såväl ekologiskt som socialt.
Emil Schön påminner oss om att för tio år sedan pratade man ingenting om miljön, ändå konsumerar vi idag, med klimathot som daglig nyhet, 30% mer och genererar långt mer sopor än för tio år sedan.
Själv tycker jag att det är underbart när fruktochgröntlådan kommer på fredagen och vi kan äta färsk frukt och grönsaker hela helgen. I veckorna blir det lite snålare, men det gör ingenting. Ibland är det skönt att längta. Istället för att läsa ett recept och springa och köpa det som behövs för att tillaga rätten, kan man göra någonting av det man har hemma. På www.arstiderna.com som levererar ekologiska fruktochgröntlådor, kan man också hitta recept bl a genom att söka på rubriken "töm skafferiet" och får då recept baserade på det man har hemma. Livet blir roligare med ett gott miljösamvete, fantasi och längtan. Tror jag. Vågar du testa?

Åh, vad jag skulle vilja låta dem sova

Smyger in i sovrummet. Ser i det halvskumma morgonljuset hur två små kroppar ligger helt avslappade under täckena i dubbelsängen. Andas med öppna munnar, drömmarna långt bort från det gråa utanför, det kalla, blöta, blåsande.

Åh, vad jag skulle vilja låta dem ligga kvar där, sova tills de vaknar, sätta mig på en stol och bara betrakta deras stillhet, deras lugn. Strunta i att fäkta på kläder och trycka ut dem i kylan, springa genom regn och halvsnö till en ouppvärmd bil och knuffa in dem halvt om halvt sömndruckna bland livliga kamrater i ljusrörsljus och buller.

Tänk om vi bara kunde ligga kvar. Vakna när vi ville vakna. Strunta i världen utanför; måsten, borden och plikter. Göra massor av varm choklad och se på film i soffan. Om.

lördag 10 oktober 2009

En solig okej lördag med finbesök efter en terrible arg arbetsam dag på jobbet igår

Idag skiner solen. En arbetskamrat har varit här och vi har gått på stan i solen, fikat, lekt i parken och haft det bra. Igår var ingen bra dag. Kommer inte ihåg om solen sken. Jag sov så dåligt natten mellan torsdag och fredag eftersom jag redan fått vibbar om att jag skulle bli ensam med 11 barn på jobbet på fredagen. Nästa gång går jag inte dit om jag får ett sånt förhandsbesked. Jag orkar faktiskt inte det. Om jag inte är sjuk innan så blir jag ju det och det är inte bra att riskera sin hälsa.
Det var inte kaos på jobbet, inte alls, det fanns dessutom snälla hjälpredor på andra avdelningar som ryckte in och hjälpte till med avklädning, lunch 0ch vila. Men ledsna barn som måste bäras, blöjbyten och lyft i och ur vagnar då de skulle sova plus att rensa golvet från leksaker då dagen var slut. Det tär när man inte har någon att dela bördorna med.
Och mest av allt är jag ändå så arg, jag var så arg att jag bestämde mig för att stänga av, ligga lågt, vara frånvarande. Annars hade jag väl gått och sagt upp mig på stubben och det hade väl inte blivit bra för mig själv i längden. Som tur var var det god lunch. Men jag gör inte det här en gång till. Det gör jag inte.
När jag är på jobbet vill jag känna att jag gör ett bra jobb, att jag är duktig, men att spara pengar så att moderatkommunen kan sänka skatten tillgodoser inte mina behov av att vara duktig. Jag vill få möjlighet att utveckla idéer, se barnen, få dem att känna sig trygga och inspirerande samtidigt som deras föräldrar ska kunna känna sig nöjda och trygga med att lämna dem till mig. Men jag är ingen superhjälte, känner mig helt slut av att hållt 11 barn någorlunda nöjda och mätta under en hel dag, men jag tror läroplanen kräver mer än så.

torsdag 8 oktober 2009

säg är det konstigt att man längtar bort nångång?

Jag skulle vilja skriva en massa saker om hur mitt jobb suger känner jag, hur trött jag är på att vi aldrig aldrig aldrig är fulltalig personal, hur detta går ut över arbetet och barngruppen och hur det sen resulterar i kritik från föräldrar och ledning, hastigt och drastiskt påkomna "lösningar" som inte alls syftar till att lösa arbetssituationen på vår avdelning på lång sikt utan endast att för en stund slippa några symptom av att man aldrig lägger in något förebyggande arbete. Jag är så less på att inte kunna göra ett så gott arbete som jag´skulle vilja göra, som min ambition är att göra. Jag är så less på att bara stå och le, putsa siffror och låtsas att allt det här är okej för min del.
Men; jag ska inte skriva mer om det nu. Jag ska inte heller skriva någonting om maten.
Partiföreningsmöte på kvällen. Jag skriver ingenting om det heller.
Solen sken idag och jag slapp skrapa rutan i morse. Jag måste gå och lägga mig nu. Barnen drack massor av saft ikväll och jag får säkert stiga upp i natt och byta lakan. Imorgon är jag ensam på min avdelning, med ca 10 barn. Oj, vad det ska bli roligt.

tisdag 6 oktober 2009

Monkeybusiness

I lördags lyssnade jag till hur Göran Rosengren förklarade vad som skiljer människan från djuren. Idag hälsade jag på djuren, våra närmaste släktingar, bl a schimpanser och ourangoutanger. Jag måste säga att jag fortfarande inte riktigt förstår i var de stora skillnaderna ligger. Vi har ett övertag, javisst, men det är också olika grupper av människor som har övertag över andra grupper av människor och även om vi är samma art, så förstår vi dem inte (dem som vi har övertag över). Vi förstår inte vilka rättigheter det är de vill ha eller varför. Vi förstår inte hur de tänker eller ens att de tänker emellanåt. Det kan gälla män och kvinnor, det kan gälla vita och svarta, det kan gälla muslimer och kristna, stadsbor och lantisar....whatever.... och frågan är, vad är vårt övertag värt? När vi bara använder det till att förstöra och förinta? Jorden har funnits i 4,6 miljarder år. Om hela den tiden var en timma skulle människan ha funnits de sista fem sekunderna. Vem vet om vi överlever så mycket längre?
På vägen hem från Furuvik stannade vi och lunchade vid en offseason supersandstrand i Dalälvens mynning. Sen letade vi efter en öppen loppis medan den stora skaran klasskamrater tog vägen förbi IKEA. Vi noterade något sorgsna att inte bara stranden var offseason utan även hela loppissverige (landsbygden). Hösten är här och varmare klimat känns fjärran. Men; ett tips bara, motorvärmare om du ska köra långt, promenad eller cykel om det gäller korta sträckor. Tänk på klimatet även i köldens tidevarv.

måndag 5 oktober 2009

Stress, miss, träff, skratt, trött, ur led och tillbaka

Dagen började som vanligt superstressigt med barn som gjorde allt annat än vad jag tyckte att de faktiskt kunde klara av själva. Det ledde till att jag blev några minuter sen till barnmorskan och möttes i dörren av beskedet att de tagit in en annan patient och att jag måste boka om min tid. Det är väl själva den. Om inte jag tiggt till mig ett besök i vecka 20 hade det här ju varit mitt första besök sen inskrivningssamtalet. Och på vårdguiden.se står det att man träffar sin barnmorska 8-11 gånger under sin graviditet. Nu blir besöket förhoppningsvis nästa vecka, i vecka 26. Får väl se hur jag sen ska hinna dit 5 gånger till på 14 veckor...
Tja, förhoppningsvis hinner jag börja må bra igen tills dess också. Jag har ju mått bra hela tiden och nästan inte haft ont alls, oförskämt bra faktiskt, men i helgen (särskilt söndagen) hade jag riktigt ont, både i magen och i bäckenet. Fick skräckdejavuer från förra graviditeten och tänkte; vad händer om det "blir såhär" nu? Om jag ska ha ont i 15 veckor till. Men jag känner mig bättre redan idag, men lite orolig så klart... Nu när man vet att arbetsgivaren inte är intresserad av att godkänna havandeskapspenning och man kanske är tvungen att jobba fram i vecka 39...
I skolan pratade vi miljöproblem och på eftermiddagen höll alla god min och gjorde goda prestationer i presentationsarbete av det tredje grupparbetet på tre veckor. Börjar bli lite tradigt...men nu är det inte så mycket mer.... ett besök på furuvik imorgon, en föreläsning och en genomgång av instuderingsfrågorna, sen är det tenta och dags att lägga ännu en kurs bakom sig. Jaha, glömde jag säga att jag nu är godkänd även på första kursen (den vi läste in i somras)? Känns utomordentligt skönt faktiskt.
Kom hem före fem och lagade mat medan barnen lekte. Sen fick jag ont i huvudet och blev irriterad och otrevlig, somnade en stund med barnen men har nu tagit mig upp igen, förberett matsäck och skrivit lite på en debattartikel om maten i skolor/förskolor och inom äldreomsorgen. Det är stora skillnader och det upprör mitt röda hjärta. Nu är det väl ändå sängdags...ska bara kolla vilken väg som blir smartast att köra mot furuvik imorgon...