sjukt stressad helg - som vanligt

Efter att jag klivit innanför dörren i mitt hem eller efter att jag stigit upp på morgonen en ledig dag tar det ungefär en kvart innan både tvättmaskin och diskmaskin surrar i lägenheten. Sen är det jobb i ett, det som påbörjats måste avslutas med torkning och undanplockning. Och när man är ledig är det ju som om någon måste äta eller bajsa precis hela tiden.

Idag var det mulleavslutning och vi var med hela familjen i skogen. Alla var med, men det var bara en (tänk typ jag) som klädde på, packade och såg till att vi kom iväg. Inte människa förrän efter kaffepausen. Hemma två minuter och sen upp till stormarknaden för att göra åtminstone två veckors inköp. 200 minus mot vad jag hade att röra mig med, men det var helt okej. Nu behövs bara mjölk, fil och sånt och det ska jag nog greja.

Klockan var halv tre innan vi kom hem och då skulle jag bara börja ta tag i adventsstädningen...

tvätten fortfarande ohängd. Köket är adventsfärdigt, men det är ännu det enda rummet. Lammsteken står i ugnen och jag vet inte hur mycket mer j ag pallar. Barnen leker i alla fall fint med varandra och jag får väl ta adventsglöggen i köket imorgon om jag inte hinner mer.

Jag adventsstädar och stressar inte p g a vad andra ska tänka utan för min egen njutning att få sitta i ett städat hem och tända ljusen, njuta av glögg och lussebulle...

Stöd oss i kampen om att "rädda Flygskolan"!

En vidarebefordran:

Anslut till vårt fackeltåg den 2 dec 2008, samling kl. 16:30 på Flygskolans skolgård med avgång kl. 17:00. Tåget kommer att vandra via Stockholmsvägen ner till Stora Torget och där kommer vi avsluta med ett antal olika manifestationer.
Alla som vill stödja vår aktion att ”Rädda Flygskolan” är välkomna, ta med egen fackla och ett gott stridshumör!

Mvh/Föräldragruppen Flygwww.protestera.se

Snöröjning fortsättning - ni tror väl jag är galen, söder om stadsgränsen finns knappt en snöflinga kvar

Ca en decimeter hög, hård is varvat med slask. Det är en vanlig (c-)gata i centrala Norrtälje idag på eftermiddagen, ca två dygn efter att det slutat snöa. Bilen liksom glider ovanpå, dunkar ner i hål och sugs upp åt andra hållet. Jag klarar inte att fickparkera mellan bilar och snöhögar. Nu står bilen på tomten och...

Hör och häpna! Strax efter halv elva på kvällen hör jag hur plogarna börjar skrapa mot gatan här ute. Kommer det att gå att ta sig fram som en normal medborgare imorgon? Eller ska man fortsätta tro att man bor på landsbygden några mil utanför Kiruna? Det återstår att se.

bild sex mapp nummer sex

Enligt Ärtans anvisning:

Slut för Allmänhetens frågestund

Jag har redan tidigare skrivit här på bloggen om att man nu föreslår ta bort Allmänhetens frågestund från fullmäktigemötena (ja, t o m blev det en vacker bild med citat i lokalpressen). Och nu kommer frågan upp till behandling.

Allmänhetens frågestund har inte varit perfekt, det tycker inte jag heller, men jag har helt andra invändningar än de som majoritetens talesman (och den hårt utsatta Barn och Skolnämndens ordförandes make) redovisar i dagens lokaltidning. Det största felet med Allmänhetens frågestund har absolut varit att bara den som vågar ställa sig upp inför ett hundratal mer eller mindre intresserade personer och dryfta sina tankar och sin fråga (som ofta har grund i personliga erfarenheter) kan agera Allmänhet och lyfta frågor. Det har också varit negativt att dessa modiga medborgare allt för ofta har fått höra att det är fel ställe att ställa frågan på, att de redan fått svar men vägrar acceptera svaret eller att ingen helt enkelt vet. Urbota löjligt har det varit att ingen politisk debatt fått förekomma (jag menar då kan ju Allmänheten lika gärna ringa en tjänsteman och få svar på sina frågor) och att bara vissa politiker ges möjlighet att ge sin syn på saken.

Jag tror att medborgare som tar sig tid och ork att besöka ett fullmäktigemöte vill höra vad olika politiker tycker, de vill ha underlag för framtida ställningstagande i kommunfullmäktigevalet. Kanske har de hoppats på att, istället för att gå och lyssna till en dagordningsstyrd fullmäktigedebatt, själva kunna ta upp det ämne som de vill höra debatteras. Få vara med... prova på...

Men politikens dörrar är väl lika låsta som fackets. Läste i LO-tidningen om en f d medarbetare på LOs högkvarter som bytte jobb och således också ville byta fackförbund, men det visade sig vara svårare än han trodde och han blev utförsäkrad. Genom sina kontakter kunde han dock ordna detta, men tänk på alla oss andra... Jag kan bara intyga det han skrev, ibland undrar man om de vill ha medlemmar.

Tillbaka till Allmänhetens möjligheter att ställa frågor till politiker, att orientera sig i den politiska världens innanförskap (nytt ord nu). Nu ska det bli kafé, och inget ont om det, jag tror det kan vara bra. Men det MÅSTE också finnas möjligheter för medborgarna att ställa politikerna till svars inför andra, ställa sina frågor så att svaren blir offentliga. Annars kan det ju tisslas och tasslas hur mycket som helst vid fikaborden. Och de måste få ställa precis de frågor de vill ställa och få dem respektfullt besvarade.

Jag vill ha besked om hur detta kommer att ske i förslaget om hur Allmänheten ska komma till tals i framtiden. Annars är jag beredd att yrka återremiss.

Normalitet med bibehållet trafikkaos

För första morgonen sen i fredags låg så lokaltidningen i lådan då jag gick upp för att äta frukost. Och för första gången sen i fredags fick jag idag post (trots att det finns två olika företag som delar ut post i den här stan). Och för första dagen sen i fredags tog jag mig själv till jobbet (ja ja, en halvtimma försenad blev jag, men jag kom dit). Life is back to normal...or?

Kommunalrådet ondgör sig i tidningen över att Busslink ställt in bussturer i snövädret. Min undran är om det inte är att skälla på fel träd. Snöröjningen är ju så bristfällig att det inte gått att ta sig fram. Vad ska Busslink ut med bussarna att göra om de inte kommer längre än ca 200 meter innan de fastnar? Det är väl ingen behjälpt av?

I morse måste jag säga att den mesta mertiden av min restid till jobbet låg på sträckorna inom centralorten här hemma; ta sig loss från parkeringen, slira ut på gatan (som är klassificerad som C-gata och inte prioriteras vid plogning, trottoarerna plogas inte alls på hela vintern), väja för traktorer och lastbilar och försöka att inte stanna i korsningarna och bli stående i en moddhög. Snöhögar annars verkar någon tro vara gjorda av genomskinlig plast, för de ligger ståtligt och inbjudande till alla barn att hoppa i, upplagda i alla gathörn så att man inte har en chans att se om någon kommer runt hörnet. Vet inte hur många bildelar som sitter kvar genom en resa hemifrån via dagis och skola och ut ur stan. Skrammel skrammel.

På vägen hem tar jag mig vanligtvis från stadens östra del (skolan) till stadens västra del (dagis) via Bangårdsgatan för att slippa köra genom centrum (det gör jag bara på morgonen då det är folktomt). Jag anser att Bangårdsgatan borde vara en huvudgata. Den är den enda gata som förbinder stans östra och västra del om man inte väljer att köra (gå) runt hela stan (G A väg i söder eller Vätövägen i norr). Av plogningen att döma är även Bangårdsgatan en C-gata. Inga trottoarer (trots alla gående till busstationen från t ex högstadieskola och gymnasium), hur mycket modd och is som helst som körts sönder av busstrafiken som passerar gatans västra del. Det har nu inte snöat ordentligt sen igår kväll. Varför ligger snön kvar? Tänker de vänta tills den smälter bort?

Nej, jag tycker det är lågt att skylla på Busslink. Bolagets uppgift måste ju vara att ta passagerare tryggt, säkert och bekvämt från A till B. Om sen A inte kan erbjuda säkra och bekväma vägar så kan det inte vara Busslinks sak. Jag vet inte hur upphandlingen för årets snöröjning ser ut, men jag har sett avtal tidigare år och är det nåt liknande så har väl kommunen åtagit sig att betala extra för all snö som faller utanför ramarna av avtalet som är så snålt tilltagna att de inte täcker detta snöfall... Låter troligt. Och så fortsätter man snåla in i det längsta, tills man inser att man är tvungen att punga ut med pengarna. Det slutar inte snöa...

Ofrivillig ledighet

Bilder från centrala Norrtälje idag och igår:

Som sagt, vi tog oss hem på söndageftermiddag efter att själva ha skottat lilla vägen upp till den större som var någorlunda plogad med absolut inte halkbekämpad. Passerade flera dikeskörda bilar på vägen hem. Sen tog vinden i. Och snön föll. Redan samma kväll stod alla busslinjer stilla och skulle så göra i över 24 timmar.

Måndagen var ju min lediga dag, skulle egentligen på ett möte, men det blev inställt. Både dagis och skolan hade planeringsdag så det passade ju bra att bara vara hemma. Halvmeter snö ute. Inte en plog så långt ögat kunde nå.

Tisdagen började ungefär likadant sånär på att vinden avtagit något. Jag fick börja med att ringa till jobbet och tala om att jag inte kunde komma. Några bussar började gå vid sex, men de räknade med kraftiga förseningar. Det snöade och snöade. Det tog två timmar att gå till skolan och lämna Storasyster och sen hem igen. Inga trottoarer någonstans, inte ens upptrampat utanför skolan.

Jag tror det slutat snöa nu. Har skottat fram bilen (igen). Det ska regna imorgonbitti. Men inte regnar väl en halvmeter snö bort på ett par timmar? Ishalka är ordet. Det kommer att gå långsamt till jobbet imorgon. Hoppas det är bättre när jag ska hem. Insnöad mitt i stan. Tur vi inte blev kvar i stugan.

snö

Tillbringade helgen på landet med döttrarna. som tur var tog vi oss hem på söndageftermiddag innan den riktiga stormen tog fart. Annars hade vi väl varit kvar än.

Är du en seriefigur eller en funktionell människa?

Nu tror ni kanske att jag ska skriva något roligt? Som en kulturskribent i lokaltidningen mycket riktigt påpekade i dagens upplaga så tror vi lätt att serier ska vara roliga, att tecknade figurer ska få oss att skratta, annars blir vi arga eller upprörda.

Den rubrik som jag satt på den här bloggen har jag snott från en väninna som yttrade detta för sig själv under ett telefonsamtal med en medarbetare inom socialtjänsten i kommunen. Och det var allt annat än roligt.

Ibland hamnar vi människor i situationer vi aldrig kunnat drömma om att vi skulle befinna oss i. Ibland händer saker som skickar oss i händerna på människor som vi aldrig tidigare stött på ur den vinkeln, vi kanske har stora erfarenheter men med andra perspektiv. Och plötsligt ter sig allting kufiskt och oöverstigligt svårt att förstå.

En del människor har varit beroende av socialtjänstens service under lång tid och har skaffat sig en roll och givit socialarbetarna en annan roll. Andra hamnar där helt plötsligt. I detta fall tror jag att det handlar om en människa som många gånger haft med socialtjänsten att göra i sin yrkesroll och som i grund och botten har en positiv tilltro till myndigheten. Plötsligt hamnar hon i en livssituation där hela hennes liv och leverne ligger i mer eller mindre engagerade handläggares händer. Där hon får kämpa med näbbar och klor och lägga alla sina proffessionella roller på hyllan, bli sårbar, bli människa.

Naturligtvis samlar hon ihop sig, det handlar inte bara om henne, det finns ett litet barn med i bilden, ett barn som hon måste göra sitt allt för att skydda och ta hand om. Hon samlar ihop sig, hon spelar rollen av proffessionell, hon ställer obekväma men adekvata frågor, ställer krav och möter... undvikande, frånskyllande, smitande... oproffessionalitet. Ska detta avgöra hennes framtid? Tjänstemän som inte ens vågar stå för sina yttranden?

Nej, fy, alla seriefigurer är inte roliga. Inte ens i verkligheten. Stå på er alla som tampas med oproffessionell överhet.

Ledig måndag igen

Ja, jag är vaken fortfarande för jag har varit ledig idag. Tagit hela veckans promenader fram och tillbaka till skolan två gånger. Det var kallt och i natt lovar de snöstorm. Yippie! Motorvärmaren i för jag måste åka tidigt tidigt imorgonbitti.

Har pratat med facket idag eftersom jag mycket snart ska prova mig på mitt tredje fackliga engagemang (de båda första gångerna gick ju åt skogen). Känner mig lite orolig inför detta, men fackrepresentanten var väldigt peppande och bra. Jag håller tummarna för mig själv nu. Har kollat in Platsbanken, men beslutat att jag inte är den som flyr utan istället tar kampen där jag är. Va, jag gillar ju jobbet, nu gäller det bara att bita sig till sina rättigheter också. Och jag har bestämt att jag inte är villig att slopa hela mitt politiska liv p g a att arbetssituationen aldrig tillåter att jag utnyttjar min medborgerliga rättighet till politiskt förtroendearbete. Nu får vi lösa den saken helt enkelt.

Storasyster har haft en kompis från dagis här idag och de har lekt ute och inne. Liten fick vara med hela tiden och jag tycker faktiskt att de är fantastiska. Efter det har vi ätit pannkakor och badat och tvättat håret på oss alla. Puh. Nu vaknade just Liten och river sig i håret, klart det kliar när man nästan aldrig tvättar håret och sen knappt hinner skölja ur schampot. Puh, säger jag, Puh. Nu ligger båda i dubbelsängen och jag vet inte riktigt var jag ska krypa ner. Ska hänga tvätt och kanske ta en macka först. Har drabbats av lite sömnsvårigheter på sista tiden. Det har inte hänt mig sen innan barnen, så jag är lite ovan med att ligga vaken och vrida och vända. Men för det mesta somnar jag ju när jag lägger barnen och då ser jag ingen mening med att gå upp och vakna till igen,,,,,,,,bara att sova vidare.

Kort tisdag imorgon så jag har lite tid att fördriva även imorgon. Snart klar med julklappar. Trots att det stod i tidningen att skillnaden mellan kvinnor och män bl a är att kvinnor älskar att handla och vara i butiker, medan männen bara vill köpa det de ska ha och komma ut så fort som möjligt, så måste jag medge att jag köper allt jag kan på nätet. Jag hatar att gå i butiker och kan vara utan livsnödvändiga saker i flera dagar för att slippa gå in i en affär. Min sambo däremot har vid flera tillfällen föreslagit en utflykt till Arninge centrum som helgnöje.......... jag bara spyr av själva tanken. På helgen vill jag helst sitta i nån skog vid nån sjö och lyssna till tystnaden och helst inte se nån annan än mina Älskade.

Ja, ja, min vecka börjar ju imorgon så det är ett tag kvar till helg. Jobb, enhetsrådsmöte på dagis, utvärderingsmöte med chefen. Jo, jag är nog slutkörd till helgen igen.

Över ån efter vatten

Dagens ledare i lokaltidningen har helt rätt i att kommunen inte behöver betala dyra miljoner för att ansluta sig med ledningar till Mälaren. Vi har en alldeles förträfflig dricksvattenkälla på hemorten via sjön Erken. Den räcker för en lång tid framöver.

Dessutom är det så att vi inte kan fortsätta med att slösa dricksvatten på det vis vi gör idag i all evighet. Vattensnål teknik finns redan utbrett på marknaden, men vi måste också lära oss att se vattenfria lösningar, eller åtminstone dricksvattenfria lösningar, då det t ex gäller spolning av kiss och bajs mm.

Vad gör vi med dricksvatten (livsmedel) idag förutom spolar ner vår avföring? Jo, duschar och tvättar oss flera gånger om dagen, tvättar i stort sett rena kläder, vattnar gräsmattor och rabatter, fyller jättelika trädgårdspooler och mycket annat. Bevattningsförbud som råder på somrarna verkar inte bekomma Svensson i sin stuga och ungarna måste väl få bada i poolen när det är så varmt?

Det finns mycket att ta tag i för att skapa en långsiktigt hållbar vattenanvändning i en växande kommun. En av de är inte långa ledningar för att ta vatten från annat håll. Ju längre ledningar, desto mer svinn och större risk för olyckor och sabotage som kan stoppa tillgången på rent vatten.

Grillsäsong

Jordens huvudvärk idag. Tog med tjejerna till landet och grillade korv. De hoppade i vatten, rullade i vatten och öste vatten över varandra och det var roligt. Skulle ha hämtat Litens Pippidocka, men kunde inte hitta den. Vi gick ner och glodde lite på sjön och sen åkte vi hem lagom när det blev mörkt.

Hur Hanna?

hur hittar jag din blogg Hanna?

torsdag

Igår somnade jag visst när jag lade barnen, tja, inte orkade jag upp igen heller. Idag kom de inte i säng förrän närmare halv tio eftersom vi hade ArbetsPlatsTräff på jobbet. Och sedan var det i sedvanlig ordning regn och runt noll grader när jag skulle köra hem. Tror det är typ bara två av nio APTkvällar som inte bjudit det vädret. Sjukt. Och kolsvart. Och en massa bilar som jag inte hajar vad de har ute att göra. Flytt på sig.

Bensinen tog slut också och jag åkte till macken för att tanka eftersom jag börjar tidigt imorgon. Men alla pumpar var ur funktion. Fick senare veta att det varit strömavbrott. Nu måste jag hinna tanka imorgon bitti. Shit pommes frittes, stress som vanligt.

Nyheter idag? Jo, de sa på radion att anställda på Lidl hällt gift över sitt avfall för att hemlösa inte skulle gå och äta av det. Men stackars människor, om man är beredd att äta avfall från Lidl måste man väl förstå att det är allvarligt? Det kanske var det de gjorde, de kanske tänkte den som vill äta avfall härifrån kan ju inte tycka livet är värt att leva, vi snabbar på processen... Usch.

Sen hörde jag (från förskolepsykologen faktiskt) att moderaterna tydligen har någon arbetsgrupp som kommit fram till att det inte bör vara mer än 12 barn på en småbarnsavdelning. Borde ju båda gott inför min framtid tycker jag. Frågan är hur många personal de kom fram till att det borde vara på en sådan avdelning. Får väl forska i detta.

Nu ska jag plocka fram kläder inför morgondagen, gympapåsen ska packas och den tomma grönsakslådan ställas ut i hopp om en ny full sådan. Mums. Och så en trevlig helg förstås. Men jag hinner nog in igen, för jag har lite att göra vid datorn känns det som...

Positiv anda i mörk tid

Jag vill bara säga att jag har så himla trevliga arbetskamrater. Ja. Och himla gulliga barn. Även om de inte vill tvätta håret. Regn, mörkt och grå november idag. Blodpuddingtisdag. Barnen tycka om. Tårta igen (rester från igår). Kanske glömde tala om att vi hade tårtkalas för en nalle som fyllde sju år igår. Ballonger och prinsesstårta med ljus. Tårta a la jättegod var det. Storasyster har tvättat håret i alla fall. Nu är det liksom bara själva sovandet kvar av dagen. Natt.

Och bloggen var citerad på debattsida i lokaltidningen idag. med passande bild av undertecknad.

Förändring och flexibilitet

Förändring och flexibilitet är moderna ord som man gärna vill stämpla på arbetskraften och barnen, ungdomarna och snart alla människor. Sanningen är att vi inte är mer flexibla i vår ursprungliga skapelse idag än vad vi var på stenåldern. Så snabbt går inte evolutionen. Och när flexibiliteten innebär att man snabbt och utan gnäll ska kunna förändra sig efter nya politiska direktiv, oavsett hur knäppa de är, så, tja, visst, vi har en representativ demokrati och jag respekterar det som beslutas av de som är valda av oss, av folket att representera, men... flexibilitet för mig kommer aldrig att betyda att jag blir en vindflöjel... Huga!

Jag är inte tyst. Och jag tror att alla, ALLA, kan förändra ALLT. Det gäller bara att gå till väga på rätt sätt, hålla sig till spelreglerna. Men om vi inte kunde förändra utan bara skulle vara "flexibla" och vända kappan efter vinden, vad är då demokrati, politik, meningen? Bara döda fiskar flyter med strömmen.

Ett annat fiskcitat: Big Fish eat little fish. Huga!

Allmänhetens frågestund

Det har kommit på tal att ta bort "Allmänhetens frågestund" från fullmäktigemötena (se också ledare i dagens lokaltidning www.norrteljetidning.se). Frågestunden har inte varit vidare välfungerande, det får man erkänna. Den som vill ställa en fråga måste ställa sig och tala i mikrofron inför ca 120 halvuttråkade politiker och ofta få "Goddag yxskaft, det var en dum fråga att ställa här" till svar. Så, det är väl inte vem som helst som vågar sig på det.

Dessutom blir det mer och mer inskränkt vilka politiker som egentligen får svara på frågorna. Nu tror jag det senaste är att en från varje s k omodernt "block" får gå upp och svara och de två som går upp får absolut inte föra någon debatt i frågan. Hur tråkigt som helst för "allmänheten" som säkert är ute efter att få veta hur de olika partierna ställer sig i den fråga som de ställer. Jag menar, annars kan de ju ringa en tjänsteman och ställa sin fråga...

Nu föreslår fullmäktigepresidiet att frågestunden ska ersättas med ett medborgarcafé där "allmänheten" under mer informella omständigheter kan ta en fika med politikerna och samtidigt framföra sina undringar. Sympatiskt ur den synvinkeln att det blir mer odramatiskt, politikerna blir människor, man kan ställa lite "dummare" frågor om man slipper stå framför en folksamling och tala i mikrofon etc. Det tokiga, tycker jag, är att man ställer sin fråga och får sitt svar, ingen annan vet vad någon politiker har sagt till någon "allmänhet". Som det är upplagt nu så hör vi alla de svar ledande politiker ger oroliga föräldrar inför t ex en skolnedläggning. Vid ett medborgarcafé kan ju en politiker lätt hävda inför andra att denne givit svar på föräldrars frågor. Ingen vet om svaret var "goddag yxskaft" eller inte.

Och frågan är; som läget är nu så verkar det vara ett fåtal politiker som anses kunna svara på "allmänhetens" frågor, ska alla sitta och fika vid deras bord då? Inte heller tror jag att fullmäktigemötena på detta vis kommer att gå snabbare.

Man får tänka lite till tycker jag. Vi vill alla höra vad Ann S Pihlgren svarar på föräldrarnas berättigade frågor inför det förhastade beslutet att lägga ner Flygskolan redan hösten 2009.

Sjukas röst i samhället får höras!!!

Den allra mest glädjande artikeln i LO-tidningen handlar om ett problem som jag stött på flera gånger. Det handlar om sjukskrivna människor som av Försäkringskassan nekas att vara politiskt förtroendevalda och behålla sin sjukpenning. Det här ska jag nästan skriva med jättebokstäver för det är så skönt att fritidspolitikern Anna-Karin Nylund (s) nu fått rätt i Länsrätten mot försäkringskassan. Länsrätten menar att de politiska uppdragen inte går att jämställa med förvärvsarbete eller att man skulle ha arbetsförmåga. Det är stor skillnad att sitta på ett möte och lyssna och att vara på jobbet!

Enligt artikeln som ses Länsrättens dom nu som att det är tillåtet för fritidspolitiker att vara politiskt aktiva, även under sjukskrivningsperioder.

Jag tycker det här är en jättenyhet. Vi har fler medlemmar som tvingats lämna uppdrag eller tackat nej till uppdrag för att Försäkringskassan nekat dem sjukpenning om de är politiskt aktiva´. En person har t o m fått höra att man sett foton på vederbörande under ett torgmöte och detta skulle på något vis vara grundande för att dra in sjukpenningen. Skrämmande. Med de höga sjuktal som vi har i vårt land så är det en viktig grupp som måste få möjlighet att vara med och påverka samhällets utveckling. Det brukar i många fall också vara bra för den som är sjuk länge att träffa andra människor under ordnade förhållanden, så detta gör att vi kan göra många flugor på smällen. en riktigt glad nyhet.

Jämställdhet, klassamhälle mm

Fortsätter lite att referera till vad jag läst i fredagens LO-tidning. En notis berättar t ex att kvinnor utför i genomsnitt tre gånger så mycket hushållsarbete som män. Och det är en orsak till att kvinnor mår sämre än män. Allt enligt en ny avhandling av sociologen Katarina Boye.

De män som varit föräldrarlediga i över en månad utför mer arbete i hemmet. Minst jämställda är par där båda yrkesarbetar mer än heltid. Där utför kvinnorna i genomsnitt fyra gånger mer hushållsarbete än männen.

Sociologen Katarina Boye har genomskådat bluffen med hur införandet av subventionerade hushållsnära tjänster ska hjälpa de högt belastade kvinnorna och säger i en kommentar att det snarare är en subventionering av männens bristande ansvar.

I en annan notis i samma tidning läser jag att barn från arbetarhushåll hänger mer frramför TVn än andra barn och de tränar också mindre än tjänstemannabarn och har en mindre stimulerande fritid. Barnobudsmannen hävdar att skolan bör kompensera för dessa skillnader så att arbetarbarnen inte hamnar efter.

hederlig socialism

I fredagens nummer av LO-tidningen läser jag en alldeles underbar krönika av Ann Charlott Alstadt. Citat: "Varför måste vi älska budgettaket? Det är tragikomiskt att den stora frågan för vänsterpartierna inte är hus man ska reglera den destruktiva marknaden, utan huruvida politikerna ska fortsätta vara bakbundna för att inte oroa den.

Kapitalismens irrationalitet, kortsiktighet och sjuka incitamentsstruktur har återigen blottlagts i all sin absurditet.

det är helt enkelt drömläge för massor av systemkritik och lite hederlig socialism. Istället är Mona Sahlin mallig för att hon står upp för budgettaket, alltså att politikerna är fjättrade av utgiftsrestriktioner för välfärden.

Politikernas medberoende till kapitalismen borde vara en borgerlig åkomma. Men socialdemokratin har som vanligt fegat från att gratissurfa på den folkliga vrede som nyliberalismen väcker.

Häromveckan hörde jag till och med en företagare med anställdra säga "att nu är det för helvete på tiden att man förstatligar alla banker" Inte så dumt tänkt.

Men en sådan bank, med endast kundernas och samhällets bästa för ögonen, är fortfarande lika omöjlig som en seriemördarpedofil anställd på dagis." slut citat.

Visst är det bra? Och på slutet kommer också en förklaring;Citat: "Men sossarnas passivitet handlar förstås om EU och om det tänkta inträdet i EMU. Det socialdemokratiska partiet har sålt sin själ till en union vars främsta mål är att underlätta för kapitalet att profitera och parasitera på så många områden som möjligt på samhällskroppen." slut citat.

Det är ord och inga visor. Så nu kära socialdemokrater, får ni samla er och visa att ni är på de vanliga människornas sida. Fredrik Reinfeldt lyckas ju lura folket att t o m han är det, då borde ju ett parti bestående av en stor del Svenssons kunna fixa det.

medarbetarsamtal

Jo, för första gången någonsin (tror jag) hade jag så ett s k medarbetarsamtal med chefen igår. Svett svett. Vi har ju skjutit upp det ett par gånger p g a det inte fungerat med verksamheten så jag har hunnit fundera hit och dit, suddat, strukit och skrivit dit nytt i mitt frågeformulär. Och trots att jag inte märkte det längre så var jag nog mäkta uppe i varv inför samtalet.

Allting som sades är sekretessbelagt så jag ska inte här återge samtalet, men konstatera att det nog gick bra. Jag sa allt som jag förutsatt mig själv att säga, jag började inte gråta (det har hänt tidigare under chefssamtal) och jag fick en del väldigt positiva besked inför framtiden av chefen. Ändå känns mycket som ångest efter samtalet. Jag var väldigt trött hela dagen och somnade som en stock på kvällen, men när jag vaknade till /av att Liten kissat ner sängen/ på natten så började jag älta vad som egentligen sagts och direkt p morgonen så fortsatte jag fundera. Tyckte efter en stund att jag kom fram till en ganska bra strategi och la ner funderandet ett tag.

Men sen blev jag så trött, jag tror nästan jag skulle kunnat somna stående. Ont i huvudet, tryck mot bröstet; symptom som känns igen sen de senaste veckorna, men tröttheten har ökat. Och så här trött har jag varit hela dagen, nu känns det som en ond film med mina försök att ta mig igenom affären med två trotsiga barn, blomkrukor i golvet, tvätt, matlagning och skrikande barn. Vilken dag, den värsta någonsin, sa Storasyster (och tyvärr var det inte länge sen hon sa det sist). Jag tycker nog inte den drabbat dem så hårt ändå, men men...

Blev lite piggare framåt sjutiden (mycket märkligt, men kanske tanken på att snart få sova på riktigt piggade till mig lite), läste LO-tidningen och kände mig lite uppåt. Citat och referat följer.

Fackligt arbete

Idag fick jag äntligen tag på facket (kommunal) på telefon. Egentligen hade jag bara tänkt att ställa ett par frågor inför mitt medarbetarsamtal med chefen imorgon, men det slutade med att jag entusiastiskt tackade ja till att bli fackligt ombud på min arbetsplats. Vet inte var det denna gång kommer att leda... (förklaring följer).

Det kändes skönt att få bekräftat från facket att de uppgifter chefen försöker lägga på oss är hennes egen sak att sköta, att vi inte har med det att göra överhuvudtaget och inte behöver gå med på något sådant. Nu får vi bara se hur det går för mig att hävda detta gentemot chefen imorgon.

Första gången jag beslutade mig för att blir fackligt ombud (även då för kommunal) blev jag av med jobbet kort efter. Det var iofs bara ett vikariat, men jag hade arbetat där i tre år och hade inte räknat med att få gå. Vad mitt fackliga engagemang hade med saken att göra kan man bara spekulera i, men det blev ett jobbigt efterspel och en väldigt obehaglig stämning som jag inte vill återupprepa. Den här gången kan jag ju knappast få sparken, eftersom jag har fast anställning och arbetsgivaren skriker efter personal. Men vad kan hända? Hur obehagligt kan det bli? Givetvis funderar jag över detta.

På min förra arbetsplats engagerade jag mig i fackklubben (handels) som vi efter en tid tvingades lägga ned p g a att arbetsgivaren vägrade ge oss tid att sammanträda och utbilda oss på (om vi inte gjorde det på vår fritid). Jo, jag vet att det är lagstadgat, men när ingen jobbar heltid utan bara har schemalagd arbetstid under högtryck (då det är stört omöjligt att gå ifrån för fackligt arbete), så fungerade det inte. Vi fick nämligen bara träffas på betald arbetstid om vi var schemalagda...

som sagt, imorgon får man väl en hint, chefen kommer ju att bli varse att jag står i kontakt med facket och så får vi se hur reaktionen verkar vara. Kyla från chefen är en sak, kyla från arbetskamrater är en annan, hur öppet är klimatet, vad kommer att hända? Världen ligger framför mig...

Barnen på dagis

Jag fortsätter att skriva lite om det borgerliga förslaget om att lägga sig i människors privatliv och bestämma hur mycket deras barn får vara på förskolan eftersom jag under dagen har haft möjlighet att diskutera detta med några olika personer. Det är visst så att jag missuppfattat det hela lite grand, det handlar inte om max åtta timmar om dagen utan om max 40 timmar i veckan, som ju innebär samma sak om man jobbar fem dagar i veckan heltid. En heltid är ju 40 timmar per vecka och, om man inte arbetar på barnens förskola, så säger det sig självt att man inte grejar att jobba heltid om det finns en sån regel och man inte har någon respektive som kan hämta upp barnen.

Och nu ska vi inte bara diskutera utifrån ensamstående tycker jag, det finns många familjer där båda föräldrarna pendlar, eller frånskilda föräldrar som har barnen varannan vecka och båda jobbar heltid. Antagligen har de redan idag jobbigt med de nödvändiga relationer som krävs för att barnen ska ha tillgång till båda föräldrarna. Ska de också behöva täcka upp för sin f d och hämta barn de veckor som barnen bor hos den andra för att det ska fungera eller ska båda behöva gå ner i arbetstid?

Dessutom handlade förslaget inte bara om barnets arbetsvecka utan även om en lagstadgad semester från förskolan på fem veckor per år. Ja, jo, och jag erkänner, det finns barn som är väldigt mycket på dagis och som kanske skulle må bra av att få vara hemma lite mer. Kanske mamma och pappa båda gör karriär och inte har tid med sin lilla avkomma? Men ofta är det kanske också så att hemmiljön inte är alltför bra för de barn som tillbringar väldigt mycket tid på förskolan? Det finns med all säkerhet barn som skulle må mycket dåligt av att b ehöva vara hemma fem veckor med sina/sin förälder.

Men inte bara det; många jobb är tillfälliga, många arbeten vikariat och säsongsarbeten. I en kommun som den vi bor i finns det många arbetstillfällen för den som är beredd att arbeta under sommarsäsongen medan hösten och vintern kan vara tröga ur den synvinkeln. Många arbeten är sådana att man får tacka ja när man får dem. Arbetslösa har inte rätt att ta semester, eller arbetssökande om man uttrycker sig så, såna som får hoppa på de jobb som dyker upp. Dessutom är det inte ens alla som har fem veckors semester.

Jag är på den punkten numer lyckligt lottad; fast anställning och med min digra ålder tilldelad 31 semesterdagar per år, min arbetsplats stänger fyra veckor under sommaren då jag förväntas ta semester. Annat var det förr, när man tilläts ta högst två veckor i följd under sommaren (vanligt på företag i vår kommun), när man jobbade timmar och egentligen inte hade någon semester alls att tala om.

Barnens rättigheter är jätteviktiga. Först måste man ställa sig frågan; på vilket sätt hjälper vi bäst barnen? Kanske blir svaret genom att se till att deras föräldrar kan arbeta och försörja dem. Genom att trygga dem och deras föräldrar och erbjuda en barnomsorg av hög kvalitet med generösa öppettider och utbildad personal. Genom att stötta deras föräldrar, inte genom att straffa dem.

Tryggheten

Vi spelar alla olika roller i verkligheten. Och vi spelar olika roller i olika skeden av vårt liv. Just nu har jag kommit på att lilla mörkrädda, ångestladdade, fantasifulla jag spelar den utmanande rollen som Tryggheten. Ja, jag vet att det kan låta konstigt, men jag spelar den nästan överallt.

Hemma är det ju naturligt. Jag går om kring som en vandrande röd klump (ja, nu har vi värmekameran på) i den stora lägenheten. Rör mig relativt långsamt och förutbestämt fram och tillbaka, bäddar, bäddar upp, stoppar in tvätt, tar ut tvätt, stannar till längre stunder i köket för matlagning och disk, dunkar ner i sängen och är stilla några timmar. Allt detta medan jag pratar relativt lugnt, upprepar om och om igen, sjunger och repeterar ännu en gång, svarar, bekräftar. Tryggheten. Om barnen skulle bli rädda eller ledsna är det hos mig de söker tröst, precis som 95% av alla barn i Sverige enligt en färsk undersökning från BRIS. (Ja, 95% av alla barn söker inte tröst hos mig, men hos sin mamma...) Även för sambon kan jag sägas utgöra någon typ av trygghet eftersom han litar på att jag finns här, tar hand om hans barn och ser till att det finns mat i kylskåpet, tvättade kläder att räkningarna blir betalda etc.

På jobbet är jag just nu också Tryggheten. Jag sitter som den där stora röda klumpen på golvet och rör mig inte många centimeter medan mina kollegor byter blöjor, fixar mellis, diskar, dukar och allt det där. Jag sitter på golvet, leker med djuren, bygger med klossarna, sjunger, repeterar ramsor, svarar, bekräftar. Rör jag mig blir det oro i gruppen. Så jag sitter där jag sitter.

På något sätt fungerar jag också som Trygghet för mina kollegor eftersom jag nästan aldrig är sjuk (jag har inte varit sjuk sedan jag började där, däremot har jag vabbat, dock bara tre dagar den här hösten), nästan aldrig kommer för sent, så gott som alltid ställer upp och inte har några allvarligare symptom på att försvinna från arbetsplatsen. Jag hörde en gång för länge sen att människor från de här delarna av länet var populära arbetstagare bl a på Danderyds sjukhus just p g a sin lojalitet och arbetsmoral. Jag har väl en släng av det.

Jag tror att mina partikamrater är ganska trygga med mig för de tror att jag håller koll på saker och ting (shit, vad blåsta de blir) och jag tror att jag kan representera Trygghet även för borgerligheten för de vet att jag alltid finns där som en nagel i ögat på dem och de vet att jag åtminstone ibland vet vad jag pratar om.

Ja, jag spelar alltså en roll jag aldrig trodde skulle bli min. Den är rätt bekväm, men ibland är den också krävande och tung. Just nu är Tryggheten själv ganska trött och tänker sig några timmar i världens skönaste säng (jo, jag har den hemma). Jag har tryggat morgondagens födelsedagsfirande på jobbet genoma tt ta fram lite bilder hemma vid datorn (eftersom vi fick fel typ av färg till fotoskrivaren på jobbet sist).

Föräldrar och andra intresserade

Detta måste ni läsa. http://alliansfrittsverige.blogspot.com/2008/11/november-5-2008-moderat-frskolefrslag.html

Ja, det står att alliansen nu föreslår att barn inte ska få vara mer än åtta timmar per dag i förskolan. Jätteskojigt. Vilket urdumt förslag! Säkerligen bra för barnen om föräldrarna kan vara hemma mer, men då måste väl sex timmars arbetsdag ligga i startgroparna också, för annars går det ju inte. Om barnen ska hämtas av barnflickor, släktingar och vänner vet jag inte ens om förslaget gynnar barnen. De har det bra på förskolan där de är trygga och känner rutinerna. Det är mer avkopplande för dem att vara där än att flänga omkring hos släkt och vänner.

Min minsting tillbringar tio timmar om dagen på förskolan, hur skulle jag annars kunna jobba? Jag har gått ner i tid och försöker vara ledig en dag i veckan istället för att ha kortare dagar. Jag tycker det ger mer. Att tvingas gå ner i tid för att barnomsorgen rustas ned känns inte bra. Det drabbar ensamstående och pendlare hårdast. Den sänkning av skatten man lyckas nå genom denna åtgärd lär knappast täcka förlusten av att inte kunna arbeta fullt ut.

Jag har på denna sida flera gånger skrivit om de otidsenliga öppettiderna inom barnomsorgen. Jag hävdar fortfarande att tillgängligheten till förskolan måste öka och inte inskränkas. I den kommun jag arbetar har man redan inskränkt öppettiderna genom att förbjuda förskolorna att ha öppet mer än 55 timmar per vecka. Det gör att öppettider mellan halv sju och halv sju som vi har i min boendekommun blir omöjliga. Och pendlingsarbete för många ensamstående blir på så vis också en omöjlighet.

Eller november

Just det, det blir inte ljusare i november. Solförmörkelse eller vad det är. Fatta inga dumdristiga beslut i november, man ser inte riktigt klart då. Vänta tills det ljusnar. Hon kommer, Lucia, sen ljusnar det. Tror jag. Fatta inga dumma beslut nu. Vänta på ljuset.

Trött tisdag

Usch, igår kom vi hem sent, i säng sent, eftersom jag satt vid datorn ett tag också. Och sen kunde jag inte somna. Sängen var skön, så skön, men kroppen passade inte in, tankarna malde och ögonlocken gnagde. Tjugo över tre kissade Liten ner sig själv och sängkläderna, kom och låg i min säng, nedkyld och numer utan byxor. Kvart i fem ringde klockan, blek, svart under ögonen. På med kläder, gröt i magen, barnen svårväckta och tröttledsna. Måste vara på jobbet i tid och öppna. Vår nya vikarie, vår gamla vikarie och jag. Två ordinarie på andra avdelningen. Trött trött, flera barn ledsna och oroliga. Slutade tolv. Åkte till syrran och lyssnade till storyn om hur hon fått nytt jobb, hur hon firat med maken i badkaret med champagne. Vad november mitt liv verkar nu då...

Val i USA.

Liten somnade på soffan vid fem. Hoppas nu hon sover hela natten. Jag ska kolla Platsbanken.se. Storasyster pratar mest om att flera barn i klassen låst in henne och en annan tjej i dockvrån och blockerat dörren med stolar. Vet inte om jag gillar andra barn. Älskar mina egna. Önskar jag kunde tillbringa mer tid med dem. Nu och för alltid.

Personalkort

Eller kort om personal. De ringde från jobbet här på min lediga dag och berättade att nu är två av fem (måndagar fyra) sjuka. Mysigt. Men jag ska ändå kunna sluta tidigt imorgon som planerat. Kanske bäst jag sover ändå.

Har ni förresten läst boken "Vem snodde osten?" Gör inte det, ni blir bara arga.

En fullspäckad dag

-Vad ska du göra idag då? undrade sambon. Ta det lugnt?

Kul fråga, jo, jag har varit ledig idag, men alltså, ta det lugnt?

- Jag har två projekt, sa jag, få däcken på bilen bytta och tvätta håret på Liten.

Sambon garvar och får det att låta som om det är samma sak som att ta det lugnt.

Jag går upp 06.15 min lediga dag, duschar, klär på mig och hastar i mig frukostgröten över morgontidningen. Sen väcker jag barnen med en smekning och välling, klär på dem och packar Storasysters ryggsäck, Liten vill som vanligt inte ha kläderna jag lagt fram, tjafs tjafs. Stoppar Litens nedkissade sängkläder i tvättmaskinen och trycker igång. Ner i källaren, baxar upp vinterdäcken och trycker in dem i bakluckan. Svarta händer, bilen till skolan idag. Lämnar av Storasyster och åker vidare till däckfirman som byter däck för 150 kronor. Tomt. Ingen firma kvar. Buhu buhu.

Åker och köper bullar och gratulerar Systeryster som fått nytt jobb! Hem och fika och fundera på hur nu göra. Äter bulle, ringer Hyresgästföreningen för att tala om att jag inte tycker att hyresvärden har någon anledning i världen att höja hyran, men den jag ska tala med är på sammanträde och jag rabblar i en telefonsvarare. Ringer märkesverkstan som kan byta mina däck för 200 kronor eftersom jag är kund där. De hoppas kunna göra det under dagen om jag kan lämna min bil där.

Sliter med mig Liten och åker till verkstan. Lämnar bilen och går hem (tar ca 20 minuter med Liten). Hänger tvätt, matar kaninen och Liten vill ha smörgås. Tvättar under gråt och elände håret på Liten och promenerar sedan tillbaka till verkstan och löser ut bilen. Trycker in vagnen i framsätet (eftersom bakluckan är full med sommardäck), hämtar Storasyster på skolan och båda barnen får välja pris i affären eftersom de varit duktiga och tvättat håret. Storasyster tar en liten gummiråtta och Liten en röd Porsche. Skjutsar Storasyster till en kompis från dagis och Liten och jag åker för att ta en fika med en väninna som flyttat in i mysigt hyresradhus på landet. (För ett par koppar kaffe med en kompis har man alltid tid med.)

Hämtar Storasyster, flänger ut pannkakor ur frysen som barnen äter halvvarma med sylt. Har själv ont i magen och hoppar middagen. Barnen packar ryggsäckarna och vi går till kommunfullmäktigemötet. Debatt om skolnedläggningar och badhusnedläggningar och kommunal skattesats som försvaras av kommunalråd som säger att vi har en god ekonomi och klarar de sämre tiderna bra. Jo jo, men det är ändå tvunget att skapa otrygghet bland hundratals barn, lärare och föräldrar för att kunna spara ett par miljoner kronor. Löjligt. Prestige. Stolthet.

Två öron för att lyssna, en mun för att tala. Använd öronen majoriteten i Norrtälje kommun. Nu har vi återremitterat ärendet om nedläggning av Flygskolan och ni har fortfarande möjlighet att fatta rätt beslut.